San Giuliano all'Esquilino
| San Giuliano all'Esquilino | |
| Kyrka | |
 San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S GIVLIANO ALLI TROFEI DI MARIO). Utsnitt från Giovanni Maggis Pianta prospettica di Roma från år 1625.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dagens Via Carlo Alberto / Piazza Vittorio Emanuele II |
| Invigd | 1200-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1874 |
 San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S. Iuliani). Utsnitt från Christian Hülsens karta över Rom från år 1927.
| |
San Giuliano all'Esquilino, även benämnd San Giuliano l'Ospitaliere[1] och San Giuliano alli Trofei di Mario,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Julianus Hospitator. Kyrkan var belägen vid dagens Piazza Vittorio Emanuele II i Rione Esquilino.
Kyrkans namn[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan benämns emellanåt ”San Giuliano alli Trofei di Mario”, vilket betyder att den var belägen vid Trofei di Mario (Marius troféer), en inkorrekt benämning för Alexander Severus nymfeum.[3][4][5][6]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkans tidigaste dokumenterade omnämnande är från år 1220. Därefter omnämns den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Iuliana,[7] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Juliani[8] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Iuliani.[9]
Kyrkan och dess kloster innehades av Karmelitorden från 1260 till 1675; under en tid utgjorde kyrkan även säte för värdshusvärdarnas och droskkuskarnas skrå. Kyrkan genomgick en restaurering under påve Nicolaus V:s pontifikat (1447–1455). I mitten av 1700-talet övertog redemptorister kyrkan och klostret.[4]
Kyrkan hade ett altare med en målning som föreställde Jungfru Maria med Jesusbarnet och de heliga Julianus och Mikael.[4]
Under 1800-talets andra hälft genomfördes omfattande stadsplanearbeten i Rom, projekterade av bland andra Pietro Camporese och Alessandro Viviani. I samband med nya gatudragningar och anläggandet av Piazza Vittorio Emanuele II revs kyrkan San Giuliano år 1874.[4][10]
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Rendina 2000, s. 151.
- ^ Panciroli 1725, s. 75.
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1316.
- ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 65.
- ^ Coarelli 1980, s. 210.
- ^ Claridge 1998, s. 297–299.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#368. Läst 24 oktober 2017.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#312. Läst 24 oktober 2017.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#223. Läst 24 oktober 2017.
- ^ Hülsen 1927, s. 279.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278
- Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-288003-9
- Coarelli, Filippo (1980) (på italienska). Guida archeologica di Roma (3). Milano: Arnoldo Mondadori. OCLC 7187657
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982
- Panciroli, Giulio (1725) (på italienska). Roma sacra e moderna. Roma: Mainardi. OCLC 493113842
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 104–106. ISBN 88-8289-419-3