Australisk skärfläcka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rosthuvad skärfläcka)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Australisk skärfläcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Red Necked Avocet Cropped.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSkärfläckor
Recurvirostridae
SläkteRecurvirostra
ArtAustralisk skärfläcka
R. novaehollandiae
Vetenskapligt namn
§ Recurvirostra novaehollandiae
AuktorVieillot, 1816
Synonymer
Rosthuvad skärfläcka
Hitta fler artiklar om fåglar med

Australisk skärfläcka[2] (Recurvirostra novaehollandiae) är en fågel i familjen skärfläckor inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Australisk skärfläcka är 43–45 centimeter lång[4] gracil vadare med den för släktet mycket typiska uppsvängda näbben. Huvud och hals är djupt kastanjebruna, med en smal vit ögonring och rödbrun iris. Armtäckarna och handpennorna är svarta medan resten av fjäderdräkten är vit. Näbben är svart, benen blekt blågrå. Könen är lika och arten har samma utseende året om.[5] Lätet har beskrivits som ett gläfsande och flockar i flykten låter lite som skällande hundar.[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer lokalt i Australien men vandrar tillfälligt också till Tasmanien och Nya Zeeland.[3] Den har även påträffats i Indonesien.[1] En studie i genetik och morfologi från 2004 visar att den är närmast släkt med amerikansk skärfläcka (Recurvirostra americana) och andinsk skärfläcka (Recurvirostra andina).[7]

Levnadsätt[redigera | redigera wikitext]

Liksom många vattenlevande fåglar i Australien lever australisk skärfläcka ett nomadiskt liv som byter område efter tillgång på vatten. Den föredrar salt- eller bräckvatten och ses i grunda våtmarker eller vid dyiga flodmynningar.[8]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Australisk skärfläcka är en social fågel året runt och ses ofta tillsammans med australisk styltlöpare (Himantopus leucocephalus). Den lever av små ryggradslösa djur som den fångar genom att svepa med sin uppåtböjda näbb genom vattnet och underliggande gyttja. Olikt andra vadarfåglar kan den även ses tippa som en and.[9]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i lösa och relativt små kolonier, huvudsakligen mellan augusti och november, framför allt efter regn i våtmarker i inre delen av sydvästra Australien, men även vid Port Phillip Bay utanför Melbourne. Inför häckningen ses paret utöva ceremonier genom att korsa varandras näbbar och utföra bugande danser. [4]

Boet är en uppskrapad grov fodrad med havsfänkål eller liknande växtlighet. Den lägger vanligt fyra, ibland tre, blekbruna sepiafläckade ägg.[10]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Recurvirostra novaehollandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Pringle, John (1987). The shorebirds of Australia (1. publ.). North Ryde, N.S.W., Australia: Angus & Robertson. sid. 167–171. ISBN 0207153485 
  5. ^ A-Z Animals. ”Avocet”. A-Z Animals. http://www.birdsinbackyards.net/species/Recurvirostra-novaehollandiae. Läst 16 juni 2012. 
  6. ^ Wade Peter, red (1977). Every Australian Bird Illustrated. Rigby. sid. 106–07. ISBN 0-7270-0009-8 
  7. ^ Thomas, Gavin H.; Wills, Matthew A.; Székely, Tamás (2004). ”A supertree approach to shorebird phylogeny”. BMC Evolutionary Biology 4: sid. 28. doi:10.1186/1471-2148-4-28. PMID 15329156.  Supplementary Material[död länk]
  8. ^ ”Birds in Backyards”. Birds in Backyards. http://www.birdsinbackyards.net/species/Recurvirostra-novaehollandiae. Läst 16 juni 2012. 
  9. ^ van de Kam, Jan; Ens, Bruno; Piersma, Theunis; Zwarts, Leo (2004). Shorebirds : an illustrated behavioural ecology. Utrecht, The Netherlands: KNNV. sid. 39. ISBN 9050111920 
  10. ^ Beruldsen, Gordon (2003). Australian Birds: Their Nests and Eggs. Kenmore Hills, Qld: self. sid. 218. ISBN 0-646-42798-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]