S/S Freja af Fryken
| |||
S/S Freja af Fryken i Fryksta. | |||
Allmänt | |||
---|---|---|---|
Tidigare namn | Freja Kalmarsund nr 3 | ||
Typklass/Konstruktion | Passagerarfartyg | ||
Anropssignal | SHJI | ||
Ägare | Ångbåtsföreningen Freja[1] | ||
Registreringshamn | Fryksta, Värmland[1] | ||
Historik | |||
Byggnadsvarv | Motala Verkstad, Motala, Sverige | ||
Sjösatt | 1869[1] | ||
Tekniska data | |||
Längd | 20,26 meter[1] | ||
Bredd | 4,15 meter[1] | ||
Bruttodräktighet | 36[1] registerton | ||
Nettodräktighet | 11[1]† | ||
Maskin | Ångmaskin 11 kW[1] | ||
†. Sortlöst jämförelsetal enligt 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. |
S/S Freja af Fryken är en ångbåt som sjösattes 1869 och förliste 1896 i Bössviken i Östra Ämtervik, varvid elva personer omkom. Båten bärgades 1994, restaurerades och trafikerar sedan 1997 Frykensjöarna med hemmahamn i Fryksta.
Bakgrund
Ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund, som bildades 1865, beställde sitt första ångfartyg från Motala Verkstad[2]. Det 1867 levererade fartyget fick namnet Kalmarsund Nr 1, när den togs i trafik på rutten Kalmar–Färjestaden. Samma år beställde ångbåtsbolaget ytterligare två båtar av Motala Verkstad. De levererades 1868 och fick namnen Kalmarsund Nr 2 resp. Kalmarsund Nr 3. De senaste fartygen var systerbåtar och var snarlika Kalmarsund Nr 1, men något kortare. Motala Verkstad sände en 15 hästars ångmaskin till Världsutställningen i Paris 1867, vilken fick guldmedalj[2] och som året därpå installerades i Kalmarsund Nr 3. Fartyget namnändrades senare till Freja. År 1887 avyttrade Kalmarsundsbolaget "Ettan" och "Trean" i samband med att företaget köpte in nya och större fartyg. Dessa såldes till två olika rederier i Fryksdalen och blev konkurrenter. Före detta Kalmarsund Nr 1 fick namnet Victoria med Sunne som hemmahamn. "Trean" köptes av Nils Persson från Råby i Västra Lysvik och döptes om till Freja[2] för att trafikera sträckan Fryksta–Torsby under sju år.
Förlisningen
Fryken trafikerades vid denna tid av flera kombinerade passagerar- och styckegodsfartyg, vilket innebar en överetablering. Detta var en bidragande orsak till Frejas förlisning. Hon var byggd för Kalmarsunds hårda vindar och ansågs vara ett mycket stabilt fartyg. Seden var att den båt som först kom till en brygga, fick all last, medan efterkommande fartyg blev utan. Detta ledde till det ibland fuskades med lastens stuvning.
Den 23 juli 1896 var det varmt och kvalmigt väder, när Freja lämnade Fryksta. Som vanligt blev det en kapplöpning med konkurrentångaren Anders Fryxell. Frejas befälhavare kapten L. Widhson uppgav senare, att last hade lastats "bestående af 10 säckar mjöl, 85 säckar gödningsämnen, 1–2 lådor tobak, 2 ankare brännvin och något smågods samt en trilla och 4 kärror".
Vid sjöförklaringen som hölls efter olyckan kom det fram att det mesta av lasten hade varit lastad på mellandäck och övre däck. Lastrummet hade i stort sett varit tomt. När Freja passerade Nilsbysundet tilltog vinden med stormstyrka i byarna.
Freja närmade sig Bössvikens brygga, där hemmansägaren Johannes Larsson skulle släppas av. Styrbords lastportar stod öppna för att avstigandet skulle gå så snabbt som möjligt. Just när kapten Widhson skulle vända fartyget upp mot vinden inne i Bössviken träffades Freja av en orkanliknande kastby. Freja krängde över åt styrbord, vilket gjorde att den osurrade däckslasten försköts.[2] Inom några sekunder slog Freja runt och katastrofen var ett faktum.
Av de sjutton personer som fanns ombord, klarade sig endast sex, medan elva människor drunknade. Katastrofen väckte förstämning i hela Värmland och händelsen blev omspunnen av myter och skrönor.
Bärgningen
Flera misslyckade försök att hitta Freja gjordes under årens lopp och först 1976 lyckades medlemmar ur Karlstads Dykarklubb att lokalisera vraket.[2] Två dykare gick ner och knöt fast en lina i Freja, som låg på 52 meters djup. Dykarklubben avsåg att bärga Freja, men båtens ägare motsatte sig detta.
Tanken på Frejas bärgning levde vidare och den 16 augusti 1993 bildades Ångbåtsföreningen Freja på initiativ av Tony Steen och Lennart Österwald med syfte att bärga och restaurera ångaren. Ångbåtsföreningen består till stor del av entusiaster, men också av Frejas tidigare ägare och de sportdykare som ursprungligen funnit vraket.
Bärgningen genomfördes den 23 juli 1994, på 98-årsdagen av förlisningen.[2]
Renoveringen
På natten den 2 juli 1996, när Freja höll på att färdigrenoveras, fattade fartyget eld.[3] Katastrofen var ett faktum. Freja hade inom några få timmar förvandlats från ett nästan färdigt fartyg till ett utbränt vrak. Försäkringsbolaget meddelade att en återuppbyggnad skulle täckas av försäkringen så renoveringen började om igen. Under pompa och ståt löpte Freja ut från Fryksta, den 23 juli 1997, på sin premiärtur.
S/S Freja af Fryken är k-märkt sedan 2015.[4]
Se även
Källor
- Ångbåtsföreningen Frejas webbsida, senast läst 2014-10-31
- Steamship Freja from Fryksta senast läst 2014-10-31
Noter
- ^ [a b c d e f g h] Sveriges skeppslista 2010. Transportstyrelsen. 2010. sid. 59-60. http://www.transportstyrelsen.se/sv/Sjofart/Fartyg/Skeppslistan/
- ^ [a b c d e f] ”Historik S/S Freja af Fryken”. Ångbåtsföreningen Freja. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141031122947/http://www.frejaaffryken.se/historik-979758. Läst 31 oktober 2014.
- ^ Norum, Tommy. ”Freja af Fryken – ett utflyktsmål värt ett besök”. http://t-norum.bloggplatsen.se/2012/10/16/7466090-freja-af-fryken-ett-utflyktsmal-vart-ett-besok/. Läst 31 oktober 2014.
- ^ Pressmeddelande från Sjöhistoriska museet 2015-06-15 Arkiverad 18 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.