Rumänsk-ortodoxa kyrkan

Rumänsk-ortodoxa kyrkan
Biserica Ortodoxă Română
	Rumänsk-ortodoxa kyrkan; Biserica Ortodoxă Română
Region och utbredning	Rumänien; Moldavien; Serbien; Montenegro; Sverige; Ungern; Schweiz; Tyskland; Frankrike; USA; Kanada; Australien; Nya Zeeland; Bessarabien
Grundare	Carol I av Rumänien
Säte	Bukarest
Medlemmar	18 806 428 (Rumänien);; 720 000 (Moldavien)
Officiella språk	Rumänska
Övrigt	Erkänt: 25 april 1885; Självständigt: 1872
Webbplats	- https://patriarhia.ro/ (rumänska); - https://patriarhia.ro/en/ (engelska)

Rumänsk-ortodoxa kyrkan eller Rumänska ortodoxa kyrkan (rumänska: Biserica Ortodoxă Română) är en östortodox kristen kyrka baserad i Rumänien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Kristendomen i dagens Rumänien går tillbaka till aposteln Andreas, där han predikade i Mindre Skytien, regionen mellan floden Donau och Svarta havets västkust. Därför anses kristendomen i Rumänien vara "av apostoliskt ursprung".^[3]

Många kristna i Mindre Skytien blev martyrer under förföljelserna under den romerska kejsaren Diocletianus styre. Namnen på många av martyrerna är kända och deras reliker förvaras i rumänsk-ortodoxa kyrkor.

Självständigt[redigera | redigera wikitext]

Efter Rumäniens självständighet 1877 fick den rumänsk-ortodoxa kyrkan autokefali 1885.^[3]

Att ta reda på samfundets attityd till den tidigare socialistiska regimen är svårt på grund av begränsad tillgång till statlig arkivinfo.^[4]^[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Förutom i Rumänien sträcker sig rumänsk-ortodoxa kyrkan in i Moldavien, Serbien och Ungern. Man bedriver också verksamheter i Oceanien.

Kyrkan består av fem metropolitsäten med 10 ärkestift och 14 stift i Rumänien, tre metropolitstift i Bessarabien, Central- och Nordeuropa, Väst- och Sydeuropa, ett ärkestift i USA och Kanada och två stift i Ungern, Serbien och Montenegro.

Anslutningar[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1961 har rumänsk-ortodoxa kyrkan varit medlem i Kyrkornas världsråd.^[3]
Sveriges kristna råd^[3]
Ekumeniska föreningen för kyrkor i Rumänien^[3]
Europeiska kyrkokonferensen^[3]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Folkets frälsnings katedral i Bukarest, Rumänien.
Heliga Treenighetens kyrka i Sighișoara, Rumänien.
Kristi himmelsfärdkatedralen i Târgu Mureș, Rumänien
Heliga Treenighetens rumänsk-ortodoxa kyrka i Deliblato, Serbien.
Rumänsk-ortodoxa kyrkans organisation 2011.
Nicolae Ceaușescu och annat partifolk besöker Neamţs kloster 1966.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 juli 2012.

Romanian Orthodox Church | World Council of Churches (oikoumene.org)

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Folkräkningen i Rumänien 2002
^ (rumänska) "Biserica Ortodoxă Română, atacată de bisericile 'surori'" ("The Romanian Orthodox Church, Attacked by Its 'Sister' Churches") Arkiverad 3 april 2008 hämtat från the Wayback Machine., Ziua, 31 januari 2008
^ [a b c d e f] ”Romanian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1961. https://www.oikoumene.org/member-churches/romanian-orthodox-church. Läst 1 januari 2024.
^ Presidential Commission for the Study of the Communist Dictatorship in Romania, pp. 446-447 (2006). ”Raport final” (på rumänska). Romanian Presidency. http://www.presidency.ro/static/ordine/RAPORT_FINAL_CPADCR.pdf.
^ Mihail Neamțu (17 oktober 2007). ”Despărțirea apelor: Biserica și Securitatea” (på rumänska). Revista 22. Arkiverad från originalet den 20 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120220073335/http://www.revista22.ro/despartirea-apelor-biserica-si-securitatea-4069.html. Läst 29 juli 2012.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Iuliana Conovici, Ortodoxia în România postcommunistǎ. Reconstrucția unei identități publice, 2009-2010
Christine Hall, Biserica 'Pancosmicǎ'- Specific Românesc : Teme ecleziologice īn scrierile lui Nichifor Crainic din perioada 1922-1944. Bucharest 2015.
Christine Hall, "Spiritual Tradition and ecclesiology , in the Romanian Orthodox historical and political context" International Journal for the Study of Christian Church 11 (2011)
Christine Hall, "The Romanian Orthodox Church and Nation after the Fall of Communism." Ecclesiologica & alia. Studia in honorem Sven-Erik Brodd. (Bibliotheca theologiæ practicæ 96.) Skellefteå 2015. ISBN 978-91-7580-788-1.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Rumänsk-ortodoxa kyrkan.
Bilder & media
Officiell webbplats

[1] Folkräkningen i Rumänien 2002

[Basarabia-2] (rumänska) "Biserica Ortodoxă Română, atacată de bisericile 'surori'" ("The Romanian Orthodox Church, Attacked by Its 'Sister' Churches") Arkiverad 3 april 2008 hämtat från the Wayback Machine., Ziua, 31 januari 2008

[oiko-3] [a b c d e f] ”Romanian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1961. https://www.oikoumene.org/member-churches/romanian-orthodox-church. Läst 1 januari 2024.

[4] Presidential Commission for the Study of the Communist Dictatorship in Romania, pp. 446-447 (2006). ”Raport final” (på rumänska). Romanian Presidency. http://www.presidency.ro/static/ordine/RAPORT_FINAL_CPADCR.pdf.

[5] Mihail Neamțu (17 oktober 2007). ”Despărțirea apelor: Biserica și Securitatea” (på rumänska). Revista 22. Arkiverad från originalet den 20 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120220073335/http://www.revista22.ro/despartirea-apelor-biserica-si-securitatea-4069.html. Läst 29 juli 2012.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]