Samuel Clason

Samuel Clason
	Samuel Clason
	;
	Sveriges ecklesiastikminister
	Tid i befattningen; 19 april 1923–18 oktober 1924
Statsminister	Ernst Trygger
Företrädare	Olof Olsson
Efterträdare	Olof Olsson
Ledamot av Första kammaren i Sveriges riksdag
	Tid i befattningen; 1908–1925
Valkrets	Västmanlands läns valkrets (1908–1919); Göteborgs stads valkrets (1919–1921); Stockholms stads valkrets (1922–1925)
Uppdrag i riksdagen
	Ledamot av konstitutionsutskottet (1908–1925); Kanslideputerad (1912–1923, 1925); Ledamot av hemliga utskottet (1917–1919); Suppleant i utrikesnämnden (1921–1923, 1925)
Ordförande i
	Ordförande i konstitutionsutskottet (1922–1923)
Född	10 augusti 1880; Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län
Död	19 december 1925 (58 år); Hedvig Eleonora församling, Stockholms stad
Gravplats	Gryts kyrkogård, Södermanland;
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Första kammarens protektionistiska parti (1908–1909); Det förenade högerpartiet (1910–1911); Första kammarens nationella parti (1912–1925)
Utbildning	Lunds universitet
Yrke	Historiker, politiker
Ministär	Trygger
Maka	Elin Sebardt (g. 1895–1925; hans död)
Barn	Samuel Clason (1896–1946)
Föräldrar	Edward Clason (1829–1912); Clara Ulff (1837–1923)
Släktingar	Isak Gustaf Clason (kusin); Carl Wilhelm Sebardt (svärfar)
Namnteckning

För hans son med samma namn, se Samuel Clason (läkare).

Samuel (Sam.) Clason, född 23 juni 1867 i Uppsala, död 19 december 1925 i Stockholm, var en svensk historiker och politiker (högerman).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Clason inledde sina studier vid Uppsala universitet 1884, där han blev filosofie kandidat 1887, filosofie licentiat 1893 och disputerade 1895 för filosofie doktorsgrad på avhandlingen Till reduktionens förhistoria. Gods- och ränteutsöndringarna och de förbundna orterna, om bakgrunden till Karl XII:s reduktioner, vilket även gjorde honom till docent i historia samma år. Som historiker bedrev han bland annat studier i arkivväsendets historia i Sverige och utomlands. Senare kom hans forskning att koncentrera sig på svensk politik vid 1800-talets början, och i synnerhet på Gustav IV Adolfs regeringstid.

Clason tjänstgjorde i andra kammaren 1884–1898 som riksdagsstenograf och som utskottssekreterare mellan 1888 och 1905. Han var extra ordinarie amanuens vid Riksarkivet och Kammararkivet 1895, samt amanuens vid Riksarkivet 1903. Åren 1895–1898 var Clason notarie i unionskommissionen, sekreterare i konstitutionsutskottet 1899–1900 och i särskilda utskottet vid urtima riksdagen 1905.

Clason utnämndes 1904 till professor i historia vid Lunds universitet, en befattning han behöll fram till 1916 då han utnämndes till riksarkivarie. Han valdes in i Vitterhetsakademien 1918 och i Vetenskapsakademien 1922.

Clasons politiska karriär inleddes på riksplanet genom att han invaldes i första kammaren 1907, där han blev kvar fram till sin död. I riksdagen representerade Clason högern, och 1916 inträdde han i högerns förtroenderåd. Hans arbete i riksdagen rörde huvudsakligen konstitutionsutskottet, där han var ledamot 1908–1925 och ordförande 1922–1923. Clason kom även att engagera sig i utrikespolitiken: han verkade ivrigt för stöd åt de vita under finska inbördeskriget, för Ålands anslutning till Sverige, och mot ett svenskt inträde i Nationernas förbund.

Från 1916 till sin död var Clason riksarkivarie, med ett avbrott 1923–1924 då han var statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet i Ernst Tryggers ministär. Clason var konservativ av den gamla skolan, djupt religiös och nitisk i fosterlands- och försvarsvänlighet. Han var bland annat med vid grundandet av Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet 1908.^[1]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Clason var son till professor Edward Clason av vallonsläkten Clason och Clara, född Ulff. Han gifte sig 1895 med Elin Sebardt, dotter till hovapotekaren Carl Wilhelm Sebardt.

Han ligger begravd på Gryts kyrkogård.

Utmärkelser och ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser och ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

Riddare av Nordstjärneorden, 1905.^[2]
Kommendör av andra klassen av Vasaorden, 1917.^[2]
Kommendör av första klassen av Vasaorden, 1920.^[2]
Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 1924.^[2]
Ledamot av Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1897.^[2]
Hedersledamot av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, 1916.^[2]
Ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, 1918.^[2]
Ledamot av Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala, 1919.^[2]
Ledamot av Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund, 1919.^[2]
Ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien, 1922.^[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Svenskt biografiskt lexikon, band 20, s. 498-500
Norberg, Tvåkammarriksdagen 1867–1970, band 5.
Svenska män och kvinnor, Nils Bohman & Torsten Dahl, (1946)
Vem är det : Svensk biografisk handbok 1925, red. fil dr Göran Lindblad, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1924 s. 138
R. Holm, med bidrag av B. Boëthius: S (Sam) Clason i Svenskt biografiskt lexikon
Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 72-73

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Bengt Kummel, Svenskar i all världen förenen eder! Vilhelm Lundström och den allsvenska rörelsen. Åbo 1994, s. 76
^ [a b c d e f g h i j] R. Holm, med bidrag av R. Boëthius, ”S (Sam) Clason”, Svenskt biografiskt lexikon band 8 (1929), s. 596. Läst 18 december 2023.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Samuel Clason i LIBRIS, 51 poster

Företrädare:
Olof Olsson

Sveriges ecklesiastikminister
1923–1924

Efterträdare:
Olof Olsson

[1] Bengt Kummel, Svenskar i all världen förenen eder! Vilhelm Lundström och den allsvenska rörelsen. Åbo 1994, s. 76

[:0-2] [a b c d e f g h i j] R. Holm, med bidrag av R. Boëthius, ”S (Sam) Clason”, Svenskt biografiskt lexikon band 8 (1929), s. 596. Läst 18 december 2023.

[1]

[2]