Roslagens flygflottilj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För flygkåren F 2, se Roslagens flygkår.
Roslagens flygflottilj
(F 2)
HMS Uppland vapen.svg
Vapensköld för Roslagens flygflottilj tolkad efter dess blasonering.
Datum 1 juli 1926–30 juni 1949
Land Sverige
Försvarsgren Flygvapnet
Typ Flygkår (1926–1936) Flygflottilj (1936–1949)
Roll Marinspaning, torped
Flygdivisioner 1. divisionen (Bertil Röd)
2. divisionen (Bertil Blå)
3. divisionen (Bertil Gul)
Förläggningsort Hägernäs
Motto A verbis ad verbera
(Från ord till torpeder)
Tjänstetecken
Sköldemärken Roundel of Sweden.svg
Flygplan
Jaktflygplan J 4
Torpedflygplan T 1, T 2,
Spaningsflygplan S 1, S 2, S 3, S 4, S 5, S 9, S 12, S 17
Skolflygplan Sk 2, Sk 3, Sk 4, Sk 6, Sk 15, Sk 50B
Transportflygplan Tp 1, Tp 2, Tp 8, Tp 24, Tp 45A, Tp 47, Tp 78
Övriga typer G 101, P 1, Se 102, Se 103,
Se 104, Ö 2, Ö 7, Ö 9
Akvarellmålning föreställande Andra flygkåren tidigt 1930-tal.
Minnessten restes 9 juni 1944 med inskriptionen "De älskade inte så sitt liv, att de drogo sig undan döden".

Kungl Roslagens flygflottilj, även F 2 Hägernäs och F 2, var en svensk marinflygflottilj inom Flygvapnet, som verkade mellan åren 1926 och 1949. Flottiljen var förlagd i Hägernäs i Roslagen.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

I februari 1919 förlade Marinen sin vinterflygskola i Hägernäs. I samband med försvarsbeslutet 1925 som kom att forma Flygvapnet, och Andra flygkåren bildades den 1 juli 1926. Till en början var flygkåren förlagd vid Flottans varv i Stockholm och i Karlskrona. Den 1 juli 1929 övertog Andra flygkåren marinens förläggningsplats i Hägernäs, där vinterflygskolan verkat mellan åren 1919 och 1926. Kvar i Karlskrona blev ett mindre detachement (F 2 K), vilket verkade fram till 1 juli 1936.[2]

Genom 1936 års försvarsbeslut beslutades att stärka Flygvapnet med nya förband, samt att ersätta kårorganisationen med en flottiljorganisation. Med flottiljorganisationen ändrades även benämningen kompani till division. Andra flygkåren tilldelades det nya namnet Upplands flygflottilj (F 2). I september samma år, 1936, ändrades namnet till Roslagens flygflottilj. Bakom namnbytet förelåg två orsaker, dels att framhäva förbandets roll som ett kustnära förband. Men även för att hålla namnet fritt för en tilltänkt flottilj i Uppsala. Rollen som en marinflygflottilj kvarstod, och flottiljen var Sveriges enda marinflygflottilj. Men var samtidigt Sveriges enda flottilj som saknade en rullbana, detta på grund av dess marina koppling. Flottiljens flygplan var så kallade pontonflygplan, vilka rullades ut från hangarerna rakt ut i vattnet.

År 1936 hade Flygvapnet utökat markinnehavet i Hägernäs, detta genom markförvärv från Rydboholms Täby-gårdar. Vilket möjliggjorde att flottiljen vintern 1937/1937 kunde påbörja att uppföra ett antal förläggnings- och ekonomibyggnader. Sommaren 1938 stod bland annat kasern 21 och kasern 22 samt värmecentralen och mässbyggnader färdiga. De två kasernerna var flottiljens första kaserner. Fram till 1938 hade en större del av flottiljens personal inkvarterats på HMS Göta i Hägernäsvik. HMS Göta hade från 1928 legat förtöjd i Hägernäsvik, som ett logementsfartyg. När flottiljen nu hade två kaserner att förlägga personalen till, fick HMS Göta order den 30 juni 1938 om att avgå mot Stockholms örlogsvarv. Sommaren året därpå, 1939, stod kasern 23 och kasern 24 färdiga. Till förbandets område hörde även Tornön i viken utanför flottiljområdet. Tornön användes för militär övningsverksamhet, bland annat utbildning i sprängtjänst.[2]

Efter krigsslutet 1945 kom antalet divisioner att reduceras till två stycken, samma antal divisioner som flottiljen hade innan krigsutbrottet 1939. Tanken efter kriget var även att det svenska försvaret skulle nedrustas. Men Pragkuppen fick den svenska riksdagen att rösta igenom försvarsbeslutet 1948. Där bland annat jaktflyget inom Flygvapnet skulle utökas med 50 procent. Rollen som Roslagens flygflottilj haft, det vill säga marinflygflottilj, fanns det inget behov av längre. Detta då radarn i princip hade ersatt spaning med sjöflyg. Då flottiljen saknade permanenta rullbanor, fanns det inte heller någon möjlighet till att omorganisera flottiljen till en annan roll. Utan istället avvecklades flottiljen den 30 juni 1949. I dess ställe organiserades Roslagens flygkår (F 2), vilket blev ett renodlat markskoleförband. Roslagens flygkår kom att tillföras ett antal olika funktionsskolor inom Flygvapnet, och blev bland annat försöksanläggning för Robotsystem 68, luftbevakning och stridsledning.[2]

Viktigare årtal[redigera | redigera wikitext]

  • 1919: Vinterflygskolan bildas.
  • 1926: Andra flygkåren bildas.
  • 1929: Andra flygkåren förläggs till Hägersten.
  • 1936: Kungl. Upplands flygflottilj bildas den 1 juli 1936.
  • 1936: Namnbyte den 1 september till Kungl. Roslagens flygflottilj.
  • 1949: Flottiljen avvecklas den 30 juni.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Aktiv Anmärkning
21. divisionen Bertil Röd 1936–1949 Upplöst
22. divisionen Bertil Blå 1936–1949 Upplöst
23. divisionen Bertil Gul 1936–1949 Upplöst
Ekoradioskolan 1947–1949 Överförd till flygkåren 1949
FRÄD Flygräddningsgruppen 1948–1949 Överförd till flygkåren 1949

Flygdivisionerna[redigera | redigera wikitext]

Divisionsmärke för 2. divisionen, troligtvis Flygvapnets första divisionsmärke, komponerat och uppmålat sommaren 1941 av 1:e mekaniker Harry Frodé.

När flottiljorganisationen infördes i Flygvapnet 1936, organiserades tre divisioner vid Roslagens flygflottilj. Under andra världskriget kom flottiljen organisera fem flygdivisioner. Från den 1 juli 1945 återgick flottiljen till sin fredsorganisation, och alla som varit inkallade till beredskapstjänst var hemförlovade. 1:a divisionen organiserade skolenheter samt flygräddning. 2:a divisionen organiserade spaningsgrupper med spaningsversionen av Saab 17. 3:e divisionen var en skoldivision, även den beväpnad med Saab 17. Divisionerna upplöstes 1949, och delar av personalen kom tillsammans med personal från Östgöta flygflottilj (F 3) att bilda 5:e divisionen (Kalle Svart) vid Södermanlands flygflottilj (F 11).[3]

Flygräddningsgruppen[redigera | redigera wikitext]

Åren 1948–1958 fanns flygvapnets (från början tre) Tp 47 Catalina baserade på F 2. Dessa tre flygplan ingick i Flygräddningsgruppen (FRÄD). Flygräddningsgruppen ingick formellt i 1:a divisionen (Bertil Röd). En av dem sköts ned av ryskt jaktflyg, då spaning bedrevs efter den försvunna DC-3. Nedskjutningen ledde till den så kallade Catalinaaffären. 1958 omlokaliserades Flygräddningsgruppen tillsammans med de två kvarvarande Catalinorna till Svea flygflottilj, där de tjänstgjorde fram till 1966.[2]

Traditioner och fana[redigera | redigera wikitext]

Flottiljemblemet bestod av Upplands landskapsvapen, men det fanns aldrig på några flygplan tillhörande F 2. Efter nedläggningen användes vapnet av Upplands flygflottilj (F 16), vilka även övertog kårens traditioner, vilket bland annat kan ses på Upplands flygflottiljs förbandsfana, då man övertog det så kallade Upplandsäpplet.

Flottiljområdet är numera bostadsområde. En av hangarerna har bevarats och renoverats för användning som parkeringshus för bilar.

Tjänstgöringstid för flygplanstyper[redigera | redigera wikitext]

Huvudtyper[redigera | redigera wikitext]

Stridsflygplan vid flottiljen mellan åren 1926 och 1948.

Spaning
Jakt
Torped

Övriga flygsystem[redigera | redigera wikitext]

Övriga flygsystem vid flottiljen/kåren åren 1934–1959.

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Andra flygkåren 1926-07-01 1936
Kungl Upplands flygflottilj 1936 1936
Kungl Roslagens flygflottilj 1936-09-?? 1949-06-30
Beteckningar
F 2 1926-07-01 1949-06-30
Förläggningsorter, detachement och baser
Stockholms örlogsvarv (F) 1926 1929
Hägernäs/Viggbyholm (F) 1929 1949-06-30
Karlskrona (D) 1929 1936
Gålöbasen (D) 1939 1942
Lindarängen, Västervik, Karlskrona, Fårösund, Hårsfjärden, Stockholm, Flosjön, Norrtälje (B) 1939 1945

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Braunstein (2003), s. 48–50
  2. ^ [a b c d] F 2-Hägernäs
  3. ^ Braunstein (2005), s. 83-85

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]