Södermanlands regemente (pansar)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För infanteriregementet Södermanlands regemente, se Södermanlands regemente (infanteri).
Södermanlands regemente
(P 10)
Södermanlands regemente vapen.svg
Vapensköld för Södermanlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Södermanlands regemente
Datum 1942–1957,
1963–2005
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Pansartrupperna
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Föregångare Södermanlands regemente
Ingående delar Södermanlandsbrigaden (1949–1974)
Södermanlandsbrigaden (1982–2000)
Motorskolan (1986–1991)
Del av Milo Ö (1942–1957)
Milo Ö (1963–1991)
Milo M (1991–2000)
ATK (2000–2005)
Högkvarter Strängnäs
Övningsplats Utö skjutfält
Härads skjutfält
Motto "Regimus neque hostis"
("Det är vi som bestämmer - inte fienden")
Färger Svart och gult          
(dock användes svart, gult och rött även under senare år, som en särskiljning till Skaraborgs regemente
Marsch "Erinnerung an Peterdorf" (Faust)
"Södermanlands regementes marsch" [1]
Maskot "Flugan"
Årsdagar 13 augusti
Dekorationer SödfoGM (1971)
SödfoSM (1971)
SödregGM (1995)
SödregSM (1995)
SödregMM (2005)
Segernamn Warszawa (1656)
Frederiksodde (1658)
Tåget över Bält (1658)
Fraustadt (1706)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Stäket (1719)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1963 AM.005037.jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090974b.jpg

Södermanlands regemente (P 10), var ett pansarförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–1957 och 1963–2005. Förbandet var förlagt inom Strängnäs garnison i Strängnäs.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades att pansartrupperna skulle organiseras som ett truppslag vid sidan de övriga truppslagen. Till pansartrupperna skulle ett nytt regemente bildas, ett regemente skulle överföras från kavalleriet, samt två regemente överföras från infanteriet, däribland Södermanlands regemente. Redan i samband med försvarsbeslutet 1936 hade det beslutats att Södermanlands regemente (I 10) jämte Skaraborgs regemente (I 9), skulle från den 1 oktober 1939 utbilda varsin stridsvagnsbataljon. Från den 1 oktober 1942 organiserades regementet som ett pansarregemente, under namnet Södermanlands pansarregemente (P 3). Att Södermanlands regemente fick beteckningen P 3 och Skaraborgs regemente beteckningen P 4, berodde på ett önskemål från Skaraborgs regemente, där man ville förhindra förväxling med Livregementets husarer (K 3), vilka även dom var förlagda i Skövde.[5][6][7]

Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades att regementet skulle omorganiseras till ett pansarinfanteriregemente återföras till infanteriet. Bakgrunden till det var den så kallade Mälarkarusellen, vilken regementet drogs in. Detta då Upplands regemente (I 8) i Uppsala avvecklades, och ett 70-tal officerare överfördes till Södermanlands regemente. Och samtidigt överfördes lika många officerare från Södermanlands regemente till övriga pansarregementen, då främst Göta livgarde (P 1), i Enköping på andra sidan Mälaren. Göta livgarde kom att svara för stridsvagnsutbildning och Södermanlands regemente för infanteriutbildning till de brigader som då båda regementena svarade för.[8] I samband med denna omorganisation återfick regementet sitt gamla namn Södermanlands regemente (I 10).

I samband med att 1963 års krigsorganisation trädde i kraft 1963, återfördes regementet till pansartrupperna. Och från den 1 april 1963 organisations- och utbildningsansvar för både stridsvagns- och pansarinfanteridelarna. Regementet återfick dock inte sin tidigare beteckning P 3, utan istället fick regementet beteckningen P 10.

Genom försvarsbeslutet 1972 kom regementets brigad, Södermanlandsbrigaden (PB 10), tillsammans med Blåa brigaden (PB 6) vid Göta livgarde att utgå ur krigsorganisationen. Detta med bakgrund att riksdagen antog regeringens förslag med att "de pansarbrigader som i vissa avseenden är reducerade utgå ska utgå ur krigsorganisationen". Riksdagsbeslutet kunde lika gärna pekat ut de båda brigaderna vid namn, då de båda brigaderna saknade pansarbandvagnar till ett pansarskyttekompani per bataljon, och med det ej kompletta. Blåa brigaden omorganiserades till 6. pansargruppen och Södermanlandsbrigaden omorganiserades till en fristående gruppstab med tre skyttebataljoner. Vidare fick Södermanlands regemente utbildningsansvaret för de bandpansarvärnskompanier som skulle ingå i infanteribrigaderna.[9]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Södermanlands regemente med Strängnäs försvarsområde (Fo 43). Och från den 1 juli 1973 bildade försvarsområdesregementet P 10/Fo 43. Detta medförde att Södermanlands regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente), och övriga förband inom försvarsområdet blev B-förband (utbildningsförband). Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret, och B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[10]

Knappt ett halvår efter att riksdagen beslutat om att Strängnäs försvarsområde (Fo 43), under namnet Södermanlands försvarsområde, skulle integreras i Södermanlands regemente, föreslog samma riksdag att Södermanlands regemente (P 10) skulle utgå ur pansartruppernas organisation. Och pansarutbildningen skulle efter hand upphöra och av krigsorganisatoriska skäl ersättas med infanteriutbildning.[11] Inför riksdagen i december 1977 konstaterade dock regeringen i sin proposition till försvarsbeslutet 1977 att pansarutbildningen inte skulle att avvecklas förrän långt in på 1980-talet. Inför propositionen hade Försvarets fredsorganisationsutredning övervägt att omlokalisera Svea trängregemente (T 1) till Strängnäs. Men då man samtidigt inte visste hur länge pansarutbildningen skulle bedrivas i Strängnäs, så skulle det innebära sämre förutsättningar till att samlokalisera ett trängförbandet med Södermanlands regemente.[12]

Genom försvarsbeslutet 1982 ansågs det att Armén var i behov av mekaniserade enheter för anfallsstrid. Vilket föranledde att delar av 6. pansargruppen kom att överföras till Södermanlands regemente. Vilken hade varit underställd Upplands regemente (S 1/Fo 47/48. Under utbildningsåret 1983/1984 blev regementet åter ett regemente med egen brigad, då Södermanlandsbrigaden återuppsattes.[13]

Genom försvarsutredning 1988, där riksdagen antog regeringens proposition, beslutades att Svea ingenjörregemente (Ing 1) skulle samlokaliseras med Södermanlands regemente i Strängnäs. Bakgrunden till regeringens förslag var att Svea ingenjörregementes framtida utbildnings­ansvar, enligt regeringens mening, skulle till begränsad kostnad kunna samlokaliseras med en annan myndighet. Samtidigt såg man vikten med att fältarbetsförband utbildades i Stockholms närhet. Omlokaliseringen av regementet skulle vara genomförd senast den 1 juli 1992.[14] Hösten 1990 avtog arbetet med omlokaliseringen. Och i försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen återigen en flytt av Svea ingenjörregemente till Strängnäs. Där en en bataljon om två till tre utbildningskompanier skulle utgöra grunden till Svea ingenjörbataljon ingåendes i Södermanlands regemente. Omlokaliseringen var planerad att vara på plats i Strängnäs den 1 januari 1994.[15] Någon omlokalisering av Svea ingenjörregemente blev dock aldrig av, då regeringens ursprungliga proposition inte fick ett majoritetsstöd i riksdagen. Och i den omarbetade propositionen hade Svea ingenjörregemente undantagits från avveckling eller omlokalisering.[16]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs det att omlokalisera Försvarets internationella kommando (SWEDINT) till Strängnäs. Ett förslag som Försvarsmakten stödde. Dock kom beslutet bli att kommandot omlokaliserades till Kungsängen. Även fast regementet framhävde goda förbindelser med Skavsta flygplats samt närheten till Kjula flygbas.[17] Till samma försvarsbeslutet hade regementsledningen fått två uppdrag av arméledningen, att redovisa konsekvenserna av fortsatt verksamhet inom Strängnäs garnison, samt avveckla all verksamhet i Strängnäs och Livgrenadjärbrigaden (IB 4) utvecklas till en mekaniserad brigad. Istället för en avveckling av Strängnäs garnison, kom hela Linköpings garnison att avvecklas, inklusive försvarsområdesstaben för Östergötlands försvarsområde (Fo 41). Istället skulle Östergötlands- och Södermanlands län bilda ett försvarsområde, och som skulle ledas av försvarsområdesbefälhavaren (regementschefen) vid Södermanlands regemente. Det nya försvarsområdet fick namnet Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43).[18]

Genom försvarsbeslutet 2000 kom försvarsområdesstaben vid regementet att avvecklas. Då den regionala territoriella ledningen vid försvarsområdesregementena överfördes till fyra nybildade Militärdistrikt. Militärdistrikten övertog delar ur tidigare militärområdesstaber samt Gotlands militärkommando, försvarsområdesstaber, försvarsområdesgrupper, marinkommandon och flygkommandon. Vidare överfördes vissa stöduppgifter från försvarsområdesstaberna till underhållsregementena. Den operativa underhållsledningen inordnas i Operativa insatsledningen. För Södermanlands regemente medförde försvarsbeslutet att regementet omorganiseras från ett försvarsområdesregemente till ett utbildningsregemente.[19]

Genom försvarsbeslutet 2004 kom riksdagen bland annat att besluta om en avveckling av Södermanlands regemente. Inför försvarsbeslutet ställdes regementet mot Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Södra skånska regementet (P 7) och Gotlands regemente (P 18), där regeringen var angelägna med att skapa rationella produktionsförutsättningar, och en långsiktigt hållbar organisationsstruktur. Den nya organisationen skulle svara mot de krav som den nya strukturen med insatsförband och utvecklings- och kompetensresurser ställer. Samtliga regemente utbildade mekaniserade förband, och hade goda produktionsförhållanden samt goda verkstadsresurser. Regeringen ville att Försvarsmakten skulle utvecklas till ett insatsförsvar, med en större tonvikt på internationalisering. Något som kom att medföra att regeringen föreslog en avveckling av bland annat Södermanlands regemente. Kvar av de tre regementena blev Södra skånska regementet, vilka regeringen ansåg geografiskt ha den bästa fördelaktiga lokalisering, med närheten till ett övningsfält som var av central betydelse för Försvarsmakten. Regeringen fäste även stor vikt av att ha ett militärt utbildningsförband med markstridsinriktning i Skåneregionen, med korta avstånd både till Öresundsbron och Barsebäcksverket.[20]

Från den 1 januari 2005 påbörjades avvecklingen av regementet, samtidigt övergick Södermanlands regemente till en avvecklingsorganisation benämnd AO P 10. Den 8 april 2005 genomfördes den sista traditionsenliga utryckningsceremonin i domkyrkan, där regementschefen tackade 500 soldater och officerare för deras insatser. Senare samma dag muckade den sista grundutbildningsbataljonen vid regementet, genom den traditionsenliga marschen ut genom kaserngrindarna.

Den 4 juni 2005 höll regementet en avvecklingsceremoni på kaserngården. Där regementets sista chef, Bengt Degerman, överlämnade regementets fana till chefen för Södermanlandsgruppen. Efter fanöverlämningen förklarade Degerman regementet nedlagt.[21][22]

Regementets sista värnpliktiga utgjordes av en vakt och eskortpluton (51. V/E), vilka muckade från regementet i december 2005. Avvecklingen av regementet skulle vara helt genomförd till senast den 30 juni 2006.[23]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Arméns musikpluton[redigera | redigera wikitext]

Arméns musikpluton var förlagd vid P 10 fram till regementets nedläggning.

FN-skolan[redigera | redigera wikitext]

FN-skolan var förlagd vid regementet från 1960-talet till 1990-talet, då den omlokaliserades till Almnäs. Södermanlands regemente har alltid varit främst när det gäller internationella missioner. Bland annat har förbandet ansvarat för första Kongomissionen, Bosnienmissionen, första Kosovomissionen och även den första Liberiamissionen. Regementets officerare har tidigt blivit präglade av den internationella miljön i Försvarsmakten (tidigare Krigsmakten), vilket visat sig varit bara av godo för regementet.

Södermanlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Södermanlandsbrigaden (PB 10) bildades 1949 genom att 10. pansarbrigaden omorganiserades till förbandstypen Pansarbrigad 49. Brigaden fick samtidigt namnet Södermanlandsbrigaden (PB 10). Genom försvarsbeslutet 1958 kom brigaden att omorganiseras till infanteri för att åter bli pansar 1963.

Brigaden avvecklades 1974 för att åter sättas upp 1982 fast då som en mekaniserad brigad. 1994 kom Södermanlandsbrigaden att avskiljas från regementet och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Brigaden avvecklades den 30 juni 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000.

I samband med försvarsbeslutet 1942 då infanteriregementena satte upp fältregementen och dubbleringsregementen kom istället Södermanlands regemente att organisera en pansarbrigad. Genom försvarsbeslutet 1948 infördes brigader i hela armén vilket medförde att armén renodlades till två brigadtyper, infanteribrigader och pansarbrigader, där Södermanlands regemente kom att stå för Södermanlandsbrigaden (PB 10).[24]

Motorskolan[redigera | redigera wikitext]

Arméns motorskola (MotorS) bildades 1944 som en självständig funktionsskola. Skolan var till en början förlagd i Stockholm. År 1948 omlokaliserades skolan till Strängnäs. Från den 1 juli 1986 uppgick skolan och blev en del av Södermanlands regemente (P 10). Sommaren 1991 omlokaliserades skolan till Skövde, där den från den 1 juli 1991 uppgick i det nybildade Arméns underhållscentrum (UhC).[25]

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

  1. Livkompaniet
  2. Vingåkers kompani
  3. Nyköpings kompani
  4. Oppunda kompani
  5. Strängnäs kompani
  6. Östra Rekarne kompani
  7. Västra Rekarne kompani
  8. Gripsholms kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Regementets kasernområde uppfördes åren 1916–1921, och inflyttningen skedde den 3 juli 1921, men stod helt färdiga sommaren 1923. Kasernområdet har byggts ut allteftersom, bland annat med ett nytt motorområde i slutet 1970-talet. I samband med att Svea ingenjörregemente planerades att omlokaliseras till Strängnäs, färdigställdes både kansli och kaserner till ingenjörbataljonen.[2]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Från 1943 hade regementet sina stridsvagnsövningar på Utö skjutfält. År 1957 övertogs skjutfältet av Göta livgarde, men återfördes 1980, i samband med att Göta livgarde avvecklades. Regementet utnyttjades även Vansö övningsfält, vilket ligger nordväst om regementet. Härads skjutfält var regementets övningsfält som användes för stridsskjutningar.[2][26] Efter att regementet avvecklades överfördes Härads skjutfält till Ledningsregementet, och Utö skjutfält till Amfibieregementet.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

När regementet omorganiserades till ett pansarregemente 1942, kom regementet att föra sin fana från 1850. Den 7 juni 1958 mottog regementet en ny fana, vilken överlämnades till regementet av kung Gustaf VI Adolf. År 1994 troppades fanan från 1850. År 1994 mottog regementet en ny fana, vilken överlämnades av kung Carl XVI Gustaf. I samband med att regementes brigad avskiljdes från regementet 1994, ändrades vapenskölden, detta genom att två pansrade nävar ersattes med två korslagda svärd. Vapenskölden med de två pansrade nävarna fördes av Södermanlandsbrigaden åren 1994–2000. Från den 1 juli 2000 återtog regementet den vapensköld som övertogs av brigaden 1994.[2]

Södermanlands regementes marsch är en av de mest kända svenska marscherna. Regementets högtidsdag firades den 13 augusti, detta till minne av Slaget vid Stäket 1719.[2]

År 1987 filmades delar av filmen Nionde kompaniet (1987) av Colin Nutley på regementsområdet i Strängnäs.[27]

Södermanlandsgruppen (SLG) tillsammans med officerarna vid regementet bär dock traditionerna av regementet vidare genom officersföreningen som fortfarande driver regementets mäss, samt genom idrottsföreningen P 10 IF som främst utövar orienteringsskytte.

År 1971 instiftades Södermanlands regemente och försvarsområdes minnesmedalj i guld och silver (SödfoGM och SödfoSM). År 1995 modifierades den till Södermanlands regemente och Södermanlandsbrigaden minnesmedalj. År 2000 instiftades regementets förtjänstmedalj. År 2005 instiftades i samband med avvecklingen regementets minnesmedalj.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma åren 1942–1957 och åren 1963–2005.[3]

  • 1942–1956: Erik Cavalli
  • 1956–1956: Fritz-Ivar Virgin
  • 1956–1963: Se Södermanlands regemente (infanteri)
  • 1963–1963: Fritz-Ivar Virgin
  • 1963–1970: Gunnar Henrikson
  • 1970–1976: Stig Wilhelm Colliander
  • 1976–1979: Nils Stenqvist
  • 1979–1983: Åke Mauritz Eriksson
  • 1983–1991: Nils-Gunnar Lundgren
  • 1991–1994: Jan Åke Andersson
  • 1994–1997: Thor-Lennart Loo
  • 1997–2000: Peter Georg Theodor Lundberg
  • 2000–2003: Ingemar Gustafsson
  • 2003–2005: Bengt Degerman

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Södermanlands pansarregemente 1942-10-01 1957-03-31
Kungl Södermanlands regemente 1963-04-01 1974-12-31
Södermanlands regemente 1975-01-01 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 2006-06-30
Beteckningar
P 3 1942-10-01 1957-03-31
P 10 1963-04-01 1973-06-30
P 10/Fo 43 1973-07-01 2000-06-30
P 10 2000-07-01 2004-12-31
AO P 10 2005-01-01 2006-06-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Strängnäs garnison (F) 1942-10-01 1957-03-31
Strängnäs garnison (F) 1963-04-01 2006-06-30
Utö skjutfält (Ö) 1944 1957-03-31
Utö skjutfält (Ö) 1980-07-01 2000-06-30
Härads skjutfält (Ö) 1957 2000-06-30

Kända personer som gjort värnplikt på P 10[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 209
  2. ^ [a b c d e f] Braunstein (2005), s. 171-174
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 315
  4. ^ Holmberg (1993), s. 24-25
  5. ^ Kjellander (1992), s. 31
  6. ^ Kjellander (1992), s. 426
  7. ^ Kjellander (1992), s. 427
  8. ^ Kjellander (1992), s. 432-433
  9. ^ Henricson, Sandberg (2006), s. 81
  10. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 12 augusti 2016. 
  11. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW03135. Läst 12 augusti 2016. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 12 augusti 2016. 
  13. ^ Henricson, Sandberg (2006), s. 94-95
  14. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 12 augusti 2016. 
  15. ^ Kjellander (1992), s. 428
  16. ^ Henricson, Sandberg (2006), s. 59
  17. ^ Henricson, Sandberg (2006), s. 60
  18. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 12 augusti 2016. 
  19. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:97”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vissa-organisatoriska-fragor-inom-forsvarsmakten_GN0397. Läst 13 augusti 2016. 
  20. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 13 augusti 2016. 
  21. ^ Henricson, Sandberg (2006), s. 340-341
  22. ^ Rask, Ulf K. (4 juni 2005). ”Södermanlands regemente nedlagt”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet. http://web.archive.org/web/20051221131410/www.p10.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28432. Läst 6 december 2009. 
  23. ^ ”Om Södermanlands regemente”. Försvarsmakten. 20 juni 2006. Arkiverad från originalet. http://web.archive.org/web/20060620230437/http://www.p10.mil.se/. Läst 6 december 2009. 
  24. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 22 november 2009. 
  25. ^ Holmberg (1993), s. 61
  26. ^ Henricson, Sandberg (2006), s. 217-221
  27. ^ ”Filming locations for Nionde kompaniet” (på engelska). Internet Movie Database. http://www.imdb.com/title/tt0093634/locations. Läst 18 februari 2009. 
  28. ^ Ringman, Magnus (7 oktober 1999). ”Malajens möte med generalen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/9910/07/israel.html. Läst 25 maj 2009. 
  29. ^ Ringman, Magnus (19 januari 1999). ”Från liten kille till stor statsminister”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9901/19/persson.html. Läst 25 maj 2009. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Henricson, Bo; Sandberg, C.V., red (2006). Södermanlands regemente 1973-2005. Strängnäs: Kungl. Södermanlands regementes officerares kamratförening. Libris 10193512. ISBN 91-631-8864-3 
  • Kjellander , Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942–1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7 (inb.) 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Björn (1990). Kongl. Södermanlands regemente: arkiv. Stockholm: Stockholms univ. Libris 9887208 
  • Henricson, Gunnar; Ohlsson, Nils, red (1977). Kungl. Södermanlands regemente under 350 år. Strängnäs: Utg. Libris 146174. ISBN (bibliofiluppl.) : Inb. : Inb.) 
  • Henricson, Bo; Sandberg, C.V., red (2006). Södermanlands regemente 1973-2005. Strängnäs: Kungl. Södermanlands regementes officerares kamratförening. Libris 10193512. ISBN 91-631-8864-3 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1914). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 1, 1771-1815. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1654880 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1915). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 2, 1816-1915. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1654881 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1919). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 3, Anteckningar om Kungl. Södermanlands regementes personal 1560-1919. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 1654882 
  • Moberg, Nils-Henrik (1977). En återblick vid 350-årsjubiléet: [Kungl. Södermanlands regemente 1627-1977]. Strängnäs: Regementet. Libris 149520 
  • Wahlberg, Evert (1982). Indelningsverket vid Södermanlands regemente. [Strängnäs]: [Förf.]. Libris 349750 
  • Wahlberg, Evert, red (1994). Södermanlands regemente: historier. [Strängnäs]: [E. Wahlberg]. Libris 7794205. ISBN 91-971383-6-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]