Södermanlands regemente (infanteri)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

För pansarregementet Södermanlands regemente, se Södermanlands regemente (pansar).
Södermanlands regemente
(I 10)
Södermanlandsgruppen vapen.svg
Vapen för Södermanlands regemente tolkat efter dess blasonering.
Officiellt namnKungl. Södermanlands regemente
Datum1634–1709, 1710–1713, 1714–1942, 1957–1963
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
EfterföljareSödermanlands regemente (pansar)
Ingående delarSödermanlandsbrigaden
Del avIV. militärområdet [a]
HögkvarterSträngnäs garnison
FörläggningsortSträngnäs
ÖvningsplatsUtö skjutfält, Härads skjutfält
Valspråk"Regimus neque hostis"
("Det är vi som bestämmer - inte fienden")
FärgerSvart och gult          
Marsch"Södermanlands regementes marsch" (Lundvall ) [b]
Maskot"Flugan"
Årsdagar13 augusti [c]
SegernamnWarszawa (1656)
Frederiksodde (1658)
Tåget över Bält (1658)
Fraustadt (1706)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Stäket (1719)
Befälhavare
RegementschefFritz-Ivar Virgin [d]
BefälhavareGustaf Adolf von Siegroth [e]
Rutger Fuchs [f]
Gustaf Wachtmeister [g]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenAM.090956 (guld).jpg
FörbandsteckenAM.090974b.jpg

Södermanlands regemente (I 10) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1634–1942 och 1957–1963. Förbandsledningen var förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Södermanlands regemente härstammar från de fänikor som på 1500-talet sattes upp i Södermanland. Av fänikor från Närke, Värmland och Södermanland bildades 1614 ett landsregemente som 1627 kom att delas i två smärre fältregementen, med Erik Ryning som förste regementschef. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Södermanlands regemente som det fjärde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[5] Södermanlands regemente ansågs som landets äldsta regemente (Svea livgarde ej medräknat, som verkade mer som en livvakt till konungen och huvudstaden).

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster. Drygt 200 man följde Karl XII till Bender, resterande delar av regementet föll i fångenskap den 1 juli 1709, i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna. Södermanlands regemente återuppsättas i Sverige 1710.[3] Efter att regementet var återuppsatt i Sverige kom det att delta Stora nordiska kriget deltog i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västgöta regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Södermanlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[6] Ett av de mest uppmärksammade slagen som Södermanlands regemente har utkämpat är slaget vid Stäket under stora nordiska kriget då man i närheten av Saltsjöbaden utanför Stockholm, år 1719 med 800 soldater slog tillbaka en överlägset större rysk armé på 6.000 man.[6]

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 10 Södermanlands regemente.[7] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[5]

I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Södermanlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 10. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[8]

Regementet klarade sig från avvecklingen genom försvarsbeslutet 1925, men regementet kom, i likhet med övriga infanteriregementet, att reduceras med en bataljon och kom att från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner.

Genom försvarsbeslutet 1936 beslöts det att vissa infanteriregementen skulle delas upp i en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. Från början var det Livregementets grenadjärer (I 3) samt Skaraborgs regemente (I 9) som var de två huvudförslagen. I november samma år byttes dock Livregementets grenadjärer (I 3) ut mot Södermanlands regemente (I 10). När Göta livgarde (I 2) avvecklades den 30 september 1939, kom dess stridsvagnsbataljon att delas upp samma år i två pansarbataljoner vilka fördelades till Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10).

Genom försvarsbeslutet 1942 kom regementet år 1942 att omorganiseras till Södermanlands pansarregemente (P 3) och överfördes till det nybildade truppslaget pansartrupperna. År 1944 under andra världskriget skadades ett par värnpliktiga när regementet träffades av nio sovjetiska bomber när fientliga flyg, troligen av misstag, bombade Stockholm och Strängnäs.[9]

Inför 1955 års riksdag föreslog chefen för armén Carl August Ehrensvärd vissa ändringar i arméns organisation, bland annat förändringar gällande Södermanlands pansarregemente (P 3) skulle ombildas till regemente för pansarinfanteriutbildning. Det med bakgrund till att arméchefen ansåg att utbildningen vid pansartrupperna skulle koncentrera till Göta pansarlivgarde (P 1), Skånska pansarregementet (P 2) och Skaraborgs pansarregemente (P 4) och därmed frigöra förläggningskapacitet i Strängnäs som motsvarade behovet för en utbildningsenhet av pansarinfanteri. Därmed föreslog regeringen inför försvarsbeslutet 1958 att pansarinfanteriutbildningen skulle påbörjas i Strängnäs våren 1957. Därmed skulle regementet i Strängnäs benämnas Södermanlands regemente (I 10).[10] Med den omorganisationen bytte regementet truppslag, från pansartrupperna till infanteriet. I samband med pansartruppernas omorganisation 1963, omorganiserades regementet återigen till ett pansarregemente och återfördes till pansartrupperna med bibehållet namn, men med beteckningen P 10.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Genom 1901 års härordning fastställdes att tillgång till trupp skulle regleras genom allmän värnplikt, vilket bland annat resulterade i att infanteriregementena utökades med en bataljon och kom att omfatta tre infanteribataljoner. I samband med krigsutbrottet 1914 fastställdes försvarsbeslutet 1914, vilket bland annat medförde att linjeregementet I 10 organiserades och mobiliserades. I likhet med övriga infanteriregementen skulle också ett reservregemente sättas upp, dock kom dessa aldrig att mobiliseras. Vidare infördes en brigadorganisation inom armén, där två infanteriregementen bildade en brigad. I 3 tillsammans med I 10 bildade 8. infanteribrigaden, ingående i IV. arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1925 reducerades försvaret kraftigt. Bland annat så utgick reservregementena samt att antalet arméfördelningar reduceras med två. Vidare reducerades samtliga infanteriregementen med en bataljon och kom att från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner. De tidigare linjeregemente ersattes samtidigt med begreppet fältregemente. Som en följd av försvarsnedskärningarna under slutet av 1920-talet, kunde regementet vid krigsutbrottet 1939 endast mönstra två bataljoner, dock var dessa inte helt fulltaliga eller rustade. I den nya organisationen kom regementet underställas chefen för Östra arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1942 stärktes dock försvarets krigsorganisation, vilket bland annat medförde att infanteriregementena tillfördes en tredje bataljon, samt att i stort sett samtliga kom att sätta upp två fältregementen.[11] Södermanlands regemente kom dock att sätta upp en pansarbrigad inom det nya truppslaget pansartrupperna.

8. infanteribrigaden[redigera | redigera wikitext]

8. infanteribrigaden var en infanteribrigad inom IV. arméfördelningen som verkade åren 1915–1927 och bestod av Livregementets grenadjärer och Södermanlands regemente.

Södermanlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Södermanlandsbrigaden (PB 10) bildades 1949 genom att 10. pansarbrigaden omorganiserades till förbandstypen Pansarbrigad 49. Brigaden fick samtidigt namnet Södermanlandsbrigaden (PB 10). Genom försvarsbeslutet 1958 kom brigaden att omorganiseras till pansarinfanteri och fick då benämningen IB 10. År 1963 kom brigaden tillsammans med regementet att åter organiseras som en pansar.

Motorskolan[redigera | redigera wikitext]

Arméns motorskola (MotorS) bildades 1944 som en självständig funktionsskola. Skolan var till en början förlagd i Stockholm. År 1948 omlokaliserades skolan till Strängnäs där den även blev en del av regementet. Den 28 maj 1970 avskiljdes skolan från Södermanlands regemente och bildad ett självständigt förband och myndighet. Från den 1 juli 1986 uppgick skolan och blev återigen en del av Södermanlands regemente (P 10). Sommaren 1991 omlokaliserades skolan till Skövde, där den från den 1 juli 1991 uppgick i det nybildade Arméns underhållscentrum (UhC).[12]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

Kompaniindelning, 1-4. kompaniet bildade första bataljonen, medan 5-8. kompaniet bildade andra bataljonen.[6]

1690

  1. Livkompaniet (Överstens kompani)
  2. Vingåkers kompani (Majorens kompani)
  3. Nyköpings kompani
  4. Oppunda kompani
  5. Strängnäs kompani (Överstelöjtnantens kompani)
  6. Öster Rekarne kompani
  7. Väster Rekarne kompani
  8. Gripsholms kompani

1850

  1. Livkompaniet
  2. Vingåkers kompani
  3. Nyköpings kompani
  4. Oppunda kompani
  5. Strängnäs kompani
  6. Öster Rekarne kompani
  7. Väster Rekarne kompani
  8. Gripsholms kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Regementets kasernområde uppfördes åren 1916–1921, och inflyttningen skedde den 3 juli 1921, men stod helt färdiga sommaren 1923. Kasernområdet har byggts ut allteftersom, bland annat med ett nytt motorområde i slutet 1970-talet. I samband med att Svea ingenjörregemente planerades att omlokaliseras till Strängnäs, färdigställdes både kansli och kaserner till ingenjörbataljonen.[2][13]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet övade från 1774 på Malma hed vid Malmköping och flyttades 1921 till kaserner i Strängnäs.[4]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementet har fört ett antal fanor genom tiden, regementets sista fana som infanteriregemente tilldelades den 23 juni 1850 av kung Oscar I. 1850 års fana bar ursprungligen segernamnen Fraustadt samt Södra Stäket. År 1910 överfördes gripen till ny duk, och i samband med den restaurationen tillfördes fanan övriga segernamn. År 1958 troppades fanan, då kung Gustaf VI Adolf den 7 juni samma år en ny fana. Fanan fördes sedan vidare till 1994. Det året troppades fanan från 1958 och ersattes av en ny, vilken överlämnades till regementet av kung Carl XVI Gustaf.[2]

Södermanlands regementes marsch är en av de mest kända svenska marscherna. Regementets högtidsdag firades den 13 augusti, detta till minne av Slaget vid Stäket 1719.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer åren 1627–1963.[3][14][15]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Södermanlands regemente 1627-??-?? 1709-07-01
Kungl. Södermanlands regemente 1710-??-?? 1713-05-06
Kungl. Södermanlands regemente 1714-??-?? 1942-09-30
Kungl. Södermanlands regemente med arméns motorskola 1957-04-01 1963-03-31
Beteckningar
№ 10 1816-03-26 1914-09-30
I 10 1914-10-01 1942-09-30
I 10 1957-04-01 1963-03-31
Förläggningsorter och övningsfält
Malma hed (F/Ö) 1774-06-06 1921-06-26
Strängnäs garnison (F) 1921-07-03 1942-09-30
Strängnäs garnison (F) 1957-04-01 1963-03-31
Norra övningsfältet (Ö) 1921-??-?? 1963-03-31
Utö skjutfält (Ö) 1943-??-?? 1963-03-31
Härads skjutfält (Ö) 1957-??-?? 1963-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1833–1847 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1847–1867 chefen för 2. militärdistriktet, åren 1867–1889 chefen för 4. militärdistriktet, åren 1889–1893 chefen för 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1957–1963 chefen för IV. militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1890 och fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  3. ^ Till minne av Slaget vid Stäket 1719.
  4. ^ Virgin blev sista chefen för infanteriregementet.
  5. ^ Siegroth var regementschef åren 1771–1792.
  6. ^ Fuchs var regementschef åren 1716–1739.
  7. ^ Siegroth regementschef var åren 1792–1813.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 50
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 171-174
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 315
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 11
  5. ^ [a b] Björkenstam (1994), s. 10-11
  6. ^ [a b c] ”Kongl Södermanlands Regemente”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen-d.htm. Läst 3 januari 2017. 
  7. ^ von Konow (1987), s. 19
  8. ^ von Konow (1987), s. 18
  9. ^ Lindberg, Johan (5 september 2012). ”Gåtan: Bomber ven kring huset 1944”. Svenska Dagbladet. http://blog.svd.se/mittstockholm/2012/09/05/bomber-smallde-runt-huset-1944/. Läst 6 december 2014. 
  10. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1955”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EG30110/html. Läst 27 januari 2019. 
  11. ^ Björkenstam (1994), s. 12-13
  12. ^ Holmberg (1993), s. 61
  13. ^ Berg (2004), s. 258
  14. ^ Prytz, Harald Oscar (1867). Historiska upplysningar om svenska och norska arméernas regementer och kårer jämte flottorna. Stockholm: P. B. Eklunds förlag. sid. 405-429 
  15. ^ ”Kungliga Södermanlands Regemente”. Hans Högman släktforskning. 28 maj 2020. http://www.hhogman.se/sodermanlands-regemente.htm. Läst 17 juli 2020. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Björn (1990). Kongl. Södermanlands regemente: arkiv. Stockholm: Stockholms univ. Libris 9887208 
  • Henricson, Gunnar; Ohlsson, Nils, red (1977). Kungl. Södermanlands regemente under 350 år. Strängnäs: Utg. Libris 146174 
  • Henricson, Bo; Sandberg, C.V., red (2006). Södermanlands regemente 1973-2005. Strängnäs: Kungl. Södermanlands regementes officerares kamratförening. Libris 10193512. ISBN 91-631-8864-3 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1914). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 1, 1771-1815. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1654880 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1915). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 2, 1816-1915. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1654881 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1919). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 3, Anteckningar om Kungl. Södermanlands regementes personal 1560-1919. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1654882 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 242-259. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Moberg, Nils-Henrik (1977). En återblick vid 350-årsjubiléet: [Kungl. Södermanlands regemente 1627-1977]. Strängnäs: Regementet. Libris 149520 
  • Wahlberg, Evert (1982). Indelningsverket vid Södermanlands regemente. [Strängnäs]: [Förf.]. Libris 349750 
  • Wahlberg, Evert, red (1994). Södermanlands regemente: historier. [Strängnäs]: [E. Wahlberg]. Libris 7794205. ISBN 91-971383-6-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]