Sakier

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sakier
Bearded saki (Chiropotes sp)-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningBrednäsor
Platyrrhini
FamiljPitheciidae
SläkteSakier
Vetenskapligt namn
§ Chiropotes
AuktorLesson, 1840
Synonymer
satansapor
Hitta fler artiklar om djur med
Uppslagsordet ”Satansapor” leder hit. För andra betydelser, se Djävulsapa.

Sakier eller satansapor (Chiropotes) är ett släkte av primater som tillhör familjen Pitheciidae. I släktet finns fem arter.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arter av detta släkte lever i norra Sydamerika. De förekommer i södra Venezuela, Guyana, Surinam och Franska Guyana samt i norra och mellersta Brasilien.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sakier kännetecknas av skäggliknande hår vid käkar, hals och bröst. Skäggen är tydligast hos hannarna. Pälsen är mörk och tät. Svansen bär päls över hela längden och används för att hålla balansen. Kroppen med huvudet inkluderat men utan svans är mellan 32 och 51 cm lång och vikten ligger mellan 2 och 4 kg. Svanslängden motsvarar ungefär övriga kroppens längd.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dessa primater är aktiva på dagen och lever i träd i regnskogen. När sakier sover klamrar de sig fast vid en tjockare gren och har svansen vriden kring kroppen. De använder nästan aldrig samma träd två nätter i rad. Ibland lever de ihop med andra primater som kapuciner och dödskalleapor. Revirets storlek varierar mellan 0,7 och 3,5 km².[1] När de rör sig framåt använder de alla fyra extremiteter. Dessa djur lever i grupper med 18 till 30 individer. Kommunikationen i gruppen sker med olika ljud som liknar fåglarnas sång eller kvitter.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Sakier äter huvudsakligen frukt, men äter även blad, knoppar, nötter och andra växtdelar samt insekter eller andra mindre ryggradslösa djur.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

En gång om året (oftast i februari/mars eller augusti/september) föder honan ett enda ungdjur. Dräktigheten varar ca fem månader. Efter tre månader börjar ungdjuret bli självständigt och kort därefter sluter honan att ge di. Sakier är könsmogna efter ungefär fyra år. De kan bli upp till 15 år gamla.

Arterna[redigera | redigera wikitext]

Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av fem arter:[3][4]

  • pälsen hos vitnossaki eller vitnosad satansapa (Chiropotes albinasus) är svart över nästan hela kroppen. Bara den röda näsan och överläppen är täckta av vita hår. Arten listas som starkt hotad (endangered) på grund av förstörelsen av deras levnadsområde.
  • arten satansapa (Chiropotes satanas) har mörk päls över hela kroppen. Huvudet, extremiteterna och svansen är svarta och alla andra kroppsdelar mörkbruna. På grund av avskogning i deras territorium räknas arten av IUCN som akut hotad (critically endangered).
  • Chiropotes chiropotes kännetecknas av en rödaktig rygg. Arten lever i Venezuela och Brasilien. Den listas som livskraftig (least concern).
  • Chiropotes israelita beskrevs först 2003 vetenskapligt. Denna art lever vid floden Rio Negro i Amazonflodens vattensystem. Den listas inte än av IUCN.
  • Chiropotes utahickae lever i östra delen av Amazonflodens slättland och räknas av IUCN som starkt hotad.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bartsakis, 12 januari 2006.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Gron, KJ. (26 juni 2009). ”Bearded saki”. Primate Info Net. National Primate Center, University of Wisconsin. http://pin.primate.wisc.edu/factsheets/entry/bearded_saki/taxon. Läst 25 november 2011. 
  2. ^ Nowak, R. M. (1999) ss.546-547 delvis online
  3. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Chiropotes
  4. ^ Status enligt: ChiropotesIUCN:s rödlista, läst 25 november 2011.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]