Sällskapsresan II – Snowroller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sällskapsresan II – Snowroller
Genre komedi
Regissör Lasse Åberg
Peter Hald (teknisk regissör)
Producent Bo Jonsson
Manus Bo Jonsson
Lasse Åberg
Skådespelare Lasse Åberg
Jon Skolmen
Cecilia Walton
Eva Millberg
Björn Granath
Klasse Möllberg
Bengt Andersson
Staffan Ling
Originalmusik Bengt Palmers
Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Sonet Film
Distribution Svensk Filmindustri
Premiär
Speltid 91 minuter
Land Sverige
Språk svenska, engelska, tyska
Föregångare Sällskapsresan (1980)
Uppföljare SOS – en segelsällskapsresa (1988)
IMDb SFDb

Sällskapsresan II – Snowroller är en svensk komedifilm som hade biopremiär i Sverige den 4 oktober 1985[1], i regi av Lasse Åberg, Peter Hald och Bo Jonsson med Lasse Åberg i huvudrollen som Stig-Helmer Olsson. Filmen sågs av två miljoner biobesökare.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Stig-Helmer Olsson reser tillsammans med Ole Bramserud till schweiziska Alperna för skidsemester, i den fiktiva orten Kirchberg. På resan får de sällskap med ett antal andra personligheter, bland annat familjen Jönsson, den pratglade fabrikören Brännström och dennes tystlåtne kamrer Hedlund från den norrländska landsbygden

Stig-Helmer har aldrig tidigare åkt slalom, bortsett från en skolresa i barndomen men får sällskap av Lotta som också är nybörjare och skall gå i samma skidskola medan Ole umgås med Lottas vän, Kärran, som har tävlat i yngre dagar och håller sig till lite mer avancerade backar. Gänget bjuds på en heliskiing-tur med picknicklunch av engelsmannen Algy, som går i samma skidskola som Stig-Helmer och Lotta, och senare samma dag fastnar de båda paren i en stollift långt upp på berget en timme på grund av strömavbrott samtidigt som dimma uppstår och de får bråttom ner till dalen.

Lotta och Kärran blir fotomodeller till Brännström och Hedlunds "omstrukturering" – den svenska folkskidan – men de husvagnsresande småindustriherrarna vet inte att damerna ljuger om att de skulle vara damfrisörskor, när Kärran i själva verket är byrådirektör för utvecklingsfonden som Brännström ansökt om ekonomiskt stöd från. Storrökaren fru Jönsson, Gullan, börjar charmas av den schweiziska backrestaurangvärden Rudi vilket skapar en viss svartsjuka hos den snåle och lättirriterade direktör Jönsson. Under resans gång blir vissa av resenärerna terroriserade av vilt skidåkande ungdomar från slalomklubben Samurajerna i Hökarängen.

På resenärernas sista åkdag, nyårsafton, anordnar reseledarna Nalle och Mackan en liten slalomtävling – och Stig-Helmer får möta sin främsta rival, Nalle, som senaste sommaren hade en viss kärleksaffär med Lotta. Dagen följs av ett nyårsparty på discobaren på kvällen för samtliga hotellgäster – då Stig-Helmer blir lite försenad efter en "axellux"-behandling, direktör Jönsson har ett gipsat ben och Hedlund är för tillfället spårlöst försvunnen.

Följande sommar gifter sig Stig-Helmer med Lotta, som hunnit bli gravid, och Stig-Helmer får en mycket speciell bröllopspresent av Algy.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

När filmen skulle göras åkte teamet till Österrike för att hitta rätt vyer och arbeta med manuskriptet, men de fick sådana problem med manuset att de körde fast och därmed beslöt att skjuta upp inspelningen ett år – filmen var annars tänkt att produceras 1984.

Filmen spelades in i den schweiziska byn Verbier, vilket exempelvis vid ett par korta tillfällen syns i bild i filmen skrivet på skyltar (och kabinbanan med den fejkade bult-scenen var den 30-platsade Croix des Ruinettes–Les Attelas som användes 1957–1994. Rep-evakueringsscenen ägde rum i numera borttagna fasta tvåstolsliften Les Attelas 3). För övrigt är Verbier en fransktalande by, dock pratar lokalbefolkningen i filmen uteslutande tyska. Det finns många orter i Alperna med namnet Kirchberg, och den mest kända är grannby med Kitzbühel i Österrike, men för filmens del uppkom namnet av ett privat skämt hos Lasse Åberg och hade således inte med någon specifik ort att göra geografiskt sett.

I slutet av filmen, när Stig-Helmer och Lotta gifter sig, får Stig-Helmer ett riktigt ånglok i bröllopspresent och järnvägen där Stig-Helmer och Lotta kör ångloket är Södersjukhusets järnvägsspår vid Årstaviken.

Scenerna för Brännströms och Hedlunds hemtrakter är inspelade i Uppland, men "Ormträsk" ska föreställa byn Ormsjö utanför Dorotea i södra Lappland (Lasse Åbergs hustrus uppväxtort). Bengt Andersson och Staffan Ling fick ombytta roller sett till deras verklighet, då Staffan Ling exempelvis är en känd programledare men fick bli den autismspektrumstörde Hedlund.

Scenerna i Stig-Helmers lägenhet, vindsrummet, husvagnen, Nalles sovrum, vid välkomstmötet och andra trängre inomhusutrymmen är inspelade på Europastudios i Bromma. Filmen blev den sista i bolaget Europafilm, på grund av ekonomiska skäl.

Klasse Möllberg (som haft stort samarbete med Lasse Åberg förr genom exempelvis Trazan & Banarne) hade som merit inför filmen både svensk, fransk och amerikansk skidlärarexamen. I övrigt kunde samtliga av de medverkande åka slalom, mer eller mindre, innan inspelningarna förutom tysken Franz Hanfstingl ("Rudi") som visade sig hade ljugit om motsatsen för att få jobbet/rollen. De flesta av Stig-Helmers vurpor och liknande gjordes av en skitricker-stuntman, som utseendemässigt visade sig var lik Lasse Åberg. Inspelningen av drakflygningen sköttes av samma stuntman, som fick låna kameran. Tysken David Kehoe ("Algy") hade arbetat som språkcoach och översättare och kunde utöver tyska tala flytande franska, engelska, italienska med mera – och kunde således spela trovärdig engelsman. De flesta av de tysktalande medverkande, bortsett från lokalbefolkningen, plockades in via en audition i München. Jon Skolmens (Ole) familj medverkade som statister i välkomstmötesscenen.

Tysken som knuffar direktör Jönsson (Björn Granath) i liftkön spelades av filmens producent & manusförfattare Bo Jonsson. Det påhittade ordet "liftwaffe", utifrån tyskans Luftwaffe, har sedermera blivit populärt i folkmun för liftpersonal. En holländsk familj fick syn på inspelningen av fotoautomat-scenen, och gjorde själva samma sak på allvar när filmteamet hade packat undan. När Lasse Åberg 2003 besökte Sälen fick han syn på en flygmaskin som hade en reklam-banderoll med texten "Tyngden på dalskidan, älskling!". Även fler uttryck, citat och sekvenser ur filmen har liksom första Sällskapsresan populariserats i vardagen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sällskapsresan II - Snowroller”. Svensk filmdatabas. 4 oktober 1985. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=14720. Läst 15 oktober 2016. 
  2. ^ Sällskapsresorna i siffror, Aftonbladet 5 augusti 2005.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]