Rostgumpad sumphöna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rostgumpad sumphöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Aenigmatolimnas marginalis, Kgomo-kgomo-vleiland, Birding Weto, a.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteAmaurornis
ArtRostgumpad sumphöna
A. marginalis
Vetenskapligt namn
§ Amaurornis marginalis
Auktor(Hartlaub, 1857)
Synonymer
Porzana marginalis
Aenigmatolimnas marginalis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rostgumpad sumphöna[2] (Amaurornis marginalis) är en afrikansk fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpad sumphöna är en 18–21 centimeter lång rall med diagnostiska kanelfärgade undre stjärttäckare och nedre flanker, synbart i flykten och på båda könen. Distinkt är också den vitstrimmiga ovansidan, den korta och djupa gröna näbben samt väldigt långa tår. Hanen är beigebrun till kanelbrun på huvud, hals och bröst medan honan är grå.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln återfinns i Afrika söder om Sahara.[3] Den förekommer fläckvist från norra Elfenbenskusten österut till Kamerun och söderut till Republiken Kongo. Mer kontinuerligt förekommer den från östra Demokratiska republiken Kongo till Kenya, i söder och väster till Zimbabwe, sydostligaste Angola, nordöstra Namibia och Botswana. Arten häckar möjligen år med rik nederbörd även i nordöstra och östra Afrika.

Den är en mycket sällsynt gäst i södra Europa, med fynd från Spanien, Italien och Malta.[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Vissa placerar fågeln som ensam art i släktet Aenigmatolimnas. Tidigare placerades den i Porzana, men DNA-studier[6] visar att den är avlägset släkt och förs numera oftast till Amaurornis.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpad sumphöna undviker hög och tät växtlighet kring permanenta våtmarker och trivs hellre på lite mer höglänt mark med högst 20–30 centimeter djupa pölar och upp till en meter högt gräs. Den födosöker dagtid, men mest aktivt sen eftermiddag och kväll, efter daggmask, småsniglar, spindlar, insekter, småfisk och grodyngel. Arten häckar polyandriskt under regnperioden. Boet är en grund skål eller plattform, oftast 10–25 centimeter ovanför vatten i en grästuva. Den kan bygga falska bon som den aldrig avslutar.[7][8][9]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten är relativt fåtalig med en uppskattad världspopulation på endast mellan 1.000 och 25.000 individer.[1] Den minskar dessutom i antal, men har ett stort utbredningsområde. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Amaurornis marginalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Taylor, B. (2018). Striped Crake (Amaurornis marginalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53670 3 januari 2018).
  5. ^ Fynd av rostgumpad sumphöna i Västpalearktis på Tarsiger.com
  6. ^ García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
  7. ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
  9. ^ Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]