S/S Domnarfvet
| ||
 | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Passagerarfartyg | |
| Anropssignal | SKYT | |
| Ägare | Ove Arvidson, Borlänge | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Södra varvet i Stockholm | |
| Nybyggnadsnr. | 29 | |
| Levererad | 1863 | |
| Tekniska data | ||
| Byggnadsmaterial | Stål | |
| Längd ö.a. | 18,25 meter | |
| Bredd | 4,12 meter | |
| Djupgående | 1,70 meter | |
| Bruttodräktighet | 33 registerton | |
| Maskin | kompoundångmaskin från Hernösands Mekaniska Verkstad, 1903 100 ihk | |
| Kraftkälla | Vedeldad ångpanna från Wenngren Mekaniska Verkstad i Karlstad | |
| Maximal hastighet | 12 knop | |
| Passagerare | 12 | |
| Bunkerkapacitet | 8 m³ ved | |
S/S Domnarfvet är en svensk bogser- och varpbåt med hemmahamn i Tomnäs, Borlänge. Fartyget är världens äldsta i kommersiell drift.
S/S Domnarfvet levererades 1863 i delar till Stora Kopparbergs Bergslag i Borlänge för montering i Korsnäs. Hon drog pråmar med sågat virke över sjön Runn till 1886. Därefter arbetade hon som varpbåt och drog hon timmerflot på Hedesundafjärdarna i nedre Dalälven med S/S Östa, S/S Laxen och S/S Bäsingen till dess timmerflottningen lades ned på 1970-talet. Sedan dess har hon seglat som fritidsfartyg på Runn och kör under sommaren chartrade turer.
S/S Domnarfvet är k-märkt.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Ulrika Djerw, red (2006). K-märkta fartyg – flytande klenoder. Stockholm: Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum. Libris 10297604. ISBN 978-91-974659-4-6