Så tuktas en argbigga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Så tuktas en argbigga ur "First Folio".
Så tuktas en argbigga.

Så tuktas en argbigga ("The Taming of the Shrew") är en av William Shakespeares mest populära komedier och skrevs cirka 1593–1594.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Det finns en inledning till pjäsen där fyllot Sluger luras att tro att han är en adelsman, alltså samma motiv som i Ludvig Holbergs Jeppe på berget.

Katarina är äldsta dottern till adelsmannen Baptista i Padua. Katarina har ett häftigt humör och det sägs att hon därför aldrig kommer att få en make. Baptista har också en yngre dotter, Bianca, som har flera friare. Hon får dock inte gifta sig förrän Katarina fått en man. Baptista letar efter lärare till sina döttrar. Lucentio som egentligen vill fria till Bianca utger sig för att vara en lärare och får platsen. Till Katarina anställs Petruchio.

Katarina faller för Petruchio och de gifter sig under en farsartad ceremoni där Petruchio råkar slå till prästen och dricker upp nattvardsvinet. Efter bröllopet tar Petruchio med sig Katarina till sin hemstad Verona mot hennes vilja.

Baptista tillåter att Lucentio och Bianca får gifta sig, bara Lucentios far ger sitt medgivande. Lucentios tjänare Tranio övertygar en pedant att utge sig för att vara Lucentios far. I Verona fortskrider Petruchio med att tukta Katarina. Hon vägras mat, eftersom ingen mat, enligt Petruchio, är god nog åt henne. Han ifrågasätter allt hon säger och tvingar henne att hålla med om allt han säger, hur absurt det än är.

De beger sig till Padua. På vägen träffar de Vincentio som visar sig vara Lucentios riktiga far. Väl framma i Padua är Vincentio nära att bli arresterad. Men missförståndet reds ut när Lucentio träder fram och erkänner sitt dubbelspel. De båda fäderna, Baptista och Vincentio, förlåter honom och Lucentio och Bianca får gifta sig.

I handlingen finns även ett tredje kärlekspar. De tre äkta männen råkar i gräl om vem som har den lydigaste hustrun. Det anses på förhand givet att Petruchio skall förlora, men det visar sig att Katarina är den enda som gör som hennes make säger. Hon håller så en monolog för sina medsystrar om hur viktigt det är för en hustru att lyda sin make.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Under Shakespeares livstid var Så tuktas en argbigga en av hans populäraste pjäser. Sedan dröjde det till 1844 innan pjäsen sattes upp med originaltexten, det var Benjamin Webster som satte upp den på Haymarket Theatre i London. Trots succén dröjde det till 1856 innan den sattes upp igen när Samuel Phelps regisserade den på Sadler's Wells Theatre.

1909 satte Max Reinhardt upp stycket på Deutsches Theater i Berlin. Han valde att placera handlingen i commedia dell'arte-miljö. Annars har pjäsen framförallt varit skådespelarnas pjäs, mer än regissörernas.

1948 regisserade Michael Benthall Så tuktas en argbigga på Shakespeare Memorial Theatre i Stratford-upon-Avon med Anthony Quayle som Petruchio. 1953 satte George Devine upp den på samma teater. 1955 återvände Michael Benthall till pjäsen på Old Vic i London med Katharine Hepburn som Katarina. 1960 var det John Bartons tur att regissera den på Shakespeare Memorial Theatre med Peggy Ashcroft och Peter O'Toole. 1967 satte Trevor Nunn upp pjäsen med Royal Shakespeare Company i Stratford-upon-Avon. När Jonathan Miller satte upp pjäsen på Chichester Festival Theatre i Sussex så spelades huvudrollerna av Joan Plowright och Anthony Hopkins. 1973 spelades huvudrollerna av Susan Fleetwood och Alan Bates när Clifford Williams regisserade Royal Shakespeare Company. 1992 regisserade Bill Alexander Royal shakespeare Company på the Swan Theatre i Stratford-upon-Avon.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Så tuktas en argbigga har filmats många gånger.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Taming of the Shrew, 28 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]