San Marcello al Corso

Från Wikipedia

San Marcello al Corso
Kyrka
Land Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santi XII Apostoli
Plats Piazza di San Marcello / Via del Corso
Invigd 300-talet
1592 (nykonsekrering)
Absiden.
Absiden.
Absiden.
Webbplats: La Chiesa di San Marcello al Corso

San Marcello al Corso är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige påven Marcellus I. Kyrkan är belägen vid Via del Corso i Rione Trevi och tillhör församlingen Santi XII Apostoli.[1] Servitorden har innehaft kyrkan sedan år 1369.

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Det första omnämnandet av kyrkan är från år 418. Påve Hadrianus I (772–795) lät bygga om kyrkan från grunden. Den 22 maj 1519 förstördes kyrkan av en eldsvåda och den byggdes upp igen efter ritningar av Jacopo Sansovino och Antonio da Sangallo den yngre.

Fasaden[redigera | redigera wikitext]

Carlo Fontana har ritat den konkava fasaden i travertin. Ovanför porten sitter reliefen Den helige Filippo Benizzi avvisar påvetiaran, utförd av Antonio Raggi. Fasadens nedre våning har två statyer: Marcellus I till vänster och Filippo Benizzi till höger, bägge utförda av Francesco Cavallini. Övervåningens statyer föreställer Gioacchino Piccolomini och Francesco Patrizi, två saligförklarade servitbröder. Upphovsmannen till dessa skulpturer ansågs tidigare vara Andrea Fucigna, men tros numera vara Francesco Cavallini.

Interiören[redigera | redigera wikitext]

Högaltarmålningen Den helige Marcellus förhärligande är utförd av Silverio Capparoni.[2] Kyrkans innertak i blått, rött och guld utfördes mellan 1592 och 1594.[3]

Kyrkan har tio sidokapell, fem på vardera sida.

Höger sida[redigera | redigera wikitext]

Cappella dell'Annunciazione di Maria

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt Jungfru Marie bebådelse. Altarmålningen Jungfru Marie bebådelse är ett verk av Lazzaro Baldi, elev till Pietro da Cortona. Ovanför denna återfinns 1400-talsikonen Madonnan med Barnet. Kapellets tak har en illusionistisk quadratura-fresk.[3][4]

Cappella delle Sante Degna e Merita

Det andra kapellet är invigt åt de heliga Degna och Merita, vilka led martyrdöden i Rom år 259. Pietro Barbieri har framställt titelhelgonens martyrium och i taket har Ignazio Stern målat De heliga Degnas och Meritas förhärligande. På kapellets sidoväggar återfinns gravmonumenten över Giovanni Andrea Giuseppe Muti och Maria Colomba Vincentini, skulpterade av Bernardino Cametti.[4][5]

Cappella della Madonna delle Grazie

Tredje kapellet på höger hand har en Madonnaikon från 1300-talet samt fresker av Francesco Salviati med scener ur Jungfru Marie liv. Kapellet hyser biskop Mattia Grifonis gravmonument, attribuerat åt Stoldo Lorenzi, elev till Michelangelo. Här återfinns även den engelske kardinalen Thomas Welds gravmonument, skulpterat av Thomas Hill.[6][7]

Krypta
Kardinalens dotter Mary Lucy Weld avled 1831, och då lät svärsonen, Hugh Charles Clifford, inrätta en gravkrypta under detta sidokapell; den ritades av Agostino Giorgioli och har ett grekiskt kors som grundplan. Nedgången till kryptan befinner sig till vänster om sidokapellets altare. Kryptans interiör är klädd i vit och grå marmor och dess altare bärs upp av två knäböjande änglar och har skulpturgruppen Korsfästelsen i alabaster. Kryptan har därutöver fyra lågreliefer: Kristi begråtande, Adam och Eva fördrivs ur Paradiset, Herdarnas tillbedjan samt Den heliga Familjen i Nasaret. I kryptan vilar Mary Lucy Weld och maken Hugh Charles Clifford.[6][7]

Cappella del Santissimo Crocifisso

Fjärde kapellet, invigt åt den korsfäste Kristus, hyser det 1300-talskrucifix, vilket skonades i eldsvådan år 1519 och anses innehålla en bit av det sanna Korset. I kapelltaket återfinns tre fresker: i mitten Evas skapelse samt Evangelisterna Markus och Johannes och Evangelisterna Matteus och Lukas. De två förstnämnda freskerna utfördes av Perino del Vaga och den sistnämnda påbörjades av denne, men fullbordades av Daniele da Volterra.[8][9][10]

Till vänster ses gravmonumentet över kardinal Ercole Consalvi och dennes bror Andrea, ett verk från 1831 av Rinaldo Rinaldi, som var elev till Antonio Canova. På motstående vägg återfinns gravmonumentet över kardinal Carlo Grano (1887–1976), utfört av Tommaso Gismondi.[11][12]

Cappella di San Pellegrino Laziosi

Det femte kapellet, ritat av Ludovico Rusconi Sassi, är invigt åt den helige servitmunken Pellegrino Laziosi. Altarmålningen av Aureliano Milani framställer hur helgonet helas av Kristus. Till höger har Pietro Bracci utfört gravmonumentet över kardinal Fabrizio Paolucci; mittemot detta återfinns Tommaso Righis gravmonument över kardinal Camillo Paolucci.[13][14]

Konstverk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Giovanni Battista Ricci: Korsfästelsen (omkring 1613)
  • Lazzaro Baldi: Jungfru Marie bebådelse
  • Silverio Capparoni: De heliga Petrus, Paulus, Ursula och Giacinta Marescotti
  • Pietro Barbieri: De heliga Degnas och Meritas martyrium
  • Bernardino Cametti: Gravmonument över Giovanni Andrea Giuseppe Muti och Maria Colomba Vincentini (1725)
  • Francesco Salviati: Scener ur Jungfru Marie liv (omkring 1563)
  • Perino del Vaga: Evas skapelse (1525)
  • Perino del Vaga: De heliga Markus och Johannes
  • Daniele da Volterra: De heliga Matteus och Lukas
  • Rinaldo Rinaldi: Gravmonument över kardinal Ercole Consalvi (1831)
  • Aureliano Milani: Den helige Pellegrino Laziosi botas av Frälsaren (1725)
  • Pietro Bracci: Gravmonument över kardinal Fabrizio Paolucci (1726)
  • Anthonis van Dyck (attribuering): Korsfästelsen
  • Pier Leone Ghezzi: Den helige Filippo Benizi, assisterad av den helige Alessio Falconieri, överlämnar regelboken åt den heliga Giuliana Falconieri (1725)
  • Federico Zuccari: Pauli omvändelse (1559)
  • Taddeo Zuccari: Elymas bländning
  • Taddeo Zuccari: Den helige Paulus botar en lam
  • Anonymus: Tre byster: Mario Frangipane, Curzio Frangipane och Antonino Frangipane
  • Alessandro Algardi: Tre byster (omkring 1638): Muzio Frangipane, Roberto Frangipane, Lelio Frangipane
  • Agostino Masucci: De sju heliga grundarna av Servitorden (1727)
  • Jacopo Sansovino: Gravmonument över kardinal Giovanni Michiel och biskop Antonio Orso

Titelkyrka[redigera | redigera wikitext]

Enligt traditionen stiftades San Marcello som titelkyrka av Marcellus I som var påve från år 308 till 309.[15]

Kardinalpräster under 1900- och 2000-talet

Bilder[redigera | redigera wikitext]

  • San Marcello al Corso (nummer 286) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
    San Marcello al Corso (nummer 286) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
  • Högaltaret.
    Högaltaret.
  • Gravmonument över Maria Colomba Vincentini av Bernardino Cametti.
    Gravmonument över Maria Colomba Vincentini av Bernardino Cametti.
  • Evas skapelse av Perino del Vaga.
    Evas skapelse av Perino del Vaga.
  • Gravmonument över kardinal Ercole Consalvi av Rinaldo Rinaldi.
    Gravmonument över kardinal Ercole Consalvi av Rinaldo Rinaldi.
  • Pauli omvändelse av Federico Zuccari.
    Pauli omvändelse av Federico Zuccari.
  • Byst föreställande Muzio Frangipane av Alessandro Algardi.
    Byst föreställande Muzio Frangipane av Alessandro Algardi.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Chiesa rettoria San Marcello al Corso” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 5 februari 2017. https://archive.is/20170205000723/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=830. Läst 5 februari 2017. 
  2. ^ Aloisi 1995, s. 58.
  3. ^ [a b] Aloisi 1995, s. 54.
  4. ^ [a b] Buchowiecki 1970, s. 351.
  5. ^ Aloisi 1995, s. 55.
  6. ^ [a b] Buchowiecki 1970, s. 352.
  7. ^ [a b] Aloisi 1995, s. 56.
  8. ^ Buchowiecki 1970, s. 352–353.
  9. ^ Aloisi 1995, s. 56–57.
  10. ^ Ausenda 2002, s. 258.
  11. ^ Buchowiecki 1970, s. 353.
  12. ^ Aloisi 1995, s. 57.
  13. ^ Buchowiecki 1970, s. 353–354.
  14. ^ Aloisi 1995, s. 57–58.
  15. ^ ”S. Marcello” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 26 juni 2018. https://www.webcitation.org/70Suk2o9N?url=http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-4.htm#Marcello. Läst 26 juni 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 254–255. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 257–259. ISBN 88-365-2541-5 
  • Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76031. OCLC 27719523 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 308. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Aloisi, Francesca. ”San Marcello” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (2): sid. 52–63. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 
  • Tylenda, Joseph N. (1993) (på engelska). The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: Liturgical Press. ISBN 0-8146-5016-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Romersk-katolska kyrkobyggnader i Rom
Efter rione
(innerstadsdistrikt)
Efter quartiere
(förortsdistrikt)
Övrigt
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Marcello_al_Corso&oldid=54028390”