Godis

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sötsak)
Hoppa till: navigering, sök
En skål med godis.

Godis, gott, konfekt, sötsaker, snacks eller snask (gottis eller gött på vissa dialekter) är en typ av livsmedel som är avsedd enbart för njutning och inte för dess eventuella näringsvärde.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet kan härledas från "god" och "gott", eller ordet "godsaker". Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) finns det belägg för att ordet använts så tidigt som 1887. "Godis" används även i sammansättningar, som till exempel godisgris, godismonster, julgodis, påskgodis, lördagsgodis och lösgodis.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Godistillverkningen i Sverige startade efter att chokladdrycken fått uppmärksamhet. Under 1600-talet spreds kunskapen att raffinera socker i Europa och under 1700-talet började apoteken att producera kandisocker (även kallat bröstsocker). Det bestod av kristalliserade sockerlösningar smaksatta med kryddor. Eftersom socker var dyrt och exklusivt riktade det sig till förmögna. Apotekens monopol på karameller stod sig fram till slutet av 1800-talet, då den skånska sockerbetsproduktionen tog fart och godisfabriker kom till. År 1872 började Cloetta tillverka chokladkakor och praliner i en fabrik. I början av 1900-talet blev godistillverkningen storskalig och godisförsäljningen till allmänheten tog fart. De första decennierna på 1900-talet var det främst gräddkola som gällde, sedan kom tillverkning av skumgodis och gelégodis på 1930-talet. Tillverkarna experimenterade med former och många finns ännu kvar, som geléhallon, sega råttor, geléhjärtan, gröna grodor och verktygsformade godisbitar.

På 1940-talet var dålig tandhälsa vanligt i Sverige och i stort sett alla hade haft karies. Vipeholmsexperimenten påbörjades i Lund, där forskare skapade och analyserade karies genom att under flera år låta patienter med utvecklingsstörningar äta rikliga mängder godis. Försöken fick senare kritik eftersom patienterna användes som försökspersoner och utan tillstånd från anhöriga. Efter experimenten rekommenderade Medicinalstyrelsen godisätning högst en dag i veckan och begreppet lördagsgodis föddes.

Fler godissorter kom till under följande decennier och på 1980-talet blev det möjligt med självplock av lösgodis efter att Livsmedelsverket rekommenderade Hälsovårdsnämnden att tillåta det under vissa förutsättningar.[1]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Världens största tillverkare av godis är amerikanska Mars Incorporated följd av Mondeléz International. Andra stora bolag är Bimbo (Mexiko), Nestlé, Hershey's och Ferrero.[2] Större tillverkare i Sverige är Marabou (Mondeléz International) och Cloetta. Toms-Webes har flyttat tillverkningen till Danmark.

Konsumtion[redigera | redigera wikitext]

Godis förekommer ofta vid olika typer av firande eller uppvaktningar, inte minst under storhelger. Förutom julen brukar godis förknippas dels med påsken (påskägg och påskkärringar) och Halloween (bus eller godis). På Alla hjärtans dag kan man ge godis som gåva till någon som man tycker om. I många länder brukar man även ge godis i julstrumpan.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Konsumtionen av godis har i Sverige ökat de senaste decennierna och i synnerhet när självplock av lösgodis blev vanligt i de flesta livsmedelsbutiker och kiosker under 1980-talets mitt, sedan tidigare regler emot detta hade lättats. Vid storhelger ökar godisätandet ytterligare, och vid början-mitten av 2010-talet var påsken ledande godishelg tätt följd av Halloween och julen.[3] Svenskarna äter 17 kilo godis per person och år, vilket är mest i världen och dubbelt så mycket som genomsnittet i EU.[4]

Ingredienser[redigera | redigera wikitext]

Kritiserade ingredienser[redigera | redigera wikitext]

Urvalet av godis har blivit mycket större. Debatt och larm om tillsatser, som färg- och smakämnen, kommer då och då. Det talas också om att man kan bli sockerberoende av att ofta äta godis.

Vegetarianism[redigera | redigera wikitext]

Segt godis har ofta en animalisk ingrediens, gelatin. Det animaliska färgämnet karminsyra, som även benämns E120, förekommer i bland annat rött och rosa godis.

Klimatpåverkan[redigera | redigera wikitext]

Godis och chips har visat sig vara dåliga för miljön, och allra värst är skumgodis följt av gelégodis och mjölkchoklad. En påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött. Detta enligt en studie av SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik) på uppdrag av Livsmedelsverket.[5]

Exempel på godissorter[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Godis åt folket - en bok om hur svenskarna blev sockerslavar i karamellkungens rike, André Persson, Thomas Hedlund, Anderson pocket, 2009

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Godis är ingen vi skojar om”. Sydsvenskan. 26 januari 2014. http://www.sydsvenskan.se/2014-01-25/godis-ar-ingen-vi-skojar-om. Läst 31 maj 2016. 
  2. ^ http://www.candyindustry.com/Top25candycompanies
  3. ^ Caroline Englund (14 november 2014). ”Godiset svenskar gillar mest”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/godiset-svenskar-gillar-mest-1/. Läst 9 april 2016. 
  4. ^ Svenskarna äter mest godis i världen
  5. ^ Aftonbladet: Godis lika stor klimatbov som kött Publicerad: 1 mars 2011. Läst: 1 mars 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]