Halimede

Från Wikipedia
(Omdirigerad från S/2002 N 1)
Halimede
Halimede vid upptäckten 2002.
Upptäckt[1][2]
UpptäckareM.Holman
JJ Kavelaars
T. Grav, W. Fraser
D. Milisavljevic
Upptäcktsdatum14 augusti, 2002
Uppkallad efterHalimede
Omloppsbana[3]
Banmedelradie15 728 000 km
0,33 AU
Excentricitet0,2646
Siderisk omloppstid1879,08 dygn (5,14 år)
Inklination134°[4]
Måne tillNeptunus
Fysikaliska data
Dimensioner62 km i diameter[4][5]
Albedo0,04[4] (uppskattad) [6]
Skenbar magnitud+25

Halimede är en av Neptunus månar. Den upptäcktes den 14 augusti 2002 och fick då det provisoriska namnet S/2002 N 1.[7] Den har fått sitt namn efter den grekiska havsnymfen Halimede.

Den har en diameter på ungefär 62 km.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Halimede (moon), 14 februari 2014.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ JPL (21 juli 2011). ”Planetary Satellite Discovery Circumstances” (på engelska). Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_discovery. Läst 10 juli 2015. 
  2. ^ Daniel W. E. Green (13 januari 2003). ”Satellites of Neptune” (på engelska). IAU Circular 8047. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08000/08047.html. Läst 10 juli 2015. 
  3. ^ R. A. Jacobson (2008). ”NEP078 – JPL satellite ephemeris” (på engelska). Planetary Satellite Mean Orbital Parameters. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juli 2015. 
  4. ^ [a b c] Scott S. Sheppard, David C. Jewitt, Jan Kleyna (2006). ”A Survey for "Normal" Irregular Satellites Around Neptune: Limits to Completeness” (på engelska). The Astronomical Journal (132): sid. 171–176. doi:10.1086/504799. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0604552. Läst 10 juli 2015. 
  5. ^ Scott S. Sheppard, David C. Jewitt, Jan Kleyna (2006). ”A Survey for "Normal" Irregular Satellites around Neptune: Limits to Completeness”. The Astronomical Journal 132: sid. 171–176. doi:10.1086/504799. 
  6. ^ ”Planetary Satellite Physical parameters” (på engelska). NASA/JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juli 2015. 
  7. ^ Tommy Grav, Matthew J. Holman, Wesley C. Fraser (20 september 2004). ”Photometry of Irregular Satellites of Uranus and Neptune”. The Astrophysical Journal 613 (1): sid. L77–L80. doi:10.1086/424997. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]