S/S Södra Sverige
| ||
| S/S Södra Sverige, målning av Lars Petter Sjöström, 1871 | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Andra namn | San Dimitri, Latrun | |
| Typklass/Konstruktion | Ångfartyg | |
| Skeppstyp | Passagerarfartyg | |
| Anropssignal | HJNK | |
| Registernummer | 541/2769 | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Bergsunds mekaniska verkstad, Stockholm | |
| Levererad | 1871 | |
| Öde | Skrotad 1949 i Haifa, Israel | |
| Tekniska data | ||
| Längd | 50,48 meter Efter ombyggnad 1895 56,12 meter | |
| Bredd | 7,65 meter | |
| Bruttodräktighet | 735 ton registerton | |
| Nettodräktighet | 558 ton registerton | |
| Maskin | Ursprungligen två Bergsunds mekaniska verkstad compoundångmaskiner Från 1895 en trippelexpansionsångmaskin | |
| Framdrivning | Två propellrar Från 1895 en propeller | |

S/S Södra Sverige var ett svenskt passagerarfartyg byggt 1871 i Stockholm, utrustat med ångmaskin och hjälpsegel. Det började sitt liv i linjetrafik längs mellan hamnstäder i södra Sverige. Fartyget sjönk 1895, bärgades, gick åter i linjetrafik och gick sin sista tid som immigrantfartyg till Palestina. I den sistnämnda rollen bar fartyget först namnet San Dimitri och senare Latrun. Fartyget skrotades 1949.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Bygge och linjetrafik
[redigera | redigera wikitext]S/S Södra Sverige levererades 1871 av Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm. Köpare var det 1870 bildade Ångfartygsbolaget Södra Sverige i samma stad.
Fartyget hade vid leverans dubbla kompoundångmaskiner och dubbla propellrar. År 1895 byttes detta på Bergsunds mekaniska verkstad till en trippelexpansionsmaskin om 650 hk och en enda propeller. Fartyget förlängdes samtidigt från 50,48 meter till 56,12 meter.
S/S Södra Sverige insattes efter leverans på traden Stockholm–Västervik–Oskarshamn–Kalmar–Karlskrona–Ronneby–Karlshamn–Ystad–Trelleborg–Malmö–Landskrona–Helsingborg–Göteborg.
Förlisning och bärgning
[redigera | redigera wikitext]Fartyget grundstötte den 24 september 1895, vid Franska Stenarna i Stockholms skärgård. Det sjönk till ungefär 56 meters djup, men passagerare och besättning räddades.
Ingenjören Per Waller konstruerade samma år en dykapparat, "Wallerska tuben", som möjliggjorde bärgningsarbete på större djup än vanligt. Den bestod av ett 52 meter långt, nedtill slutet teleskopiskt plåtrör med en innerdiameter på 0,65 meter, som nådde över vattenytan och i nedre ändan vidgades till en arbetskammare. Från denna kammare kunde enkla arbeten utföras med hjälp av utåtriktade, rörliga armar. Per Waller ledde själv 1896–1897 bärgningen. Vraket bogserades in till Stockholm och visades upp på Stockholmsutställningen på Djurgården i juni 1897, som ett exempel på bärgnings- och ingenjörskonst.
Därefter reparerades fartyget och återinsattes i trafik.
Ny linjetrafik
[redigera | redigera wikitext]Ångfartygs AB Södra Sverige gick 1909 samman med Stockholms Rederi AB Svea. S/S Södra Sverige ombyggdes 1916 och trafikerade fram till 1939 rutten Stockholm–Södertälje–Västervik–Kalmar–Karlshamn–Ystad–Malmö–Landskrona–Helsingborg–Göteborg.
Därefter låg fartyget upplagt 1941 och 1942 (under andra världskriget). Hon rekvirerades 1943–1945 av Svenska marinen, med uppgift att kunna sänkas som spärrfartyg vid en möjlig invasion. S/S Södra Sverige återlämnades av militären 1945.
Immigrantfartyg till Palestina
[redigera | redigera wikitext]Sveabolaget inledde 1941 försök att sälja Södra Sverige till Norge, och under 1945 fördes underhandlingar med Möre Fylkes Rutesellskap i Molde. När denna affär inte blev av, förhandlade Sveabolaget 1946 med en kapten J. Eliades i London, som arbetade för Palestinajudarnas immigrantorganisation Mossad Le’Aliyah Bet.
Södra Sverige såldes i juli 1946 formellt till Compania Rabaldo de Navigacion i Panama och omdöptes till San Dimitri. Hon iordningställdes av Mossad Le’Aliyah Bet i Marseille i Frankrike för att insättas i den judiska immigranttrafiken i Palestina och avgick den 19 oktober 1946 från La Ciotat med 1 252 judiska immigranter. Under färden bytte fartyget namn till Latrun.
Färden blev besvärlig, och farten var låg. Fartyget fick stabilitetsproblem och därefter slagsida. Hon drabbades också av två stormar. Den 29 oktober siktades hon av ett brittiskt spaningsflygplan, och när fartyget närmade sig Haifa den 31 oktober omringades det av fyra brittiska jagare. När Latrun kommit in på palestinskt territorialvatten den 1 november, bordade brittisk militär fartyget för att tvinga det att segla till Cypern; där var det meningen att immigranterna skulle interneras. Fartygets svåra slagsida gjorde dock att det i stället bogserades till kaj i Haifa. Immigranterna fördes därefter separat till fångläger i Cypern.
Fartyget skrotades i Haifa 1949.
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
S/S Latruns rutt till Haifa.
-
S/S Latrun med slagsida, i Haifa 1947.
-
Immigranter vid S/S Latrun vid kaj i Haifa.