Salmeskeppen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Salmeskeppen är två vikingatida båtgravar som hittades vid byn Salme på ön Ösel i Saaremaa, Estland. I de två båtgravarna hittades skelett efter minst 42 människor.

Upptäckten[redigera | redigera wikitext]

Det första Salmeskeppet hittades år 2008 när man schaktade bort jord under vägarbete. Under detta arbete fann man föremål och ben, och arkeologer kontaktades. Fyndplatsen låg nära vikingatidens kustlinje och under vikingatiden begravdes männen cirka 1.5 meter över havsytan, men idag ligger fyndplatsen 230 meter från dagens kustlinje på fyra meters höjd. Det skepp som hittades år 2008 var det kortare av de båda Salmeskeppen[1]. Det andra skeppet hittades vid arkeologiska utgrävningar år 2010. Arkeologer misstänker att fler skepp kan finnas i området[2].

Det fanns ingen markering ovan jord som visade var de båda skeppen begravts, de har troligen snarare begravts naturligt när de täcktes av sand och växtlighet[1].

Skeppen[redigera | redigera wikitext]

Det som återstod från de båda skeppen var järnnitar som sammanfogat nu bortruttnade träplankor. Bara ett fåtal träbitar återstod. Ett stycke av det skepp som hittades år 2008 hade skadats allvarligt av elkablar. De bevarade träbitarna visar att fartygen var tillverkade av tall. Fartygens plankor var extremt tunna - 1.5 cm - men ändå uppemot 30 cm breda, vilket visar på avancerad teknik. Båda skeppen var lätta, snabba och enkla att manöverera, och har förmodligen avsetts för strid. Deras stil var karaktäristisk för vikingatida skepp.

Arkeologer har beräknat att Salmeskeppen byggdes i Skandinavien kring åren 650-700 men de hade använts under en längre tid, vilket man kan se då båda skeppen hade spår som indikerade att de reparerats och lagats flera gånger. Båda saknade mast och segel, de har istället rotts längsmed den baltiska kusten, mellan öar eller möjligen tvärsöver havet. Det lilla skeppet har antagligen rotts med sex par åror. Det ena skeppet var 11.5 meter långt och 2 meter brett, det andra var minst 17 meter långt och 3 meter brett[1].

Skeletten och fynden[redigera | redigera wikitext]

Inuti skeppen låg skelettdelar efter åtminstone 42 människor, 7 personer i det mindre skeppet och uppemot 36 personer - placerade i fyra lager - i det längre skeppet. De flesta döda var 30-40 år gamla och hade skador som visar att de dödats i strid. Genom att analysera tänder från skeletten har man beräknat att de döda kom från centrala Sverige[2]. Skeletten var noggrant placerade med gravgåvor utplacerade[3].

I fartygen hittades minst 40 svärd samt spjutspetsar, pilspetsar och delar av sköldar - de flesta vapnen var avsiktligt förstörda, sannolikt för att förhindra gravplundring. Även vardagsföremål hittades, däribland en liten yxa, knivar, brynstenar, en dekorerad kam, ett halsband med pärlor av björnklor, hundratals spelpjäser samt sex tärningar från spelet hnefatafl. I den lilla båten hittades alla kropparna i aktern medan det i fören fanns ben från lamm och oxe, troligen medtagna som proviant. Även två offrade hundar och hökar hittades i fartygen[1].

Dödsorsak[redigera | redigera wikitext]

Skeletten uppvisade tydliga dödliga skador. Den troligaste teorin är att de döda var vikingar som hade för avsikt att utföra en räd mot lokalbor på ön Ösel men att de attackerades av lokalbornas skepp. Där attackerades vikingarna med pilar (mängder av pilspetsar hittades inbäddade i träet på de båda skeppen), däribland sannolikt brinnande sådana (baserat på pilspetsarnas utseende) som skulle tända eld på vikingarnas skepp. Efter att vikingarna förlorat många rorsmän körde vikingarna upp sina skepp på land och försökte försvara sig bakom dem. Lokalborna tycks sedan ha låtit överlevarna begrava de omkomna[4].

Det långa skeppet saknade i princip vapen förutom dyrbara svärd, dessutom fanns det hundar och hökar - som använts vid jakt - ombord. Detta visar att vikingarna kanske inte reste till Ösel för att plundra, utan kanske snarare av diplomatiska ändamål eller för att utforska, men att de sedan attackerats av skepp från ön[5]. Utgrävningsledaren Jüri Peets tror att vikingarnas avsikt kan ha varit att skapa en allians med esterna[3].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Konsa, Marge (30 november 2008). ”The Salme shipfind”. Salme muinaslaev. http://salmepaat.blogspot.com/search/label/0%20The%20Salme%20shipfind. Läst 15 juni 2018. 
  2. ^ [a b] Salme ships” (på en). Wikipedia. 2018-01-15. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Salme_ships&oldid=820613239. Läst 15 juni 2018. 
  3. ^ [a b] Ancient ships of death: Were they on a mission of politics or plunder?” (på en). USA TODAY. https://eu.usatoday.com/story/news/2016/07/27/ancient-ships-death-were-they-mission-politics-plunder/87586278/. Läst 15 juni 2018. 
  4. ^ ”Skandinaavlased said Saaremaal suures lahingus tappa”. Paber EE. 1283461562. http://ekspress.delfi.ee/kuum/skandinaavlased-said-saaremaal-suures-lahingus-tappa?id=32908835. Läst 15 juni 2018. 
  5. ^ Arheoloogia-aasta parimad palad” (på et). Heureka. https://heureka.postimees.ee/600144/arheoloogia-aasta-parimad-palad. Läst 15 juni 2018.