Saguinus inustus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Saguinus inustus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPrimater
Primates
FamiljKloapor
Callitrichidae
SläkteTamariner
Saguinus
ArtSaguinus inustus
Vetenskapligt namn
§ Saguinus inustus
Auktor(Schwartz, 1951)
Utbredning
Mottle-faced Tamarin area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Saguinus inustus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Schwartz 1951. Saguinus inustus ingår i släktet tamariner och familjen kloapor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 21till 26 cm, en svanslängd av 33 till 41 cm och en vikt av ungefär 430 g. En enskild hanne vägde 500 g. Pälsen är i princip helt svartaktig. Endast på ryggens topp kan en chokladbrun skugga förekomma och på kroppssidorna finns inslag av kanelbrun. Det nästan nakna ansiktet är främst köttfärgad med några glest fördelade vita hår. På de nakna svarta öronen kan det finnas vita punkter. Påfallande är de vita könsdelarna.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna kloapa förekommer i nordvästra Amazonområdet i nordvästra Brasilien och sydöstra Colombia. Habitatet utgörs av fuktiga skogar och andra skogar. Arten vistas ofta nära människans boplatser.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Saguinus inustus har ungefär samma beteende som andra tamariner. Den äter frukter, nektar, blommor och naturgummi som kompletteras med några smådjur som insekter, grodor och ödlor. Individerna bildar flockar som vanligen har 2 till 8 medlemmar och ibland ökar antalet till 15 medlemmar. Toleransen gentemot andra flockar är troligen inte lika bra som hos andra tamariner. En observerad flock försvarade det 35 hektar stora territoriet.[1]

Tandgladan (Harpagus bidentatus) följer ibland efter flockar för att äta insekter som apan lämnar efter sig.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Saguinus inustus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Saguinus inustus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b] Wilson, Lacher & Mittermeier, red (2016). ”Saguinus inustus”. Handbook of the Mammals of the World. "3 - Pimates". Lynx Edicions. sid. 338 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]