San Lorenzo in Nicolanaso
| San Lorenzo in Nicolanaso | |
| Kyrka | |
 San Lorenzo in Nicolanaso.
Fotografi från 1920-talet. | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via della Consolazione |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1941 |
 San Lorenzo in Nicolanaso (vid den röda pilen) på Rodolfo Lancianis Rom-karta från 1893–1901. Kartan visar även Santa Maria della Consolazione och den dekonsekrerade Santa Maria delle Grazie al Foro Romano.
| |
San Lorenzo in Nicolanaso, även benämnd San Lorenzo de Palpitario och San Lorenzo de Papitariis,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Laurentius. Kyrkan var belägen i rione Campitelli, vid Via della Consolazione, i närheten av Capitoliums sydsluttning vid Tarpeiska klippan. Betydelsen av tillnamnet ”Nicolanaso” är oklar.
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Laurentio Nicolai Nasonis.[2] En bevarad medeltida inskrift förtäljer att kyrkan konsekrerades 1241. Då kyrkan omnämns redan 1192, rör det sig här om en nykonsekrering efter en restaurering.[3] I sin Catalogo delle Chiese di Roma från 1425 benämner Nicola Signorili kyrkan sci. Laurentii in Nicolariasu.[4] Michele Lonigo (1572–1638) nämner i sitt verk Catalogo di tutte le chiese antiche e moderne från 1627 att kyrkan hade blivit dekonsekrerad och ombyggd till privat bostad.[5][6]
Kyrkans exteriör[redigera | redigera wikitext]
Fasaden hade en fresk föreställande Korsfästelsen, där Jungfru Maria och Johannes står vid Kristi kors. Fresken skyddades av en liten ädikula. Den i fasaden inmurade kolonnen tillhörde förmodligen kyrkans medeltida portal.[3]
Rivning[redigera | redigera wikitext]
Under 1920-talet företogs under Mussolini en omfattande friläggning av Capitolium-kullen och i stort sett hela bebyggelsen mellan Santa Maria in Aracoeli och Marcellusteatern samt den sydost om kullen – såväl sakrala som profana byggnader – revs. Kyrkan San Lorenzo in Nicolanaso demolerades 1941.[3][7]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Hülsen 1927, s. 290–291.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html. Läst 16 oktober 2015.
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 260.
- ^ ”Il catalogo del Signorili”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html. Läst 16 oktober 2015.
- ^ Armellini 1982, s. 530.
- ^ Hülsen 1927, s. 291.
- ^ Cederna 2006, s. 253.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. OCLC 73221620
- Cederna, Antonio (2006) (på italienska). Mussolini urbanista: lo sventramento di Roma negli anni del consenso. Venezia: Corte del Fontego. ISBN 88-95124-01-4. OCLC 78202810
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör San Lorenzo in Nicolanaso.
