Sällskapsresan II – Snowroller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sällskapsresan 2
(Sällskapsresan II – Snowroller)
Genre(r) komedi
Regissör Lasse Åberg
Peter Hald (teknisk regissör)
Producent Bo Jonsson
Manus Bo Jonsson
Lasse Åberg
Skådespelare Lasse Åberg
Jon Skolmen
Cecilia Walton
Eva Millberg
Björn Granath
Klasse Möllberg
Bengt Andersson
Staffan Ling
Originalmusik Bengt Palmers
Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Sonet Film AB
Distribution Svensk Filmindustri
År 1985
Speltid 91 minuter
Land Sverige
Språk svenska
engelska
tyska
Föregångare Sällskapsresan
Uppföljare S.O.S. – En segelsällskapsresa
IMDb SFDb

Sällskapsresan II – Snowroller är en svensk komedi från 1985 i regi av Lasse Åberg, Peter Hald och Bo Jonsson med Lasse Åberg i huvudrollen som Stig-Helmer Olsson. Filmen hade svensk premiär den 4 oktober 1985.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Det har blivit dags för den ensamme tågnörden Stig-Helmer Olsson att ge sig ut på nytt äventyr, denna gång en bussresa till schweiziska Alperna för skidsemester över nyår, tillsammans med norske kompanjonen Ole Bramserud från Kanarieresan. Dock är Stig-Helmers dominerande mamma, som får visa sig för första gången, skeptisk till att en fyrtio-plussare med svag benstomme väljer att lära sig åka slalom framför att bilda familj. Filmens titel Snowroller är samtidigt namnet på reseföretaget i den fiktiva orten Kirchberg som är resmålet, men orten kan av lokalbefolkningen även kallas "Katzberg" efter dess ägare doktor Katz. På resan får de sällskap med ett antal andra personligheter; familjen Jönsson, den pratglade fabrikören Brännström och dennes tystlåtne kamrer Hedlund från den norrländska landsbygden, samt många andra.

En av de två reseledarna, Nalle, har inför denna veckas ankomst av resenärerna varit lite nonchalant vilket lett till överbokning på sporthotellet så Stig-Helmer får bo i ett trångt vindsutrymme på ett litet annex. Stig-Helmer är nervös inför resan eftersom han aldrig tidigare åkt slalom, bortsett från en skolresa i barndomen då han fick stå på ett par skidor i Trillevallen, men får tämligen omgående ett stadigt sällskap av Lotta som också är nybörjare och skall gå i samma skidskola. (Stig-Helmer vill för övrigt kallas enbart Stig, alternativt "Stig H.", inför Lotta.) Under tiden börjar den hypermoderne Ole umgås med Lottas vän, Kärran, som har tävlat i yngre dagar och håller sig till lite mer avancerade backar. Till Stig-Helmers första svängar i de stora backarna från över 2 000 meters höjd, efter uppfärd i en gammal risig kabinbana, väntar honom med sin hyrda utrustning ett antal överraskningsmoment. Andra dagen bjuds gänget på en Heliski-offpisttur med picknicklunch av engelsmannen Algy, som går i samma skidskola som Stig-Helmer och Lotta, och senare på eftermiddagen fastnar de båda paren i en stollift långt upp på berget en timme på grund av strömavbrott samtidigt som dimma uppstår och de får bråttom ner till dalen.

Lotta och Kärran blir fotomodeller till Brännström och Hedlunds "omstrukturering" – den svenska folkskidan – men de husvagnsresande småindustriherrarna vet inte att damerna ljuger om att de skulle vara damfrisörskor, när Kärran i själva verket är byrådirektör för utvecklingsfonden som Brännström ansökt om ekonomiskt stöd från. Storrökaren fru Jönsson, Gullan, börjar charmas av den schweiziska backrestaurangvärden Rudi vilket skapar en viss svartsjuka hos den snåle och lättirriterade direktör Jönsson. Under resans gång blir vissa av resenärerna terroriserade av vilt skidåkande "samurajer" från slalomklubben "Hökarängen".

På resenärernas sista åkdag, nyårsafton, anordnar reseledarna Nalle och Mackan en liten slalomtävling – och Stig-Helmer får möta sin främsta rival, Nalle, som senaste sommaren hade en viss kärleksaffär med Lotta. Dagen följs av ett nyårsparty på discobaren på kvällen för samtliga hotellgäster – då Stig-Helmer blir lite försenad efter en "axellux"-behandling, direktör Jönsson har ett gipsat ben och Hedlund är för tillfället spårlöst försvunnen.

Följande sommar gifter sig Stig-Helmer med Lotta, som hunnit bli gravid, och Stig-Helmer får en mycket speciell bröllopspresent av Algy.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

När filmen skulle göras åkte teamet till Österrike för att hitta rätt vyer och arbeta med manuskriptet, men de fick sådana problem med manuset att de körde fast och därmed beslöt att skjuta upp inspelningen ett år – filmen var annars tänkt att produceras år 1984.

Filmen spelades in i den schweiziska byn Verbier, vilket exempelvis vid ett par korta tillfällen syns i bild i filmen skrivet på skyltar (och kabinbanan med den fejkade bult-scenen var den 30-platsade Croix des Ruinettes–Les Attelas från år 1957 som 1994 ersattes av funitelbanan Funispace [1][2], rep-evakueringsscenen ägde rum i numera borttagna fasta tvåstolsliften Les Attelas 3). För övrigt är Verbier en fransktalande by, dock pratar lokalbefolkningen i filmen uteslutande tyska. Det finns många orter i Alperna med namnet Kirchberg, och den mest kända är grannby med Kitzbühel i Österrike, men för filmens del uppkom namnet av ett privat skämt hos Lasse Åberg och hade således inte med någon specifik ort att göra geografiskt sett.

I slutet av filmen, när Stig-Helmer och Lotta gifter sig, får Stig-Helmer ett riktigt ånglok i bröllopspresent och järnvägen där Stig-Helmer och Lotta kör ångloket är Södersjukhusets järnvägsspår vid Årstaviken.

Scenerna för Brännströms och Hedlunds hemtrakter är inspelade i Uppland, men "Ormträsk" ska föreställa byn Ormsjö utanför Dorotea i södra Lappland (där Lasse Åbergs hustru växte upp). Bengt Andersson och Staffan Ling fick ombytta roller sett till deras verklighet, då Staffan Ling exempelvis är en känd programledare men fick bli den autismspektrumstörde Hedlund.

Scenerna i Stig-Helmers lägenhet, vindsrummet, husvagnen, Nalles sovrum, vid välkomstmötet och andra trängre inomhusutrymmen är inspelade på Europastudios i Bromma. Filmen blev den sista i bolaget Europafilm, på grund av ekonomiska skäl.

Klasse Möllberg (som haft stort samarbete med Lasse Åberg förr genom exempelvis Trazan & Banarne) hade som merit inför filmen både svensk, fransk och amerikansk skidlärarexamen. I övrigt kunde samtliga av de medverkande åka slalom, mer eller mindre, innan inspelningarna förutom tysken Franz Hanfstingl ("Rudi") som visade sig hade ljugit om motsatsen för att få jobbet/rollen. De flesta av Stig-Helmers vurpor och liknande gjordes av en skitricker-stuntman, som utseendemässigt visade sig var lik Lasse Åberg. Inspelningen av drakflygningen sköttes av samma stuntman, som fick låna kameran. Tysken David Kehoe ("Algy") hade arbetat som språkcoach och översättare och kunde utöver tyska tala flytande franska, engelska, italienska med mera – och kunde således spela trovärdig engelsman/britt. De flesta av de tysktalande medverkande, bortsett från lokalbefolkningen, plockades in via en audition i München. Jon Skolmens (Ole) familj medverkade som statister i välkomstmötesscenen.

Tysken som knuffar direktör Jönsson (Björn Granath) i liftkön spelades av filmens producent & manusförfattare Bo Jonsson. Det påhittade ordet "liftwaffe", utefter tyskans Luftwaffe, har sedermera blivit populärt i folkmun för liftpersonal. En holländsk familj fick syn på inspelningen av fotoautomat-scenen, och gjorde själva samma sak på allvar när filmteamet hade packat undan. När Lasse Åberg år 2003 besökte Sälen fick han syn på en flygmaskin som hade en reklam-banderoll med texten "Tyngden på dalskidan, älskling!". Även fler uttryck, citat och sekvenser ur filmen har liksom första Sällskapsresan populariserats i vardagen.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Intervjuer och kommentarspår med Lasse Åberg och kompaniet från år 2004 på filmseriens DVD-boxprodukt

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.bergbahnen.org/seilbahn/1283/de/daten.php
  2. ^ http://www.remontees-mecaniques.net/bdd/reportage-98.html

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]