Rostgumpad törnskata

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rostgumpad törnskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Long-tailed Shrike Anamalai.JPG
L. s. caniceps
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTörnskator
Laniidae
SläkteTörnskatesläktet
Lanius
ArtRostgumpad törnskata
L. schach
Vetenskapligt namn
§ Lanius schach
AuktorLinné, 1758
L. s. tricolor
L. s. tricolor
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rostgumpad törnskata[2] (Lanius schach) är en asiatisk tätting som tillhör familjen törnskator.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den rostgumpade törnskatans fjäderdräkt är pärlgrå på huvudet, nacken och framryggen, rostfärgad på ryggen och sidorna, svart på vingarna och ovansidan av stjärtfjädrarna och ljusare vitgråaktig på undersidan, med en svart ögonmask som sträcker sig från pannan till örontäckarna. Även näbben och benen är svartaktiga. En underart, L. s. tricolor, har helt svart huvud.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer både i palearktiska, orientaliska och australiska faunaregionerna och har därmed ett av de mest vidsträcka utbredningsområdena bland törnskatorna. Den häckar från Kazakstan genom Afghanistan, Pakistan och delar av Indien till Nya Guinea och Filippinerna. Under flyttning och vintertid ses den sällsynt i Oman.[4]

Det händer dessutom att individer av arter migrerar långa sträckor och dessa kan då påträffas långt utanför sitt naturliga utbredningsområde. Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd i Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Danmark och vid ett tillfälle i Sverige, på Stora Karlsö utanför Gotland 11 juni 1999.[5][4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Rostgumpad törnskata delas in i en mängd underarter. Följande lista med nio underarter och dess respektive utbredningsområden följer Clements et al 2016.[3]

Status i Iran är osäker, där den häckade i slutet av 1800-talet men inte setts sen dess förrän individ, möjligen förbiflyttande, noterades 2013.[4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Den rostgumpade törnskatan sitter gärna på en högt belägen plats, till exempel i en buske, och spanar efter byten på marken. Dess föda består av ödlor, större insekter, små gnagare och småfåglar, som den liksom flera andra törnskator ibland kan spetsa på vassa taggar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till vanlig.[6]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn schach kommer av det ljudhärmande "A-Scack" som Pehr Osbeck gav fågeln 1757, vilket i sin tur sägs vara byggt på ett kinesiskt namn på fågeln.[7]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia, läst 2009-07-08.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Lanius schach Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 149. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Rostgumpad törnskata, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  6. ^ Harris, T.; Franklin, K. 2000. Shrikes and bush-shrikes. Christopher Helm, London.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]