San Lorenzo in Nicolanaso

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
San Lorenzo in Nicolanaso
Kyrka
San Lorenzo in Nicolanaso.Fotografi från 1920-talet.
San Lorenzo in Nicolanaso.
Fotografi från 1920-talet.
Land Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via della Consolazione
San Lorenzo in Nicolanaso (vid den röda pilen) på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901. Kartan visar även Santa Maria della Consolazione och den dekonsekrerade Santa Maria delle Grazie al Foro Romano.
San Lorenzo in Nicolanaso (vid den röda pilen) på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901. Kartan visar även Santa Maria della Consolazione och den dekonsekrerade Santa Maria delle Grazie al Foro Romano.

San Lorenzo in Nicolanaso, även benämnd San Lorenzo de Palpitario och San Lorenzo de Papitariis,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Laurentius. Kyrkan var belägen i rione Campitelli, vid Via della Consolazione, i närheten av Capitoliums sydsluttning vid Tarpeiska klippan. Betydelsen av tillnamnet ”Nicolanaso” är oklar.

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Laurentio Nicolai Nasonis.[2] En bevarad medeltida inskrift förtäljer att kyrkan konsekrerades 1241. Då kyrkan omnämns redan 1192, rör det sig här om en nykonsekrering efter en restaurering.[3] I sin Catalogo delle Chiese di Roma från 1425 benämner Nicola Signorili kyrkan sci. Laurentii in Nicolariasu.[4] Michele Lonigo (1572–1638) nämner i sitt verk Catalogo di tutte le chiese antiche e moderne från 1627 att kyrkan hade blivit dekonsekrerad och ombyggd till privat bostad.[5][6]

Kyrkans exteriör[redigera | redigera wikitext]

Fasaden hade en fresk föreställande Korsfästelsen, där Jungfru Maria och Johannes står vid Kristi kors. Fresken skyddades av en liten ädikula. Den i fasaden inmurade kolonnen tillhörde förmodligen kyrkans medeltida portal.[3]

Rivning[redigera | redigera wikitext]

Under 1920-talet företogs under Mussolini en omfattande friläggning av Capitolium-kullen och i stort sett hela bebyggelsen mellan Santa Maria in Aracoeli och Marcellusteatern samt den sydost om kullen – såväl sakrala som profana byggnader – revs. Kyrkan San Lorenzo in Nicolanaso demolerades 1941.[3][7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hülsen 1927, s. 290–291
  2. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html. Läst 16 oktober 2015. 
  3. ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 260
  4. ^ ”Il catalogo del Signorili”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html. Läst 16 oktober 2015. 
  5. ^ Armellini 1982, s. 530
  6. ^ Hülsen 1927, s. 291
  7. ^ Cederna 2006, s. 253

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]