Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rune Johansson
Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920)

Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920).

Ishockey, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Brons Oslo 1952 Ishockey
Världsmästerskap
Guld 1953 Ishockey
Silver 1951 Ishockey
Silver 1947 Ishockey

Rune Johansson, född 23 augusti 1920 i Stockholm, död 1983, var en svensk linjearbetare, friidrottare och ishockeyspelare som representerade Hammarby IF.

Han spelade 103 landskamper i ishockey som back och deltog i världsmästerskapen 1947 - 1953, och olympiska spelen 1948 och 1952. Han blev Stor grabb nummer 29. Han blev svensk mästare i ishockey 1951.

Rune blåste liv i den avsomnade hockeyklubben BK Nordia i början av 1950-talet då han som nybyggare flyttade till Bagarmossen. Han hade en son som ville spela ishockey och frågade den gamle BK Nordia-grundaren Gunnar Berggren om det gick bra att använda namnet Nordia. Denne tillstyrkte och klubben BK Nordia återuppstod. Numera heter klubben Nordia Hockeyclub.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

  • OS-brons 1952
  • VM-guld 1953
  • VM-silver 1947, 1951

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]