Rysslands herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rysslands herrlandslag i fotboll
Flag of Russia.svg
FotbollsförbundRossijskij futbolnyj sojuz
(Svenska: Ryska fotbollsunionen)
FörbundskaptenRyssland Stanislav Tjertjesov
LagkaptenIgor Akinfejev
FIFA-rankning70 ( 4)
7 juni 2018
Flest landskamperSergej Ignasjevitj (127)
Flest målAleksandr Kerzjakov (30)
Första landskamp
 Ryssland 2–1 Mexiko 
(Moskva, Ryssland, 16 augusti 1992)
Största vinst
 San Marino 0–7 Ryssland 
(San Marino, San Marino, 7 juni 1995)
 Liechtenstein 0-7 Ryssland 
(Vaduz, Liechtenstein, 8 september 2015)
Största förlust
 Portugal 7–1 Ryssland 
(Lissabon, Portugal, 13 oktober 2004)
Kit left arm russia1819h.png
Lagfärger
Kit body russia1819h.png
Lagfärger
Kit right arm russia1819h.png
Lagfärger
Kit shorts rusl18h.png
Lagfärger
Kit socks russia1819h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm rus18a.png
Lagfärger
Kit body rus18a.png
Lagfärger
Kit right arm rus18a.png
Lagfärger
Kit shorts rus18A.png
Lagfärger
Kit socks rus18A.png
Lagfärger
Bortaställ
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap4
  Guld0
  Silver0
  Brons0
Europamästerskap
 Spelade turneringar5
  Guld0
  Silver0

Rysslands herrlandslag i fotboll representerar Ryssland i fotboll på herrsidan och spelade (som Tsarryssland) sin första landskamp under OS i Stockholm 1912. Åren 1922–1992 ersattes Rysslands landslag av Sovjetunionens landslag. Ryssland har dock i statistik tagit över Sovjetunionens plats och meriter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tsarryssland och upplösningen[redigera | redigera wikitext]

Ryssland spelade sin första landskamp under OS i Stockholm 1912, och man mötte Finland som då var en del av Ryssland. Finland vann med 2-1 den 30 juni. Dagen efter blev det Rysslands största förlust hittills, då laget förlorade med 0-16 mot Tyskland.

Rysslands första tid som landslag blev inte långvarig. Efter 1-1-matchen mot Norge i Kristiania (sedan 1925 Oslo) den 12 juli 1914 utbröt det första världskriget, och man kunde inte spela fler matcher. Den ryska revolutionen 1917 skapade Sovjetunionen 1922. Sovjetunionens herrlandslag i fotboll deltog inte i några turneringar förrän 1958. I laget spelade långt fler nationaliteter än enbart den ryska.

Sovjetunionens upplösning 1991 medförde stora förändringar, då en mängd nya landslag ersatte Sovjetunionen. Ett av dessa blev Ryssland. Sovjets sista stora turnering var vid VM-slutspelet 1990, där man kom sist i sin grupp. Vid EM 1992 hade Sovjetunionen kvalat in, men unionen upplöstes innan slutspelet började. För att möjliggöra att idrottare och landslag skulle få tävla, deltog de forna sovjetrepublikerna gemensamt som Oberoende staters samvälde. Laget kom sist i turneringen.

Efter denna turnering deltog de nyskapade länderna som egna självständiga stater. Det återskapade Ryssland skapades 1991, och i sin första landskamp mot Mexiko, den 16 augusti 1992, vann man med 2-0. I laget deltog före detta sovjetiska spelare från de andra tidigare Sovjetrepublikerna.

1992-1994[redigera | redigera wikitext]

Pavel Sadyrin blev Rysslands första tränare, inför hösten 1992:s väntade kval till VM 1994. Laget hamnade i samma kvalgrupp som Grekland, Ungern, Island och Luxemburg. Ursprungligen hade också Jugoslavien lottats in i gruppen men eftersom landet fortfarande låg i krig stängdes man ute från kvalet. Därför minskades gruppen till fem lag, vilket gav Ryssland ökade chanser att kvala in. Det gjorde laget efter 6 vinster och 2 oavgjorda matcher och inte en enda förlust.

Ryssland åkte till USA med en trupp som bestod av veteraner, som målvakten Stanislav Tjertjesov, Aleksandr Borodjuk och stigande stjärnor som Viktor Onopko, Oleg Salenko, Aleksandr Mostovoj, Vladimir Bestjastnych och Valerij Karpin. I turneringen lottades Ryssland i grupp B med Kamerun, Sverige och Brasilien. De första två matcherna förlorade Ryssland, 0-2 mot Brasilien och 1-3 mot Sverige, trots att laget tog ledningen mot Sverige redan efter fem minuter. Inför sista matchen mot Kamerun var man redan eliminerade, men besegrade dem med smått otroliga 6-1 mot ett Kamerun som fortfarande hade chans att gå vidare. Ryssland blev utslagen ur turneringen med tre poäng. Förbundskaptenen Sadyrin fick inte fortsätta efter VM, på grund av dålig prestation.

Oleg Salenko gjorde fem mål i matchen mot Kamerun. Salenko var en spelare som precis kommit in i landslaget, och han försvann lika snabbt. Det var hans sista landskamp för landslaget, totalt spelade han åtta. Eftersom Salenko gjorde Rysslands mål mot Sverige gjorde han totalt sex mål, vilket räckte för att vinna skytteligan i VM. Hans fem mål är fortfarande rekord i en enda VM-match.

Romantsev-eran[redigera | redigera wikitext]

Efter Sadyrin utsågs Oleg Romantsev till ny tränare. Hans uppdrag var att föra Ryssland till EM 1996. Han lät många av talangerna på uppgång från VM 1994 spela i truppen, som Viktor Onopko, Aleksandr Mostovoj, Vladimir Bestjastnych och Valerij Karpin. Ryssland vann sin kvalgrupp, med Skottland, Grekland, Finland, San Marino, och Färöarna, efter åtta vinster och två oavgjorda.

I slutspelet hamnade Ryssland i grupp C med Tyskland, Tjeckien och Italien. I den första matchen, mot Italien, förlorade Ryssland med 2-1. Den andra vann Tyskland med 3-0. Rysslands sista match mot Tjeckien var betydelselös. De släppte in två mål på de första tjugo minuterna. I andra halvlek gjorde de en spektakulär upphämtning till 3-2. Vladimir Šmicer gjorde dock en sen kvittering, och matchen slutade 3-3. Oleg Romantsev avgick efter turneringen.

1997-1999[redigera | redigera wikitext]

Efter EM utsågs Boris Ignatiev till ny tränare. Hans mål var att leda Ryssland till VM i Frankrike. Han satsade på lagets stjärnor. I kvalet lottades laget i samma grupp som Bulgarien, Israel, Cypern och Luxemburg.

Ryssland inledde kvalspelet med två segrar, mot Cypern och Luxemburg, och två oavgjorda, mot Israel och Cypern. De fortsatte med segrar mot Luxemburg och Israel. Rysslands enda förlust kom mot Bulgarien, med 1-0. De avslutade kvalet med en 4-2 seger mot Bulgarien, vilket räckte för att nå en playoff-plats. I playoffspelet, lottades man mot Italien. Det första mötet slutade oavgjort 1-1, efter att Italien gjort självmål genom Fabio Cannavaro. I returen, besegrades Ryssland med 1-0 med efter mål från Pierluigi Casiraghi och Ryssland misslyckades att kvalificera sig för VM.

Efter att inte kvalificerat sig till VM i Frankrike, fick laget ny tränare, Anatolij Bysjovets. Bysjovets gjorde vissa förändringar med truppen, bland annat övertalade han spelare från föregående generationer att göra comeback. Bysjovets tog in anfallaren Alexander Panov som senare skulle komma att göra många mål.

Ryssland lottades i grupp 4, tillsammans med Frankrike, Ukraina, Island, Armenien och Andorra. Ryssland inledde med tre raka nederlag till Ukraina, Frankrike och Island. Ryska fotbollsförbundet beslöt då att med omedelbar verkan avskeda Bysjovets, och Oleg Romantsev tog över posten en andra gång. De vann därefter sina efterföljande sex matcher, inklusive en spektakulär 3-2-seger över Frankrike på Stade de France. I den sista kval-matchen, mot Ukraina, behövde de vinna för att säkra en plats i mästerskapet. Valerij Karpin slog in en frispark i 75:e minuten, men Ukrainas Andrij Sjevtjenko kvitterade i 87:e efter en rejäl tabbe av den ryske målvakten. Slutresultatet blev 1-1, och Ryssland missade EM.

1999 och framåt[redigera | redigera wikitext]

Oleg Romantsev stannade kvar som förbundskapten, för att ta laget till Fotbolls-VM 2002 i Sydkorea och Japan. I kvalspelet inför VM var Ryssland i grupp 1 tillsammans med Slovenien, Jugoslavien, Schweiz, Färöarna och Luxemburg. Ryssland sågs som gruppens favorit med Jugoslavien eller Schweiz. Ryssland vann gruppen, och var därmed direktkvalificerade, med sju vinster, två oavgjorda och en förlust.

Ryssland inledde mästerskapet med en 2-0-seger mot Tunisien. Nästa match var mot värdnationen Japan, som förlorades med 0-1. I den sista matchen, där oavgjort räckte att ta sig vidare, förlorade Ryssland med 2-3 mot Belgien. De kom därmed näst sist i gruppen, och slogs ut ur turneringen.

EM 2004 gick inte bra för Ryssland. Förlust med 0-1 mot Spanien och 0-2 Portugal. De lyckades dock slå blivande mästarna Grekland, men avslutade ändå grupp A som fyra.

I VM-kvalet 2006 slutade laget trea i gruppen, efter Portugal och Slovakien. I Lissabon blev det stor förlust mot Portugal, som vann med 7-1.

I kvalspelet till EM 2008 kom Ryssland tvåa, bakom Kroatien men före England. På hemmaplan i Moskva slogs England med 2-1. Slutspelet i Schweiz och Österrike inleddes med en förlust mot Spanien med 1-4. Nästa match mot Grekland vann de med 1-0. I den avgörande matchen mot Sverige vann Ryssland med 2-0. Ryssland tog därmed andraplatsen i gruppen. I kvartsfinalen besegrade laget Nederländerna med 3-1 efter förlängning. I semifinalen mötte laget Spanien. Ryssland förlorade matchen med 3-0.

Vid VM 2018 i Ryssland gick Ryssland till kvartsfinal, där man förlorade mot Kroatien efter straffsparksläggning, sedan matchen slutat 1-1 efter ordinarie speltid, och 2-2 efter förlängning.[1]

Nuvarande spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Följande 23 spelare var uttagna till Världsmästerskapet i fotboll 2018.

Antalet landskamper och mål är korrekta per den 7 juli 2018 efter matchen mot Kroatien.

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
1 MV Igor Akinfejev Captain sports.svg 8 april 1986 (32 år) 111 0 Ryssland CSKA Moskva
12 MV Andrej Lunjov 13 november 1991 (26 år) 3 0 Ryssland Zenit Sankt Petersburg
20 MV Vladimir Gabulov 19 oktober 1983 (34 år) 10 0 Belgien Club Brügge
2 F Mário Fernandes 19 september 1990 (27 år) 10 1 Ryssland CSKA Moskva
3 F Ilja Kutepov 29 juli 1993 (24 år) 12 0 Ryssland Spartak Moskva
4 F Sergej Ignasjevitj 14 juli 1979 (38 år) 127 8 Ryssland CSKA Moskva
5 F Andrej Semjonov 24 mars 1989 (29 år) 6 0 Ryssland Akhmat Groznyj
13 F Fjodor Kudrjasjov 5 april 1987 (31 år) 23 0 Ryssland Rubin Kazan
14 F Vladimir Granat 22 maj 1987 (31 år) 13 1 Ryssland Rubin Kazan
23 F Igor Smolnikov 8 augusti 1988 (29 år) 28 0 Ryssland Zenit Sankt Petersburg
6 MF Denis Tjerysjev 26 december 1990 (27 år) 16 4 Spanien Villarreal
7 MF Daler Kuzjajev 15 januari 1993 (25 år) 11 0 Ryssland Zenit Sankt Petersburg
8 MF Jurij Gazinskij 20 juli 1989 (28 år) 10 1 Ryssland Krasnodar
9 MF Alan Dzagojev 17 juni 1990 (27 år) 59 9 Ryssland CSKA Moskva
11 MF Roman Zobnin 11 februari 1994 (24 år) 16 0 Ryssland Spartak Moskva
16 MF Anton Mirantjuk 17 oktober 1995 (22 år) 6 0 Ryssland Lokomotiv Moskva
17 MF Aleksandr Golovin 30 maj 1996 (22 år) 23 3 Ryssland CSKA Moskva
18 MF Jurij Zjirkov 20 augusti 1983 (34 år) 87 2 Ryssland Zenit Sankt Petersburg
19 MF Aleksandr Samedov 19 juli 1984 (33 år) 53 7 Ryssland Spartak Moskva
21 MF Aleksandr Jerochin 13 oktober 1989 (28 år) 19 0 Ryssland Zenit Sankt Petersburg
10 A Fjodor Smolov 5 februari 1990 (28 år) 37 12 Ryssland Krasnodar
15 A Aleksej Mirantjuk 17 oktober 1995 (22 år) 19 4 Ryssland Lokomotiv Moskva
22 A Artiom Dziuba 22 augusti 1988 (29 år) 28 14 Ryssland Arsenal Tula

Förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Namn Årtal
Ryssland Pavel Sadyrin 1992-1994
Ryssland Oleg Romantsev 1994-1996
Ryssland Boris Ignatjev 1996-1998
Ryssland Anatolij Bysjovets 1998-1999
Ryssland Oleg Romantsev 1999-2002
Ryssland Valerij Gazzajev 2002-2003
Ryssland Georgij Jartsev 2003-2005
Ryssland Jurij Siomin 2005-2006
Ryssland Aleksandr Borodjuk 2006 (tillförordnad tränare)
Nederländerna Guus Hiddink 2006-2010
Nederländerna Dick Advocaat 2010-2012
Italien Fabio Capello 2012- 2015
Ryssland Leonid Slutskij 2015-2016
Ryssland Stanislav Tjertjesov 2016-

Sovjetunionens turneringar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kroatien vidare efter straffrysare” (på svenska). Svenska dagbladet. 7 juli 2018. https://www.svd.se/forlangning-mellan-ryssland-och-kroatien. Läst 7 juli 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]