Rostnackad snårsparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rostnackad busksparv)
Rostnackad snårsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteMelozone
ArtRostnackad snårsparv
M. kieneri
Vetenskapligt namn
§ Melozone kieneri
Auktor(Bonaparte, 1850)
Utbredning
Synonymer
  • Rostnackad marksparv
  • Rostnackad busksparv
  • Kieneria kieneri[2]

Rostnackad snårsparv[3] (Melozone kieneri) är en tätting i familjen amerikanska sparvar som är endemisk för Mexiko.[4]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Rostnackad snårsparv är en relativt stor (15-17,5 cm)[5] sparv med rätt lång och något kilformad stjärt. Ovansidan är olivgrå, undersidan vitaktig till gråaktig med en tydlig svart fläck centralt på bröstet. På huvudet är den karakteristiskt tecknad med rostrött på hjässan och halssidorna som kontrasterar med vit tygel och en vit bruten ögonring. I sången hörs ljusa tjippande ljud och mer högljudda visslingar, en variant återgiven i engelsk litteratur som "tzip tzip Chup Sweeet!".[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostnackad snårsparv förekommer enbart i Mexiko. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[4]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[7][8][9][10] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostnackad snårsparv hittas i buskrika skogsmarker, törnskog och i buskmarker med ek och en. Den födosöker på marken och håller sig ofta väl dold i vegetationen. Bon har hittats i juni och juli, prydliga boskålar av torkade löv och torra långa grässtrån placerade 0,9–1,8 meter ovan mark i en buske eller ett sly. Däri lägger den ljust blåvita ägg som oftast är otecknade. Boparasitism från både bronskostare och brunhuvad kostare har noterats.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population i storleksordningen 50 000–500 000 vuxna individer. Den minskar något i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Louis-Charles Kiener (1799-1881), fransk zoolog och concholog.[11]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2020 Melozone kieneri . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 januari 2021.
  2. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Howell, S. N. G., and S. Webb (1995) A guide to the birds of Mexico and northern Central America. Oxford University Press, New York, NY, USA.
  6. ^ [a b] Ramos-Ordoñez, M. F., C. I. Rodríguez-Flores, C. A. Soberanes-González, M. d. C. Arizmendi, A. Jaramillo, and T. S. Schulenberg (2020). Rusty-crowned Ground-Sparrow (Melozone kieneri), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.rcgspa1.01
  7. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  8. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  9. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  10. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]