Rostmes

Från Wikipedia
Rostmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteTitor
Poecile
ArtRostmes
P. rufescens
Vetenskapligt namn
§ Poecile rufescens
Auktor(Townsend 1837
Utbredning
Synonymer
  • Parus rufescens

Rostmes[2] (Poecile rufescens) är en tätting i familjen mesar som förekommer i västra Nordamerika.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostmesen är en liten till medelstor (11,5-12,5 cm) tita med typiskt för släktet svart hjässa, svart haklapp och vit kind. Fjäderdräkten är relativt mörk med mörkgrå vingar och stjärt och mörkt rödbrun rygg. Färgen på undersidan varierar, från rödbrunt på flankerna i norr till mer gråbrunt i söder. Den vita kindfläcken är relativt smal.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätena är generellt ljusare än andra amerikanska titor. Sången består av en accelererande serie.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostmes delas upp i tre underarter med följande utbredning:[3]

Rostmesens utbredningsområde.

Arten är närmast släkt med kanadames och lappmes.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Rostmesen placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[5][6] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostmesen hittas i täta och fuktiga barrskogar med douglasgran, tall, amerikansk sekvoja, coloradogran och cedertuja. Den förekommer också ses i vissa lövskogar, framför allt med i pil- eller alstånd utmed vattendrag och ibland i ekskogskanter. Rostmesen besöker ofta fågelmatningar i stadsnära miljöer, men lever till största delen av insekter och andra ryggradslösa djur.[7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar från mitten av mars till slutet av juni. Boet hackas ut ur en rutten trädstam eller stubbe eller placeras i ett gammalt hackspettshål. Den lägger en till två kullar med ett till elva ägg som ruvas i tolv till 18 dagar. Ungarna är flygga 18–21 dagar efter kläckning.[7][8]

Rostmes med bomaterial i näbben.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 9,7 miljoner häckande individer.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Poecile rufescens Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 21 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 321. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
  6. ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
  7. ^ [a b] Chestnut-backed Chickadee Faktablad om rostmes på allaboutbirds.org
  8. ^ Gosler, A. & Clement, P. (2019). Chestnut-backed Chickadee (Poecile rufescens). n: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59869 15 maj 2019).
  9. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]