Saguinus tripartitus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Saguinus tripartitus
Status i världen: Nära hotad[1]
Saguinus tripartitus - Golden-mantled Tamarin.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPrimater
Primates
FamiljKloapor
Callitrichidae
SläkteTamariner
Saguinus
ArtSaguinus tripartitus
Vetenskapligt namn
§ Saguinus tripartitus
Auktor(Milne-Edwards, 1878)
Utbredning
Saguinus tripartitus distribution.svg
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med


Saguinus tripartitus[2][3][4] är en tamarin som förekommer i östra Ecuador och norra Peru. Den beskrevs av Milne-Edwards 1878 och ingår i släktet tamariner och familjen kloapor.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna tamarin når en kroppslängd, från huvud till bål på 22–24 cm och en svanslängd på 32–34 cm. Kännetecknande är den orange pälsen vid främre delen av bålen som liknar en mantel. Resten av kroppen har en grå färg med orange och vita skuggor.[förtydliga] Huvudet är svart med vissa nakna ställen vid munnen som är vita.[7]

Liksom andra tamariner har arten en lång gripsvans och klor på de flesta tårna. Vikten borde vara likadan som hos närbesläktade arter och [7] exempelvis Saguinus fuscicollis väger 320 till 560 gram.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Saguinus tripartitus förekommer i östra Ecuador och norra Peru. Habitatet utgörs av tropisk regnskog och annan fuktig skogsbiotop.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Saguinus tripartitus är aktiv på dagen och klättrar i trädens lägre eller medelhöga delar. Den vilar ofta i trädens håligheter. Den bildar flockar med 4–15 medlemmar. För kommunikationen har de olika läten och vissa läten påminner om fåglarnas kvittrande. Arten äter frukt, nektar, naturgummi och vissa ryggradslösa djur som insekter.[7]

Vanligen är det bara flockens dominanta föräldrapar som får ungar men ibland lyckas andra hanar para sig. Oftast föds två ungar per kull. Flockens hanar deltar i ungarnas uppfostran. Livslängden uppskattas till sex år.[7]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Populationen är känslig för habitatförstöring, och i och med bland annat oljefyndigheter i utbredningsområdet uppskattar IUCN att beståndet kommer att minska med 25 procent under de följande 18 åren, främst på grund av avskogning. På grund av detta kategoriserar IUCN Saguinus tripartitus som nära hotad.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Saguinus tripartitus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Saguinus tripartitus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/saguinus+tripartitus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] R. Edwards (14 juni 2012). ”Golden-mantle saddleback tamarin”. ARKive. http://www.arkive.org/golden-mantle-saddleback-tamarin/saguinus-tripartitus/. Läst 14 november 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]