Rubinnäktergal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rubinnäktergal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Luscinia calliope - Pak Chong 2.jpg
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteCalliope
ArtRubinnäktergal
C. calliope
Vetenskapligt namn
§ Calliope calliope
Auktor(Pallas, 1776)
Synonymer
  • Luscinia calliope
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rubinnäktergal[2] (Calliope calliope) är en sibirisk tätting i familjen flugsnappare.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalen är något större än rödhaken, 14,5-16 cm lång. I kroppsformen är den ett mellanting mellan blåhake och näktergal, med långa ben men rätt kort stjärt. Fjäderdräkten är i stora delar jämnbrun, i ansiktet ljust ögonbrynsstreck och mörkt ögonstreck. Hanen har en vackert röd strupe kantat av en smal bård, först svart sedan vitt. Honans huvudteckning är mer diffus med smutsvit haka, hos vissa äldre honor delvis ljusröd.[4]

Hona

Läte[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalens sång är ett porlande som påminner om trädgårdssångare, men har stor amplitud med inslag av både hårda, pressade toner och ljusa visslingar. Ibland väver den även in härmningar á la kärrsångare. Andra läten är ett tvåstavigt "ii-ly", med betoning på första stavelsen, ett smackande björktrastlikt "tjack" samt ett dämpat "arrr".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalen häckar från Sibirien till Japan och övervintrar i Sydostasien, Filippinerna och på Palauöarna.[3] I Europa är den en mycket sällsynt gäst, där Storbritannien dominerar med ett 15-tal fynd. Den har också setts i Tyskland, Holland, Slovenien, Estland, Lettland, Danmark, Norge, Finland och Sverige.[5][6]

Arten behandlas antingen som monotypisk eller delas in i tre underarter med följande utbredning:[7]


     Häckningsområde      Vinterutbredning[8]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den 26 oktober 2018 observerades en rubinnäktergal på fabriksområdet Stora Enso Skoghalls bruk utanför Karlstad i Värmland, vilket är första gången i Sverige.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare först till släktet Luscinia, men genetiska studier visar att det släktet är parafyletiskt, där arterna i Calliope är närmast släkt med Myiomela och till exempel blåstjärtarna i Tarsiger än med näktergal (L. luscinia).[9][10]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Liksom alla näktergalar men även fåglar som stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor behandlades rubinnäktergalen tidigare som en trast (Turdidae), men genetiska studier visar att den tillhör familjen flugsnappare (Muscicapidae).[11]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rubinnäktergalen häckar i barrblandskog med tät undervegetation. Den häckar från maj till juli i Kina och Nordkorea, från juni till augusti i Japan. Den lägger fyra till sex ägg i sitt bo på marken i skydd av en buske eller annan tät växtlighet. Rubinnäktergalen är insektsätare och intar flugor, fluglarver, myror, getingar och skalbaggar men också växtmaterial.[1] Den är skygg och håller sig mest dold.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 1000-1200 par.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2016 Calliope calliope Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 278. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av rubinnäktergal i Västpalearktis
  6. ^ [a b] MEGA! Rubinnäktergal i Skoghall! Artikel på Club300.se
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  8. ^ Urs N. Glutz von Blotzheim, K. M. Bauer (1988). Handbuch der Vögel Mitteleuropas. ISBN 3-923527-00-4 
  9. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol Phylogenet Evol.
  10. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Zool Scripta.
  11. ^ Sangster, G., P. Alström, E. Forsmark, and U. Olsson (2010), Multi-locus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]