Sadelnäbbsstork

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sadelnäbbstork)
Hoppa till: navigering, sök
Sadelnäbbsstork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ephippiorhynchus senegalensis -South Luangwa National Park, Zambia -female-8.jpg
Adult hona. Notera de ljusgula ögonen.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Storkfåglar
Ciconiiformes
Familj Storkar
Ciconiidae
Släkte Jättestorkar
Ephippiorhynchus
Art Sadelnäbbstork
E. senegalensis
Vetenskapligt namn
§ Ephippiorhynchus senegalensis
Auktor Shaw, 1800
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sadelnäbbsstork[2] (Ephippiorhynchus senegalensis) är en afrikansk fågel som tillhör familjen storkar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sadelnäbbsstorken är en mycket stor fågel med ett uppseendeväckande utseende. Den är en av de allra största storkarna med en längd på 142 centimeter och en vingbredd på 2,4-2,7 meter. De mycket långa benen (tarslängd på upp till 36,5 centimeter) gör att den kan uppnå en höjd av en och en halv meter stående. Näbben är likaså mycket lång, 27-36 centimeter.

Fjäderdräkten är inte mindre ögoninfallande. Merparten av vingens och stjärtens ovansida är svart med purpurglans medan vingens och stjärtens undersidan och merparten av kroppen är vit. Dess långa hals är svart liksom huvudet. Den har en lång, kraftig och vass röd näbb med ett svart brett band runt om och en distinkt gul fläck på ovansidan av näbbasen. Dess ben är svarta med smutsröda tår och leder. Könen är lika men honan har ljusa gula ögon medan hanen har mörka. Hanen har även två små gula vårtor på näbbasen. Subadulta fåglar är gråare med en smutsröd och svart näbb.

I flykten har arten ett karakteristiskt utseende genom sin vana att sänka näbben under bukens höjd. Fåglarna är helt tysta, förutom när den klapprar med näbben vid boet

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ett par av sadelnäbbstork i Okavangodeltat i Botswana. Honan är till vänster.

Sadelnäbbsstorken är endemisk för Afrika där den har en vida spridd utbredning söder om Sahara, dock inte i södra Afrika och inte heller i ett område i östra Afrika kring Afrikas horn.

Fågeln är en av två kända arter i släktet Ephippiorhynchus. Den andra är svarthalsad stork (Ephippiorhynchus asiaticus), som lever i Sydostasien och Oceanien. Trots att sadelnäbbsstork ibland kallas afrikansk jabiru har den ingen nära släktskap med jabirustork.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Sadelnäbbsstorken häckar i våtmarker i skogsområden. Den bildar inga häckningskolonier och ses oftast i par eller enstaka ensamma individer. Fågeln bygger ett stort och djupt bo av kvistar och grenar i ett träd. Där lägger den en eller två vita ägg som ruvas i 30 till 35 dagar. Ungarna är flygga efter 70 till 100 dagar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Liksom de flesta av sina släktingar lever sadelnäbbsstorken av fisk, grodor och krabbor, men även småfåglar och reptiler. Ungarna följer föräldrarna nära och lär sig jakttekniken genom att iaktta och härma de vuxna fåglarna när de hugger fiskar eller groddjur.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men är fåtalig och tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 1.000 och 25.000 individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Ephippiorhynchus senegalensis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Fåglar - illustrerat uppslagsverk (2008). ISBN 978-91-7166-099-2.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]