Rousettus amplexicaudatus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rousettus amplexicaudatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pteropus amplexicaudatus - 1700-1880 - Print - Iconographia Zoologica - Special Collections University of Amsterdam - UBA01 IZ20700035.tif
Teckning från verket Iconographia Zoologica
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljFlyghundar
Pteropodidae
SläkteRousettus
ArtRousettus amplexicaudatus
Vetenskapligt namn
§ Rousettus amplexicaudatus
Auktor(E. Geoffroy, 1810)
Utbredning
Geoffroy's Rousette area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Rousettus amplexicaudatus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av E. Geoffroy 1810. Rousettus amplexicaudatus ingår i släktet Rousettus, och familjen flyghundar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 5 underarter.[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten blir 137 till 152 mm lång, har en 17 till 23 mm lång svans och väger 84 till 104 g. Den har 83 till 91 mm långa underarmar, 19 till 21 mm långa bakfötter och 18 till 20 mm långa öron. Pälsens grundfärg är brun till gråbrun. Flera hår har gråa spetsar som liknar ett skikt av iskristaller i utseende. Liksom andra släktmedlemmar har arten en lång och kraftig nos och öronen är något spetsiga på toppen. De vita fingrarna står i kontrast till den mörka flygmembranen. Närmast fingrarna är flygmembranen lite genomskinlig. Det andra fingret är utrustat med en klo.[7] Flera hannar och ibland även honor har tofsar av ljusgula hår vid halsens sidor. Dessutom är de flesta hannar något större än honorna.[8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna flyghund förekommer i Sydostasien och på öar norr om Australien. Utbredningsområdet sträcker sig från Burma och Vietnam till Salomonöarna. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2200 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar och urbaniserade områden som trädodlingar och stadsparker.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kolonier med flera tusen individer vilar i grottor eller gruvor. De flyger under natten långa sträckor och äter nästan uteslutande frukter. Efter dräktigheten som varar cirka 15 veckor föder honan en unge. Ungen får ungefär tre månader di.[1]

På Filippinerna har honor antagligen två kullar per år och honor som lever i samma koloni får sina ungar nästan samtidig. För att nå födan kan Rousettus amplexicaudatus flyga 25 km per natt. Infångade exemplar protesterar högljudd och försöker bita.[7]

Liksom andra släktmedlemmar men i motsats till de flesta andra flyghundar skapar arten klickande ljud som används för ekolokaliseringen.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Rousettus amplexicaudatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (19 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rousettus+amplexicaudatus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ (2005) , website Rousettus amplexicaudatus, Mammal Species of the World
  7. ^ [a b] Heaney et al. (2016) Rousettus amplexicaudatus, The Mammals of Luzon Island, sid.207-208
  8. ^ Francis & Barrett, red (2008). Rousettus amplexicaudatus (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 194. ISBN 978-1-84537-735-9 
  9. ^ G. Sales (2012) Rousettus, Ultrasonic Communication by Animals, sid.32-33

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]