Rubinnäktergal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rubinnäktergal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Luscinia calliope - Pak Chong 2.jpg
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteCalliope
ArtRubinnäktergal
C. calliope
Vetenskapligt namn
§ Calliope calliope
Auktor(Pallas, 1776)
Utbredning
Luscinia calliope distribution.jpg
Synonymer
  • Luscinia calliope
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rubinnäktergal[2] (Calliope calliope) är en sibirisk tätting som numera placeras i familjen flugsnappare.[3] Hanen är karakteristisk med rubinröd strupe, medan honan är mer diffust tecknad. Den häckar i Sibirien österut till Japan. Vintertid flyttar den till Sydostasien. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalen är något större än rödhaken, 14,5–16 cm lång. I kroppsformen är den ett mellanting mellan blåhake och näktergal, med långa ben men rätt kort stjärt. Fjäderdräkten är i stora delar jämnbrun, i ansiktet ljust ögonbrynsstreck och mörkt ögonstreck. Hanen har en vackert röd strupe kantat av en smal bård, först svart sedan vitt. Honans huvudteckning är mer diffus med smutsvit haka, hos vissa äldre honor delvis ljusröd.[4]

Hona

Läte[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalens sång är ett porlande som påminner om trädgårdssångare, men har stor amplitud med inslag av både hårda, pressade toner och ljusa visslingar. Ibland väver den även in härmningar á la kärrsångare. Andra läten är ett tvåstavigt "ii-ly", med betoning på första stavelsen, ett smackande björktrastlikt "tjack" samt ett dämpat "arrr".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalen är en i princip enbart asiatisk fågel som häckar från centrala Uralbergen och Sibirien österut till Anadyr, Kamtjatkahalvön, Kommendörsöarna och söderut till norra Mongoliet, norra Koreahalvön, norra Japan och Kurilerna.[5] Den förekommer även i centrala Kina, i nordöstra Qinghai, sydvästra Gansu och norra Sichuan.[5] Vintertid flyttar den till södra och sydöstra Asien, Filippinerna och Taiwan. I övriga Europa är den en mycket sällsynt gäst, där Storbritannien dominerar med ett 15-tal fynd. Den har också setts i Tyskland, Holland, Slovenien, Estland, Lettland, Danmark, Norge, Finland och Sverige.[6][7][8] Arten påträffas också regelbundet på Palau i Stilla havet och fynd finns även från Alaska, Malaysia och Nya Guinea.[5]

Arten behandlas antingen som monotypisk eller delas in i tre underarter med följande utbredning:[9]


     Häckningsområde      Vinterutbredning[10]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den 26 oktober 2018 observerades en rubinnäktergal på fabriksområdet Stora Enso Skoghalls bruk utanför Karlstad i Värmland, vilket är första gången i Sverige.[8][11]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare först till släktet Luscinia, men genetiska studier visar att det släktet är parafyletiskt, där arterna i Calliope är närmast släkt med Myiomela och till exempel blåstjärtarna i Tarsiger än med näktergal (L. luscinia).[12][13]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Liksom alla näktergalar men även fåglar som stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor behandlades rubinnäktergalen tidigare som en trast (Turdidae), men genetiska studier visar att den tillhör familjen flugsnappare (Muscicapidae).[12]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalen häckar i barrblandskog med tät undervegetation. Den häckar från maj till juli i Kina och Nordkorea, från juni till augusti i Japan. Den lägger fyra till sex ägg i sitt bo på marken i skydd av en buske eller annan tät växtlighet. Rubinnäktergalen är insektsätare och intar flugor, fluglarver, myror, getingar och skalbaggar men också växtmaterial.[1] Den är skygg och håller sig mest dold.[4]

Luscinia calliope.jpg

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 1 000–1 200 par.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalens vetenskapliga släktes- och artnamn calliope syftar på Kalliope, i grekisk mytologi elegiens eller kärleksdiktens och den episka poesins musa. Hon är den främsta av muserna[14] och var den som medlade i konflikten om Adonis mellan Afrodite och Persefone.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2016 Calliope calliope Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 278. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Collar, N. (2020). Siberian Rubythroat (Calliope calliope), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sibrub.01
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av rubinnäktergal i Västpalearktis
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ [a b] MEGA! Rubinnäktergal i Skoghall! Artikel på Club300.se
  9. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  10. ^ Urs N. Glutz von Blotzheim, K. M. Bauer (1988). Handbuch der Vögel Mitteleuropas. ISBN 3-923527-00-4 
  11. ^ Rubinnäktergal, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  12. ^ [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  13. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  14. ^ ”Kalliope”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kalliope. Läst 5 november 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]