Samuel Skragge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Samuel Skragge, adlad Skraggenstierna, född cirka 1660[1] i Stockholm, död 1718 i Hamburg, var en svensk läkare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Samuel Skragge var son till hovpredikanten Elavus Andreæ Skragge och Catharina Samuelsdotter Wallenia samt dotterson till Samuel Andræ Grubb och dotterdotters son till ärkebiskop Olaus Martini. Efter studier vid Uppsala universitet begav han sig utrikes och blev 1684 medicine doktor sedan han i Franeker, Nederländerna, försvarat Dissertatio medica de hæmorrhagia[2] och De Paralysi samma år. Hemkommen till Sverige var han verksam vid surbrunnar, om vilka han skrev 1688 och 1701. Skragge blev 1685 provincialmedicus i Västmanland, samt 1706 livmedicus till Karl XII varmed han deltog i slaget vid Poltava och kalabaliken i Bender. I den förra egenskapen hade han år 1700 att undersöka en hälsokälla i nuvarande Sala kommun, vilken kan köpte med tillhörande mark och byggnader samt lät där uppföra Sätra hälsobrunn. Under tiden i Turkiet kom han i kontakt med smittkoppsympningen, och på Skraggenstiernas och kungens initiativ tillkom 1713 den möjligen första europeiska skriften i ämnet.[3][4] Efter kalabaliken i Bender adlades han med namnet Skraggenstierna, men tog aldrig introduktion på Riddarhuset. Han upptäckte 1715 en hälsokälla i Lünekloster vid Lüneburg, och kvarstannade där till sin död 1718.

Skraggenstierna var gift med Margareta Krabbenhortz. Paret fick ett barn, en dotter som avled i ung ålder. Skraggenstierna kom därmed själv att sluta sin adliga ätt.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Anagramma Cum Expositione votiva Ex mystica Cebetistabula expressum... (medförfattare)[1]
  • Dissertatio medica de hæmorrhagia[2]
  • Ett kårt samtal om the för någre åhr sedan vpfundne suurbrunnar wijd Wijkz-berg i Upland och Salem socken[5]
  • En kort berättelse om the nysz upfundne hälso-källor, på skilnaden emellan Fläckiebo och Kijla sochnar i Wesmanland[6]
  • Kårt författning af några lyckelige curer som skedde om sommaren af åhr 1702. widh de för några åhr sedan upfundne hälszo-källor i Wesmanland[7]
  • Ett kort samtal, om the för någre åhr sedan upfundne surbrunnar wid Wijks-berg, i Upland och Salem sochn (omarbetad)[8]
  • Kurtzer Bericht von dem neulich beym Closter Lühne im Lüneburgischen erfundenen Sauer- und Heil-Brunnen[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://libris.kb.se/bib/11798997
  2. ^ [a b] http://libris.kb.se/bib/11447853?vw=short
  3. ^ http://www.landberga.se/medicinhistoria/smittkoppor.html
  4. ^ ”Smittkoppor – en vanlig barnsjukdom”. Terra Scaniæ. Region Skåne. Arkiverad från originalet den 6 april 2015. https://archive.is/20150406123653/http://www.ts.skane.se/fakta/smittkoppor-en-vanlig-barnsjukdom. 
  5. ^ http://libris.kb.se/bib/2519809
  6. ^ http://libris.kb.se/bib/2413067
  7. ^ http://libris.kb.se/bib/2413087
  8. ^ http://libris.kb.se/bib/2413066
  9. ^ http://books.google.se/books/about/Kurtzer_Bericht_von_dem_neulich_beym_Clo.html?id=nuLSPgAACAAJ&redir_esc=y