Södra skånska regementet

Från Wikipedia

Den här artikeln handlar om Södra skånska regementet. För infanteriregementet Södra skånska regementet, se Södra skånska infanteriregementet. För åren 1998–2000, se Södra skånska brigaden.
Södra skånska regementet
(P 7)
Vapen för Södra skånska regementet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSödra skånska regementet
Datum1963–1997,
2000–
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypPansartrupperna
RollUtbildningsförband
Del avHögkvarteret [a]
FöregångareSödra skånska infanteriregementet
Ingående delarMalmöbrigaden [b]
71. mekaniserade bataljonen
72. mekaniserade bataljonen
Skånska gruppen
StorlekRegemente
HögkvarterRevinge garnison
FörläggningsortRevingehed,
Berga, Helsingborg,
Husie, Malmö,
Rinkaby.
ÖvningsplatsBjörka,
Kabusa,
Norra Åsum,
Ravlunda,
Revingehed,
Rinkaby
SmeknamnSödra Skåningarna
Valspråk"Framåtanda och stolthet",
"Slå snabbt - slå hårt"
FärgerGult och rött          
Marsch"Souvenir-Marsch" (F. Zikoff)[1]
MaskotDubbeleken
DekorationerSSkånregGM(1913)
SSkånregSM (1913)
SSkånregBM (1913)
Befälhavare
RegementschefPeter Nilsson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1963
Förbandstecken m/1960
Tilläggstecken

Södra skånska regementet (P 7), är ett pansarförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1963–1997 och återigen från 2000. Förbandet är förlagt till Revingehed i Revingeby.[2][3][4]

Historia

I samband med försvarsbeslutet 1958 beslutade riksdagen att åtta pansarbrigader med nya stridsfordon skulle organiseras inom armén. Ett beslut som av ekonomiska skäl ändrades i augusti 1960, till att endast omfatta sju pansarbrigader.[5][6]

År 1963 blev regementet ett pansarregemente och bytte då namn till P 7. Utbildningsåret 1964/1965 blev de första vid regementet att utbildas till regementets pansarbrigad. Brigadens olika delar kom dock att fördelas mellan två orter, Ystad och Revingehed. I Ystad, där även regementsstaben var förlagd, utbildades de hjulfordonsbaserade förbanden och i Revingehed stridsfordonsförbanden. I Revingehed bestod utbildningsorganisationen i regel av två pansarskyttekompanier, ett stridsfordonskompani och delar av pansartrosskompaniet. I Ystad bestod utbildningsorganisationen av Livkompaniet (befälsutbildningskompani), pansarvärnskompaniet, pansarbataljonsstabskompaniet, och delar av pansartrosskompaniet.[7]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Södra skånska regementet med Malmö försvarsområde (Fo 11). Från den 1 juli 1976 bildades försvarsområdesregementet P 7/Fo 11. Detta medförde att inom Malmö försvarsområde blev Södra skånska regementet ett A-förband (försvarsområdesregemente), Skånska luftvärns­regementet blev ett B-förband (utbildningsförband). Södra skånska regementet fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, och B-förbanden svarade endast som ett utbildningsförband.[8]

Inför försvarsbeslutet 1977 hade Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) utrett olika alternativ om arméns fredsorganisation i Skåne. Bland annat konstaterades utredningen att samtliga förband inom pansartrupperna hade överskott på förläggningsplatser. Dock konstaterades samtidigt att Skånska dragonregementet (P 2) och Norrbottens pansarbataljon (P 5) inte nådde upp till den värnpliktsstyrka, som enligt FFU, borde vara ett riktvärde för utbildningen vid pansartrupperna. FFU hade även studerat möjligheten med att minska pansartrupperna i Skåne med ett regemente. Syftet var att samla utbildning på skilda stridsvagnstyper till ett förband, detta då Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) utbildade värnpliktiga på Centurion-stridsvagnar, och Skånska dragonregementet (P 2) tillsammans med Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) utbildade värnpliktiga på Stridsvagn S. Av de olika alternativen som FFU hade studerat, var det två som berörde Skånska dragonregementet, alternativ C och alternativ D. I alternativ C skulle Skånska dragonregementet avvecklas, och utbildningsansvaret överföras till Södra skånska regementet. Alternativ D berörde regementet endast indirekt, genom att Skånska dragonregementet skulle kvarstå i fredsorganisationen, samt bibehålla rollen som mobiliseringsmyndighet. Vidare innebar alternativ D att pansarutbildningen i Ystad skulle avvecklas och ersätts med luftvärnsutbildning, samt att den pansarutbildning som bedrevs i Revingehed organisatoriskt står kvar i försvarsområdesrege­mentet i Ystad, men samordnas med motsvarande utbildning i Hässleholm av Skånska dragonregementet. De båda alternativen kom att stå för handlingsväg 1 (pansarutbildningen i Ystad avvecklas och Lv 4 flyttas dit) och handlingsväg 2 (P 2 läggas ned och Lv 4 flyttas till Kristianstad). Försvarets fredsorganisationsutredning föredrog handlingsväg 1, då återverkningarna på sysselsättningen i Hässleholm vägde tyngre i deras samlade bedömning.[9] Vilket även var den handlingsväg som riksdagen beslutade om, och som sedan verkställdes under 1982.

Den 25 maj 1982 hölls en avskedsceremoni på regementets kasernområde i Ystad,[4] och den 29 maj hölls en avskedsceremoni på Stortorget i Ystad. Den 10 juni 1982 påbörjade Ystadsbataljonen sin omgruppering till Revingehed, marschen från Ystad till Revingehed gick via Fyledalen, Övedskloster, regementets minnesstenar vid Veberöd och Tvedöra. Vid ankomsten till Revingehed konstaterade brigadchefen och ställföreträdande regementschefen Stig Edgren att de tu hade blivit ett. Men trots att regementets utbildningsbataljon nu var samlad på ett ställe, så kvarstod försvarsområdesstaben, planerings- och samordningsenheten, halva fortifikationsenheten, kameralenheten. Vidare kvarstod materialansvaret för Skånska luftvärns­regementet (Lv 4) genom att regementet fortfarande ansvarade för läkarmottagningen och materielenheten i Ystad.[10]

Inför försvarsutredning 1988 hade man utrett en avveckling av Skånska dragonregementet (P 2) alternativt Norra skånska regementet (P 6/Fo 14), medan Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) hade undantagits. Anledningen till att Södra skånska regementet undantogs var att regeringen ansåg att gick att utbilda två brigader i Revingehed. Vilket försvarsminister Roine Carlsson föreslog riksdagen i sin proposition. Där då Kristianstadsbrigaden (PB 26) vid Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) skulle underställas Södra skånska regementet, och lokaliseras till Revingehed, och där utbilda och omsätta två brigader. Den kvarvarande verksamheten vid Norra skånska regementet skulle då samlokaliseras med Wendes artilleriregemente i Norra Åsum. I december 1989 antog riksdagen regeringens proposition, dock kom aldrig riksdagen att besluta något om Norra skånska regementet och Kristianstadsbrigaden. Istället överläts frågan av riksdagen om ett eventuellt beslut till regeringen.[11]

Genom försvarsbeslutet 1992 avskiljdes Malmöbrigaden (PB 7) från regementet 1994 och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S) under namnet Södra skånska brigaden (MebB 7).

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen till riksdagen att antalet försvarsområdesstaber skulle reduceras, detta med bland annat hänvisning till den då pågående översynen av länsindelningarna. Där bland annat Malmöhus län och Kristianstads län den 1 januari 1998 bildade Skåne län. För försvarsområdesstaben vid Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) innebar förslaget att den skulle avvecklas senast den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom regementet att uppgå i Södra skånska brigaden (MekB 7) under det nya namnet Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Malmö försvarsområde (Fo 11) kom i sin tur att integreras i Kristianstads försvarsområde (Fo 14), under det nya namnet Skånes försvarsområde (Fo 14), vilken lydde under Skånska dragonregementet i Hässleholm.[12]

Inför försvarsbeslutet 2000 hade regeringen vägt Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) mot Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Regeringen gjorde bedömningen att MekB 7 hade mekaniserad kapacitet och tillgång till goda övnings- och skjutfält. Vidare är MekB 7 en av de enheter som har de bästa förutsättningarna att genomföra manöverstrid med mekaniserade förband på eget övningsfält. Gällande MekB 8 bedömde regeringen att det fanns en mekaniserad kapaciteten och en bra infrastruktur, men att regementet och brigaden samtidigt hade begränsningar avseende det egna övningsfältets kapacitet och möjligheter till manöverstrid. Då Wendes artilleriregemente skulle avvecklas och inte utgöra någon huvudenhet inom artilleriet, så fanns det inte heller någon möjlighet till garnisonssamordning i Hässleholm. Regeringen bedömde i sin proposition att MekB 7 hade bättre långsiktiga förutsättningar för utbildning av mekaniserade förband. Och att Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) skulle avvecklas.[13] Genom försvarsbeslutet 2000 kom Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7) att anta namnet Södra skånska regementet (P 7).[2]

Inför försvarsbeslutet 2004 var regeringen angelägna med att skapa rationella produktionsförutsättningar, och en långsiktigt hållbar organisationsstruktur. Den nya organisationen skulle svara mot de krav som den nya strukturen med insatsförband och utvecklings- och kompetensresurser ställer. Samtliga regemente utbildade mekaniserade förband, och hade goda produktionsförhållanden samt goda verkstadsresurser. Regeringen ville att Försvarsmakten skulle utvecklas till ett insatsförsvar, med en större tonvikt på internationalisering. Något som kom att medföra att regeringen föreslog en avveckling av ett antal tidigare brigadproducerande regementen. Inför försvarsbeslutet hade regeringen utrett en avveckling av Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Södra skånska regementet (P 7), Södermanlands regemente (P 10) och Gotlands regemente (P 18). Det regemente som regeringen ansåg skulle vara kvar i organisationen var Södra skånska regementet (P 7). Något som regeringen motiverade med att Södra skånska regementet ansågs geografiskt ha den bästa fördelaktiga lokalisering, med närheten till ett övningsfält som var av central betydelse för Försvarsmakten. Regeringen fäste även stor vikt av att ha ett militärt utbildningsförband med markstridsinriktning i Skåneregionen, med korta avstånd både till Öresundsbron och Barsebäcksverket.[14]

Genom försvarsbeslutet 2004 kom även Södra militärdistriktet att avvecklas. Detta medförde att utbildningsgruppen Skånska gruppen underställdes från den 1 januari 2006 chefen för Södra skånska regementet (P 7). Skånska gruppen bestod av de två utbildningsgrupperna Södra skånska gruppen och Skånska dragongruppen, vilka sammanslogs den 1 juli 2005 till Skånska gruppen.

Genom Försvarsbeslutet 2009 beslutades att fyra regionala staber skulle upprättas för ledning av hemvärnet och samverka med länsstyrelser. Skaraborgs regemente kom att ansvara för att bilda och sätta upp Militärregion Syd (MR S). Vidare kom regementet genom samma försvarsbeslut få ansvaret för att sätta upp 71. motoriserade bataljonen och 72. mekaniserade bataljonen.

Genom Försvarsbeslutet 2015 kom en av regementets bataljoner att omorganiseras till en lätt mekaniserade bataljon. Vidare beslutades att regementet återigen skulle tillföras stridsvagnskompanier. Något som utgick i samband med försvarsbeslutet 2009.

Från den 1 januari 2018 kommer staben för Militärregion Syd att avskiljas från Södra skånska regementet, och underställas direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret. Därmed får staben en fristående chef, från att tidigare varit underställd chefen för Södra skånska regementet.[15]

Verksamhet

Stridsfordon 90.
Patgb 360.
Bv 206.
Pbv 302.
Regementschefen i Stridsvagn 122.
Skyttesoldater från Hemvärnet

Nationell verksamhet

Regementet består sedan 2011 av två mekaniserade bataljoner, en stående och en kontrakterad. Vidare ingår Hemvärnsgruppen Skånska gruppen (SSK) i regementet, vilken består av fyra hemvärnsbataljoner. Regementschef (2015) är överste Stefan Smedman. Vid regementet tjänstgör cirka 270 yrkesofficerare, cirka 600 reservofficerare och cirka 60 civilanställda.[16]

Förbandets uppgift är att "Utbilda mekaniserade skytteförband med olika stridsfordon, skyttesoldater och underhållsfunktioner".[16] Förbandet är bland annat utrustat med Patgb 203 och Stridsfordon 90. Förbandet är specialutbildat för mekaniserad strid, men kan sättas in i alla delar av landet och internationellt. Vidare är Södra skånska regementet ansvarigt för Försvarsmaktens strategiska reserv perioden 1 oktober 2010 till 30 september 2012.[17]

Internationell verksamhet

IA 06

Södra skånska regementet utbildade tidigare en snabbinsatsstyrka (IA 06), bestående av ett mekaniserat skyttekompani med 10 dagars beredskap för internationella insatser. IA 06 och de erfarenheter som drogs vid denna utbildning var också tänkta att ligga till grund för uppsättandet av Nordic Battlegroup 08, som stod klar 2008. IA06 insattes under den tid de var aktiva i Afghanistan (AQ) och i Kosovo (BQ,CQ,DQ). De medaljerades för detta med ÖB:s förtjänsttecken för utlandstjänst samt ISAF respektive NATO non articel 5. Efter IA 06 lösts upp spreds förbandet till KS 16 (stommen i skyttekompaniet utgjordes av IA 06), FS 14, EB 07, anställda vid regementet samt till den civila marknaden. IA 06 erkändes som de första svenska yrkessoldaterna på över 100 år.

712. mekskkomp (NBG)

Var det kompani tillhörande Nordic Battlegroup 08 som utbildades vid Södra skånska regementet i Revingehed. Chef var major Johnny Eriksson. Inrycket och utbildningen för kompaniet började v.726 och den 1 januari 2008 började beredskapstiden. Kompaniet höll en beredskap på tio dagar under sin beredskapstid (Readyness 10 =R10), inom denna tid skulle kompaniet kunna sättas in i operationsområdet max 600 mil från Bryssel. Nordic battlegroup sattes aldrig in, utan efter kontraktstiden slut omformades 712. mekaniserade skyttekompaniet (712. mekskkomp) till B-Coy och sattes i något förändrat skick in i Kosovo under missionen KS 18.

IA 10

Södra skånska regementet står för en snabbinsatsstyrka, IA 10 även känt som 711. kompaniet, vilken ingick i Försvarsmaktens strategiska reserv under tiden 1 oktober 2010–30 september 2012. Styrkan bestod av ett mekaniserat skyttekompani med tio dagars beredskap för internationella insatser.

Afghanistan

Södra skånska regementet var uppsättande förband för kontingenten FS 24, den sista större svenska operativa styrkan i Afghanistan.

Mali

Regementet var/är uppsättande förband för underrättelseförbanden (ISR Task Force), Mali 04 och Mali 05 inom ramen för FN-missionen MINSUMA.

Utbildningskompanier

  1. Livkompaniet
  2. vakant
  3. Skytts kompani (Tross)
  4. Wemmenhögs kompani (Stab/Understöd)
  5. vakant
  6. Färs Kompani (Pansarskytte)
  7. Ingelstad kompani (Stridsvagn)
  8. Bara kompani (Vakt/Eskort)

Ingående enheter

Uppställning vid Regementets dag 2015.

I samband med att Försvarsmakten organiserar Insatsorganisation 2014, kom Södra skånska regementet att sätta upp två så kallade manöverbataljoner.[18][16][19] Vidare ingår fyra hemvärnsbataljoner i regementet, vilka understöds av utbildningsgruppen Skånska gruppen och leds via Militärregion Syd (MR S), som har sin stab förlagd vid Revingehed. Bataljonerna förfogar över ett antal olika fordon, bland andra Bandvagn 206, Terrängbil 11, 13 och 20 samt Personbil 8.[20]

71. Lätta mekaniserade bataljonen

71. Lätta mekaniserade bataljonen är ett krigsförband som sattes upp under 2010, och är en så kallad stående bataljon. Vid bildandet av bataljonen var namngavs den namnet 71. motoriserade bataljonen. Genom försvarsbeslutet 2014 omorganiserades bataljonen till en lätt mekaniserad bataljon. Bataljonen består av cirka 400 soldater, vilka bemannar olika befattningar till stabs- och understödskompani, pansarskyttekompanier, samt ett trosskompani. Bataljonen är en lätt bataljon och är i huvudsak utrustad med Pansarterrängbil 360 (Patgb 360). I Nordic Battlegroup 15 var bataljonen en så kallad Core Battalion.

Bataljonen består av en bataljonsstab samt fem kompanier:

  • 710. kompaniet: Stabs- understödskompani
  • 711. kompaniet: Skyttekompani
  • 712. kompaniet: Skyttekompani
  • 713. kompaniet: Skyttekompani GSS/T
  • 714. kompaniet: Trosskompani

72. Mekaniserade bataljonen

72. Mekaniserade bataljonen är ett krigsförband som sattes upp under 2010/2011. Bataljonen är idag utrustad med Stridsfordon 90. Bataljonen är en så kallad kontrakterad bataljon av främst tidvis tjänstgörande personal och består av cirka 900 kontrakterade soldater, vilka tjänstgör under övningar och utlandsuppdrag. Under 2016 planeras bataljonen att tillföras ett stridsvagnskompani.

Malmöbrigaden

Huvudartikel: Södra skånska brigaden

Södra skånska brigaden (MekB 7) var en pansarbrigad och senare mekaniserad brigad som verkade vid regementet åren 1949–1994. I samband med försvarsbeslutet 1942 då infanteriregementena satte upp fältregementen och dubbleringsregementen kom istället Södra skånska infanteriregementet att organisera en motorbrigad och ett fältregemente. Genom försvarsbeslutet 1948 infördes brigader i hela armén vilket medförde att armén renodlades till två brigadtyper, infanteribrigader och pansarbrigader, där Södra skånska infanteriregementet kom att stå för Malmöbrigaden (PB 7) och Skånebrigaden (IB 37).[21] I samband med att regementet övergick till pansartrupperna 1963, kom infanteribrigaden vid regementet att avvecklas.

Brigadens bildades 1949 under namnet Malmöbrigaden (PB 7) genom att 7:e motorbrigaden omorganiserades till förbandstypen pansarbrigad 49. Brigaden fick samtidigt namnet Malmöbrigaden (PB 7). År 1994 kom Malmöbrigaden att omorganiserades till en mekaniserad brigad och bytte namn och beteckning till Södra skånska brigaden (MekB 7). Samtidigt avskiljdes den från regementet och blev från 1 juli ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S). I samband med att Södra skånska regementet uppgick i brigaden den 1 januari 1998, gjordes en namnändring till Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). I samband med försvarsbeslutet 2000 avvecklades brigaden den 30 juni 2000 och regementet återupprättades under sitt gamla namn, Södra skånska regementet (P 7).

Militärregion Syd

Huvudartikel: Militärregion Syd

Militärregion Syd (MR S) är en är militärregion som bildades 2013 och är fram till 31 december 2017 underställd chefen Södra skånska regementet. Militärregion Syd omfattar Blekinge län, Jönköpings län Kalmar län Kronobergs län, Skåne län och Östergötlands län, och har som främsta uppgift att leda bevaknings- och skyddsuppgifter, genomföra civil-militär samverkan samt verka som ett stöd till samhället.

Utbildningsgrupper

Regementet administrerar en utbildningsgrupp inom Hemvärnet, Skånska gruppen som är lokaliserad med stab i Revingehed och bataljonsdelar i Berga i Helsingborg, Husie i Malmö samt Rinkaby.

Skånska gruppen

Huvudartikel: Skånska gruppen

Skånska gruppen är en utbildningsgrupp som verkat i olika former sedan 2006. Gruppen genom att Södra skånska gruppen och Skånska dragongruppen sammanslogs den 1 juli 2006 till en utbildningsgrupp. Genom försvarsbeslutet 2004 kom gruppen från den 1 januari 2006 att bli en del av Södra skånska regementet. Gruppen administrerar, utbildar och stödjer hemvärnet i Skåne, vilket inkluderar Södra Skånska Bataljonen (46. hemvärnsbataljonen), 47. Bataljonen (Malmöhus bataljonen), 48. Bataljonen (Skånska dragonbataljonen), 49. Bataljonen (Norra skånska bataljonen).

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

Regementet som från början var ett infanteriregemente, övertog den 1 januari 1928 det kasernområde på Dragongatan i Ystad, som fram till den 31 december 1927 tillhört Skånska dragonregementet (K 6). Kasernområdet uppfördes 1897, och efter 1892 års härordnings byggnadsprogram, och bestod ursprungligen av två kavallerikaserner. Efter 1901 års härordning uppfördes ytterligare kaserner inom området, vilka ritades av Erik Josephson. Fram 1982 bedrev regementet utbildning både i Ystad och Revingehed. Den 26 maj 1982 hölls en avskedsceremoni i Ystad, och den 10 juni var hela utbildningsbataljonen samlad i Revingehed.[4]

Från den 1 juli 1982 övertogs större delen av kasernetablissement av Skånska luftvärnsregementet (Lv 4), vilka omlokaliserades från Malmö. Den 31 december 1997 avvecklades Södra skånska regementet samt Skånska luftvärnsregementet. Hela kasernområdet som då bestod av drygt 40 byggnader såldes då till Ystads kommun, och kom senare att förklaras som statligt byggnadsminne. Sedan den 1 juli 1982 är regementet lokaliserat till Revingehed.[22]

Övningsplatser

Regementet har genom åren haft sin primära övningsplats på Revingehed, vilket togs i bruk 1888. Övningsfältet omfattade 1887 cirka 20 hektar, men kom 1888 att utökas till 100 hektar. Under beredskapstiden utökades övningsfältet till 1000 hektar. Sedan regementet omorganiserades till ett pansarregemente kom övningsfältet att utökas 4400 hektar, och med det blivit Sveriges största pansarövningsfält. Även Kabusa skjutfält är ett övningsfält som tillhört regementet sedan 1940-talet. Kabusa skjutfält utökades 1943 och 1971.[23]

Genom de avvecklingar som gjorts genom de olika försvarsbesluten på 1990-talet samt 2000-talet, har det medfört att regementet tillfört förvaltningsansvar över ett antal skjut- och övningsplatser i södra Sverige. Vilket utöver Revingehed- och Kabusa skjutfält inkluderar sedan 1 juli 2000 Norra Åsum, Björka övningsfält, Ravlunda skjutfält och Rinkaby skjutfält, vilka övertogs från Skånska dragonregementet (P 2).

Heraldik och traditioner

Södra skånska regementets vapen 1994-1997.

I samband med att regementet omorganiserades till ett pansarförband, kom regementet att föra 1961 års fana från infanteritiden. Fanan tilldelades den 20 augusti 1961 av kung Gustaf VI Adolf i samband med regementets 150-årsjubileum. År 1998 troppades fanan och ersattes av en ny, vilken då fördes av Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Från den 1 juli 2000 förs fanan av regementet vid sidan om Skånska dragonregementets standar.

Sedan den 1 juli 2000 för regementet i första hand traditionerna vidare för Skånska dragonregementet (P 2) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8). I andra hand Norra skånska regementet (P 6) och Skånska luftvärnskåren (Lv 4). Traditionerna för Norra skånska regementet (P 6), Skånska kavalleriregementet (K 2), Skånska husarregementet (K 5), Skånska dragonregementet (K 6) och Kronprinsens husarregemente (K 7) förs vidare av hemvärnsbataljonerna i Skåne.[24]

Vid regementet instiftades 1913 Södra skånska regementets (P 7) förtjänstmedalj i guld/silver/brons (SSkånregGM/SM/BM), vilken mellan åren 1976–1987 benämndes Södra skånska regementets och Malmö försvarsområdes förtjänstmedalj i guld, och åren 1987–1999 för Södra skånska regementets och Södra skånska brigadens förtjänstmedalj.[25][26][27]

Materiel vid förbandet

Fordon
Pjäser

Förbandschefer

Regementschefer verksamma från att regementet organiserades som ett pansarförband.[3] För regementschefer innan 1963, se Södra skånska infanteriregementet. För åren 1998–2000, se Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden.

  • 1962–1968: Carl Eric Svärd
  • 1968–1972: Anders Gösta Hökmark
  • 1972–1975: Per Anders Bertil Green
  • 1976–1978: Claes Johan Carlsten
  • 1978–1986: Per Anders Bertil Green
  • 1986–1988: Sven Åke Jansson
  • 1988–1995: Gert Nilsson
  • 1995–1997: Christer Sterning
  • 1997–1997: Gunnar Jansson (Tf.)
  • 1998–2000: Se Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden
  • 2000–2004: Anders Emanuelson
  • 2004–2007: Lars Hammarlund
  • 2007–2011: Jan Pålsson
  • 2011–2015: Michael Nilsson (Från 2013 även chef MR S)
  • 2015–2015: Peter Nilsson (Även Tf. chef MR S) [c]
  • 2015–2017: Stefan Smedman (Även chef MR S)[d]
  • 2017–2018: Peter Nilsson (Även Tf. chef MR S) [e]
  • 2018–20xx: Bo Stennabb [f]

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kungl Södra skånska regementet 1963-04-01 – 1974-12-31
Södra skånska regementet 1975-01-01 – 1997-12-31
Södra skånska regementet 2000-07-01 –
Beteckningar
P 7 1963-04-01 – 1975-12-31
P 7/Fo 11 1976-01-01 – 1997-12-31
P 7 2000-07-01 –
Förläggningsorter och övningsfält
Ystads garnison (F) 1963-04-01 – 1997-12-31
Revingehed (F) 2000-07-01 –
Revingehed (Ö) 1963-04-01 –
Björka övningsfält (Ö) 2000-07-01 –
Kabusa skjutfält (Ö) 194? –
Norra Åsum (Ö) 2000-07-01 –
Pansarövningsfältet Revingehed (Ö) 1963-04-01 –
Ravlunda skjutfält (Ö) 2000-07-01 –
Rinkaby skjutfält (Ö) 2000-07-01 –

Galleri

Några byggnadsminnesmärkta hus på garnisonen.

  • Förläggningsbyggnad.
    Förläggningsbyggnad.
  • Tvedöraförrådet.
    Tvedöraförrådet.
  • Stora förrådet.
    Stora förrådet.
  • Gamla vakten.
    Gamla vakten.

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 209
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 167-170
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 317
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 25
  5. ^ Kjellander (1992), s. 64-65
  6. ^ Kjellander (1992), s. 412-414
  7. ^ Kjellander (1992), s. 420
  8. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135/html. Läst 3 september 2016. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 7 augusti 2016. 
  10. ^ Kjellander (1992), s. 424
  11. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 10 september 2016. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 10 september 2016. 
  13. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 10 september 2016. 
  14. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 10 september 2016. 
  15. ^ ”Försvarets forum nr 6/2017, s. 21”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2017/forum_1705_webb_lowres.pdf. Läst 25 november 2017. 
  16. ^ [a b c] ”Om Södra skånska regementet”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 24 september 2012. https://web.archive.org/web/20120924134250/http://www.forsvarsmakten.se/p7/Om-forbandet/. Läst 22 juni 2011. 
  17. ^ ”Strategisk reserv”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 4 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110704233426/http://www.forsvarsmakten.se/p7/Sok-strategisk-reserv-nu/. Läst 22 juni 2011. 
  18. ^ ”Försvarsmaktens delårsrapport 2011” (PDF). Försvarsmakten. 12 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 2 april 2012. https://web.archive.org/web/20120402041411/http://www.forsvarsmakten.se/upload/Huvuddokument_delarsredovisning.pdf. Läst 1 november 2011. 
  19. ^ ”Framtidstro vid 72:a mekbat”. Försvarsmakten. 31 oktober 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2011/10/framtidstro-vid-72a-mekbat/. Läst 1 november 2011. 
  20. ^ ”P 7”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/sodra-skanska-regementet-p-7/. Läst 24 maj 2015. 
  21. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 4 mars 2010. 
  22. ^ Berg (2004), s 216
  23. ^ Kjellander (1992), s. 425
  24. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 10 september 2016. 
  25. ^ ”SSkånregGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={58569ACD-9413-4C52-A708-67A77AB4D123}&listmode=0&medal={B1E5F6FE-B2A9-4C37-BCB2-85D0561A250E}. Läst 10 september 2016. 
  26. ^ ”SSkånregSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={58569ACD-9413-4C52-A708-67A77AB4D123}&listmode=0&medal={B14FBF58-1A36-455C-AEBB-B6B8BE278B56}. Läst 10 september 2016. 
  27. ^ ”SSkånregBM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={58569ACD-9413-4C52-A708-67A77AB4D123}&listmode=0&medal={DCA83019-4DAD-4464-8305-3193233A667B}. Läst 10 september 2016. 
  28. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 2/2015”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2015/forum_2_2015.pdf. Läst 20 december 2015. 
  29. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 1/2015”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2015/forsvarets-forum-1-2015.pdf. Läst 20 december 2015. 
  30. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 5/2017”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2017/forum_1705_webb_lowres.pdf. Läst 27 november 2017. 
  31. ^ ”Chefsbyte vid Södra skånska regementet P 7”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2017/08/chefsbyte-vid-sodra-skanska-regementet/. Läst 23 augusti 2017. 
  32. ^ ”Försvarets forum nr 6/2017, s. 12”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2017/forum_1705_webb_lowres.pdf. Läst 25 november 2017. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Kjellander, Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942–1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7 (inb.) 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1963–1997 var regementet underställt chefen Södra militärområdet, åren 2000–2005 Operativa insatsledningen.
  2. ^ Åren 1963–1994 var brigaden en del av Södra skånska regementet
  3. ^ Nilsson tillträdde som tillförordnad chef den 3 augusti 2015, med ett förordnande längst till den 30 september 2015.[28]
  4. ^ Smedman tillträdde som chef den 30 september 2015, med ett förordnande längst till den 30 september 2019.[29]
  5. ^ Nilsson tillträdde som tillförordnad chef den 1 september 2017, med ett förordnande längst till den 28 februari 2018.[30] [31]
  6. ^ Stennabb tillträder som chef den 1 mars 2018 med ett förordnande längst till 31 mars 2022.[32]

Vidare läsning

  • Nilsson, Gert; Jacobsson, Sven; Norrman, Inger, red (1999). Södra skåningarna 1811-2000. D. 1. Södra Sandby: Södra skåningarnas kamratfören. Libris 7454131. ISBN 91-630-8549-6 (Inb.) 
  • Nilsson, Gert; Jacobsson, Sven; Norrman, Inger, red (1999). Södra skåningarna 1811-2000. D. 2. Södra Sandby: Södra skåningarnas kamratfören. Libris 7454132. ISBN 91-630-8549-6 (Inb.) 
  • Winberg, Torsten (1950). Södra skåningarna 1811-1949.. Malmö: Allhem. Libris 1456163 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Södra_skånska_regementet&oldid=42278986”