Rutenium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rutenium
Nummer
44
Tecken
Ru
Grupp
8
Period
5
Block
d
Fe

Ru

Os
TeknetiumRuteniumRodium
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Övergångsmetall
Relativ atommassa 101,07(2) u
Utseende Silvrig metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet 12370 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 2607 K (2334 °C)
Kokpunkt 4423 K (4150 °C)
Molvolym 8,17 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 24 kJ/mol
Ångbildningsvärme 595 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 130 (178) pm
Kovalent radie 126 pm
1:a jonisationspotential 710,2 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1620 kJ/mol
3:e jonisationspotential 2747 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Kr] 4d7 5s1
e per skal 2, 8, 18, 15, 1
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 8, 6, 4, 3, 2 (svag syra)
Elektronegativitet 2,2 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur hexagonal
Ljudhastighet 5970
Elektrisk konduktivitet 13,7×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 6,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Ruteniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
96Ru 5,52 % 96Ru, stabil isotop med 52 neutroner
98Ru 1,88 % 98Ru, stabil isotop med 54 neutroner
99Ru {{{förekomst}}} 99Ru, stabil isotop med 55 neutroner
100Ru 12,6 % 100Ru, stabil isotop med 56 neutroner
101Ru 17,0 % 101Ru, stabil isotop med 57 neutroner
102Ru 31,6 % 102Ru, stabil isotop med 58 neutroner
104Ru 18,7 % 104Ru, stabil isotop med 60 neutroner
106Ru syntetisk 373,59 dagar β- 0,039 106Rh
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller med symbol Ru och atomnummer 44. Rutenium är även en restprodukt från fissionerad uran-235.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rutenium upptäcktes av den ryske kemisten Karl Ernst Claus 1844 och var den sjätte och sista av platinametallerna som upptäckts. Namnet rutenium kommer från nylatinets Ruthenia (Rutenien). [1]

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Rutenium förekommer endast med ca 0,004 ppm i naturen och tillsammans med andra platinametaller, t. ex. som legering med iridium. Det kan framställas ur anodslam, en biprodukt vid rening av råkoppar. [1]

Separationen från andra metaller sker genom destillation av rutenium(VIII)oxid och metallen utvinns genom reduktion av (NH4)3RuCl6 med vätgas. [1]

Ca 12 ton rutenium produceras varje år med en beräknad total tillgång av 5 000 ton i världen. [2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Rutenium används inom kemisk industri, t. ex. som katalysator vid syntes av långkedjiga kolväten och inom elektronikindustrin till hårda kontaktlegeringar. Vidare används rutenium till smycken, pennspetsar, glödtrådar och keramikglasyrer. Rutenium är också en viktig komponent i Grätzel-celler, en typ av solcell. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ Emsley, J. (2003). "Ruthenium". Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements. Oxford, England, UK: Oxford University Press. pp. 368–370. ISBN 0-19-850340-7.

Se även[redigera | redigera wikitext]