Södermanlands runinskrifter 11
| Södermanlands runinskrifter 11 | |
| Runristning (runsten) | |
 Sö 11 vid Gryts kyrka
| |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Södermanland |
| Län | Södermanlands |
| Kommun | Gnesta |
| Socken | Gryts |
| Plats | Gryts kyrka |
| Koordinater | 59°06′07″N 16°59′39″Ö / 59.10185°N 16.99421°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fast fornlämning | |
| - Referens nr. | Gryt 82:1 |
| Tillkomsttid | Vikingatid |
| Signum | Sö 11 |
| Runristare | Öpir 2 (S) |
| Stil | Ringerikestil: Pr2 |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Södermanlands runinskrifter 11, förkortat Runinskrift Sö 11, är en runsten som står vid Gryts kyrka i Gryts socken och Gnesta kommun i Södermanland. Stenen är utsmyckad med två yngre runormar.
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Stenens runstensstil är en blandning av Ringerike- och Urnesstil och bör baserat på detta vara rest under mitten av 1000-talet i närområdet till Gryts kyrka. Ristningen är signerad av runmästaren Öpir men stenens linjeföring är avsevärt annorlunda än stilen på hans övriga skapelser.
På 1600-talet var stenen inlagd som tröskel i det medeltida vapenhuset till Gryts kyrka, vilket varade fram tills detta revs 1776. Därefter var den placerad vid "nykyrkans västvägg" som numera är den södra utbyggnadens västra vägg.
Motiv
[redigera | redigera wikitext]Stenen är ornerad med två profilerade yngre runormar i en blandning av yngre Ringerikestil (Pr2) och äldre Urnesstil (Pr3) vilka är bundna i basen och innesluter ett enkelt flätat kors och två stycken trearmade virvlar (förslagsvis odens horn), samt två stycken fyrkantiga stjärnor vid basen. Ormarna har ett litet utskott på ovansidan av nacken, möjligen öron eller horn, vilket kan antyda att de ska föreställa lindormar eller annat mytologiskt väsen.
-
Närbild på vänster orms huvud. Notera utskottet i nacken. -
Närbild på det flätade korset.
Inskrift
[redigera | redigera wikitext]Den från runor översatta inskriften följer nedan:
Translitterering av runinskriften:
- fraybiarn : auk : kuþrun : þau : ritu : stain : at · romunt · sun · sin · snialan · haiʀ · at · marhu · roþkais · broþiʀ · kuþ · hialbi · antu · ybiʀ · hiok runaʀ [iʀma : k][1]
Normalisering till runsvenska:
- Frøybiorn ok Guðrun þau rettu stæin at Hroðmund, sun sinn sniallan, her at marku, Hroðgæiʀs broðiʀ. Guð hialpi andu. Øpiʀ hiogg runaʀ. ... ...[1]
Översättning till nusvenska:
- Fröbjörn och Gudrun, de reste stenen efter Romund, sin son, den raske, och Ger, Rodgers broder, efter Marja. Gud hjälpe hans ande! Ybber högg runorna, (som rista kan?).[2]
iʀ kan vara pronomen 'som' med yblʀ som korrelat, om vilken alltså något berömmande uttalats av honom själv: ma kan vara förkortning av märka – 'rista runor' och k av kan 'kan'.[2]
Adjektivet sniallʀ – 'rask', 'duktig', 'duglig', är vanligt i sörmländska inskrifter.[3]
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Södermanlands runinskrifter
- Sverige under vikingatiden
- Sverige under äldre medeltiden
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Runstenar i Södermanland, red. Ingegerd Wachtmeister, Södermanlands museum, 1984, ISBN 91-85066-52-4
- Gryts kyrka. Sörmländska kyrkor 82. 2003
- Runstenar i Södermanland. Vägvisare till runristningar i Södermanlands län. Sörmlands museum 1984
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, Sö 11, 2014
- ^ [a b] Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h01_text_1.pdf
- ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runinskrifter, del 4. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b09_h03_text_1.pdf
