Routemaster

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Routemaster
Routemaster.JPG
Grundinformation
Tillverkning1954–1968
Konstruktion
KlassStadsbuss
KarosseriDubbeldäckare
Drivlina
Motor6-cylindrig, frontmonterad dieselmotor
DrivningBakhjulsdrift
Dimensioner
Längd8,38 och 9,14m
Bredd2,44m
Höjd4,38m
Kronologi
FöregångareAEC Regent III RT
EfterträdareNya Routemaster
En Routemaster på Piccadilly Circus
Routemaster, med öppen plattform baktill

Routemaster är en dubbeldäckarbuss tillverkad av de brittiska företagen Associated Equipment Company och Park Royal Vehicles.

Routemastern är en av de busstyper som präglade gatumiljön i London under andra hälften av 1900-talet. Den var den sista bussen som egenutvecklades av London Transport. Routemastern tillverkades 1954–1968. Senare inköpta bussar har ofta varit dubbeldäckare, men inte varit unika för just London som de klassiska bussarna. Utmärkande för Routemaster och dess föregångare var den speciella fronten samt en öppen plattform baktill, som medgivit på- och avstigning i farten. Busstypen förekommer även på andra håll på de Brittiska öarna och bland annat i Indien, särskilt i Bombay.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Anledningen till att dessa bussar byggdes på höjden, var en gammal trafikstadga som sade att inga fordon längre än 8,38 meter, senare 9,14 meter, fick framföras på Londons gator. Därför byggdes inte bara bussar och trådbussar, utan även spårvagnar, som dubbeldäckare. Efter det att denna stadga upphävts, blev det fritt fram för konventionella bussar på Londons gator. Idag trafikeras Londons innerstad också av vanliga enplans lokaltrafikbussar och av 18 meter långa ledbussar.

Kaross[redigera | redigera wikitext]

Routemasterbussarna är i huvudsak byggda i aluminium. Föregångarna hade ofta en stomme av trä, vilken ofta ruttnade i Londons fuktiga klimat. Efter andra världskriget hade de brittiska flygplanstillverkarna tomma orderböcker, men gedigen erfarenhet av att bygga i aluminium, och därför föll det sig naturligt att ställa om produktionen från flygplan till bussar.

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Routemastern har motorn frontmonterad, och drivning på bakaxeln. Busschauffören sitter i en egen kupé vid sidan av motorn, helt avskild från passagerarna, med full sikt åt båda sidorna.

Bussmodellen var konstruerad för tvåmansbetjäning. Behovet av konduktör gjorde den dyrare i drift än många, framförallt modernare bussar.

Den enda trappan till övervåningen är placerad längst bak på bussens högersida, omedelbart bakom höger hjulhus, vid den dörrfria ingången. Ingången har inga trappsteg och till den nedre våningen är det ett trappsteg upp från ingången.

Bussarna har hyrauliska bromsar, vilket är ovanligt bland tyngre fordon. Routemastern har också automatiska växellådor med förval av fabrikatet Wilson. Elsystemet är rudimentärt. Föraren har i princip bara två strömbrytare, förutom "blinkerspaken", att hålla reda på: en för belysningen och en för vindrutetorkaren.

Trafik[redigera | redigera wikitext]

De sista Routemaster-bussarna i reguljär trafik trafikerade linje 159 till den 9 december 2005. Därefter har två så kallade "Heritage Routes" med Routemaster upprätthållits, inledningsvis på linje 9 och på linje 15 sju dagar i veckan. Trafiken med Routemaster började därefter att begränsas allt mer för att under 2019 endast trafikeras på linje 15 under veckoslut och helgdagar mellan påsk och slutet av september. P.g.a. covid-19 blev det inga turer med Routemaster under 2020- och 2021-års säsonger vilket innebar att trafiken med Routemaster därefter lades ner helt.[1]

Modeller[redigera | redigera wikitext]

RM, The Standard Routemaster[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data RM

  • Bredd: 8 ft (244 cm)
  • Längd: 27 ft 6 inches (838 cm)
  • Höjd: 14 ft 4½ inch (438 cm)
  • Sittplatser: 64 varav 36 på övre däck

Denna busstyp kallas också för "64 seaters". 2120 stycken byggdes.

RML, The Lengthened Routemaster[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data RML

  • Bredd: 8 ft (244 cm)
  • Längd: 30 ft (914 cm)
  • Höjd: 14 ft 4½ inch (438 cm)
  • Sittplatser: 72 varav 40 på övre däck

Denna busstyp kallas också för "72 seaters". 524 stycken av denna typ byggdes. Man känner igen dessa 72-sitsars bussar genom att de har en extra mindre sidoruta på nedervåningens och övervåningens sidor (se bild i denna artikel).

Andra typer[redigera | redigera wikitext]

Vidare finns minst fem ytterligare typer eller varianter av routemasterbussen. En variant har faktiskt dörrar framtill, denna gick främst på linjen till Heathrows flygplats. En annan variant har en taklös övervåning, denna används främst till sightseeingturer i London. Dessa taklösa bussar är ombyggda standardbussar. Däremot finns det en envånings, men det rör sig om en ombyggd standardbuss som fick övervåningen utbränd efter ett sabotage.

Modernisering[redigera | redigera wikitext]

Många bussar moderniserades under 1980- och främst under 1990-talet. De fick nya miljövänligare motorer, helautomatiska växellådor, och delvis ny inredning med bättre belysning. Bussar utan dörrar togs ur drift.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Några utrangerade Routemasters har sålts till Sverige, vilka oftast använts för reklamändamål eller för charter.

Nya Routemaster[redigera | redigera wikitext]

År 2012 insattes en nykonstruerad dubbeldäckare, vilken utvecklats för London Transport med inspiration av Routemaster, i trafik i London. Denna busstyp benämns Nya Routemaster, eller tidigare "New Bus for London".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]