San Marinos herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
San Marinos herrlandslag i fotboll
Federazione Sammarinese Giuoco Calcio.svg
San Marino FIFA-landskod
SMR
FotbollsförbundFederazione Sammarinese Giuoco Calcio
FederationUefa
SmeknamnLa Serenissima
FörbundskaptenSan Marino Fabrizio Costantini
LagkaptenDavide Simoncini
FIFA-rankning207 (21 september 2023)[1]
Flest landskamperMatteo Vitaioli (81)
Flest målAndy Selva (8)
Första landskamp
 San Marino 0–4 Schweiz 
(Serravalle, 14 november 1990)
Största vinst
 San Marino 1–0 Liechtenstein 
(Serravalle, 28 april 2004)
Största förlust
 San Marino 0–13 Tyskland 
(Serravalle, 6 september 2006)
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ

San Marinos fotbollslandslag representerar San Marino i fotboll för herrar. San Marino har hittills inte kvalificerat sig för något internationellt slutspel och har som bäst varit rankat som 118:e bästa landslag på Fifa:s ranking.

Historia[redigera | redigera wikitext]

San Marino blev medlem i Uefa och FIFA 1988, men förbundet fanns sedan 1931. Den första officiella landskampen spelades 14 november 1990 mot Schweiz i kvalet till EM 1992 i Sverige, då man föll med 0–4. Redan den 28 mars 1986 spelade man en landskamp mot Kanadas U23 och förlorade med 0–1 i Serravalle, men det räknades inte som en officiell landskamp.

San Marino spelade även tre matcher under Medelhavsspelen 1987 i Syrien, men de tre matcherna mot Libanon (0–0), Syrien (0–3) och Turkiet (0–4) räknades inte som officiella landskamper.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

San Marino har än så länge bara vunnit en landskamp, 1–0 hemma mot Liechtenstein 2004.

EM- och VM-kval[redigera | redigera wikitext]

EM-kvalresultat[redigera | redigera wikitext]

San Marinos första deltagande i tävlingssammanhang var i kvalspelet till EM i Sverige 1992. Man hamnade i kvalgrupp 2 med Bulgarien, Rumänien, Schweiz och Skottland. Med åtta raka förluster och en målskillnad på 1–33 hamnade San Marino sist i den gruppen utan någon poäng.

I kvalet till EM i England hamnade man med Ryssland, Skottland, Grekland, Finland och Färöarna. Precis som 1992 blev det tio raka förluster och målskillnaden 2–36. Man förlorade med 1–4 borta mot Finland, och 1–3 hemma och 0–3 borta mot svaga Färöarna.

I kvalet till EM i Nederländerna och Belgien gjorde San Marino sitt sämsta kval med åtta raka förluster och målskillnaden 1–44. Den närmaste matchen var 0–1-förlusten hemma mot Cypern.

Vid EM i Portugals kval bjöd San Marino återigen på samtliga förlorade matcher med inga gjorda mål, men San Marino inledde kvalet bättre än vanligt. I första matchen mot Polen lyckades man hålla 0–0 i första halvlek, men den sista kvarten tröt orken och San Marino släppte in två sena mål. San Marino höll nollan fram till 75:e minuten. I andra matchen mot Ungern förlorade laget med 0–3 efter att Ungerns Zoltán Gera gjort ett äkta hat-trick i andra halvlek. I tredje matchen mot Lettland såg man länge ut att spela oavgjort, men i matchens slutskede gjorde Carlo Valentini ett självmål som innebar att San Marino gick miste om en eventuell poäng. San Marinos form höll sig inte och de förlorade resten av de fem matcherna. Den mildaste förlusten var 0–3 borta mot Lettland. 2003 tog man sin fjärde poäng efter 2–2 mot Liechtenstein. I returen 2004 vann man sin första match någonsin, 1–0. I den matchen blev Andy Selva målskytt. Selva är för övrigt den enda spelaren som gjort mer än två mål för San Marino.

I kvalet till EM i Schweiz och Österrike såg det lovande ut mot Irland 7 februari 2007. San Marino var nära att ta poäng men föll med 1–2 efter att Irland gjort mål i slutsekunderna. Man förlorade också med 13–0 mot Tyskland, vilket är San Marinos största förlust i historien. Det är också den största förlusten i EM-kvalets historia. Hemmamatcherna mot Irland, Cypern och Wales blev det bara förlust med ett mål, 1–2 mot Irland och Wales och 0–1 mot Cypern. San Marinos målskyttar var Manuel Marani mot Irland samt Andy Selva mot Wales. I 2012 års EM-kval lottades San Marino mot Finland, Nederländerna, Moldavien, Ungern och Sverige. San Marino förlorade samtliga tio matcher med bland annat 0–11 mot Nederländerna, men på hemmaplan lyckades man att bara förlora med 0–1 mot Finland. Under andra halvlek blev en sanmarinsk spelare fälld i straffområdet men San Marino fick inte en straffspark, vilket resulterade i att San Marino gick miste om en eventuell poäng.

Kvalet till EM 2016 gick bättre för San Marino jämfört med många tidigare kval. Man tog sin första poäng i EM-kvalsammanhang efter 0–0 mot Estland på hemmaplan, vilket innebar San Marino inte förlorade en tävlingsmatch för första gången sedan 2001. I bortamatchen mot Litauen gjorde man också tävlingsmässigt sitt första bortamål sedan 2001, vilket kvitterade matchen till 1–1. På övertid avgjorde dock litauerna, men man avslutade kvalet med en poäng och målskillnaden 1–36, och därmed gick man upp i UEFA:s rankning, där man legat sist sedan 2006.

VM-kval resultat[redigera | redigera wikitext]

Kvalet till VM i USA 1994 var landets första. Man hamnade i en grupp med Norge, Nederländerna, England, Polen och Turkiet, där engelsmännen och nederländarna var gruppens favoriter. Det började dåligt för San Marino med 0–10 borta mot Norge. Hemmamatchen mot norrmännen klarade man med en 0–2-förlust. Ändå blev det några mindre framgångar. Efter tre matcher med bara förluster mötte man England. San Marinos målvakt räddade en straff från David Platt och kallas efter detta "Hjälten på Wembley". England vann med 6–0. I nästa match fick man 0–0 mot Turkiet hemma, vilket sågs som ett av San Marinos bättre resultat. I matchen mot Polen borta var det 0–0 efter 70 minuter och det såg ut som om San Marino skulle ta sin tredje poäng i historien då man spelat 0–0 mot Libanon 1987 samt 0–0 mot Turkiet några månader före. Men polackernas Jan Furtok räddade Polen och gjorde 0–1 till Polen med sin hand, vilket krossade San Marinos drömmar. San Marino förlorade även de resterande matcherna. I sista matchen mötte man England. Efter bara 8,3 sekunder gjorde Davide Gualtieri sensationellt 1–0 efter en bakåtpassning av Stuart Pearce som Gualtieri utnyttjade. England vände dock och vann med 1–7. I kvalificeringen till VM i Frankrike hamnade man med Turkiet, Nederländerna, Belgien och Wales. Precis som i EM-kvalet 1996 och 1992 blev det förlust i samtliga matcher (åtta förluster) och inga gjorda mål. Största förlusten var mot Turkiet med 0–7. Den bästa matchen var 0–3 hemma mot Belgien.

I kvalet till VM i Sydkorea och Japan 2002 hamnade man med Lettland, Skottland, Kroatien och Belgien. I andra matchen mot Lettland förlorade man på ett mål gjort i 8:e minuten, och Lettland kom att vinna matchen med 0–1. I returen fick man 1–1 mot Lettland vilket är ett av landets framgångar. Efter matchen avgick också letternas förbundskapten Gary Johnson. Resten av matcherna slutade med förluster. I kvalet till VM i Tyskland förlorade man åter alla matcherna (10 förluster) och fick målskillnaden 2–40. De bästa matcherna var 0–1 hemma mot Litauen och 1–2 hemma mot Belgien. I 2010 års kval placerades San Marino med Tjeckien, Polen, Nordirland, Slovakien och Slovenien. San Marino redovisade bara förluster med bland annat 0–10 mot Polen. San Marinos enda mål gjorde Andy Selva mot Slovakien hemma. De bästa matcherna var 0–2 hemma mot Polen och 1–3 hemma mot Slovakien.

I 2014 års VM-kval lottades San Marino in i grupp H med England, Ukraina, Polen, Montenegro. I gruppen slutade San Marino sist med 0 poäng. Man fick endast in ett mål mot Polen (1–5). San Marino lottades in i grupp C i kvalspelet med Tyskland, Tjeckien, Norge och Azerbajdzjan. Ingen framgång nåddes men man gjorde dock två mål.[2]

Nations League[redigera | redigera wikitext]

San Marino deltog 2018 i den första upplagan av Nations League. Man hamnade i grupp 2 i D-divisionen (den lägsta i seriesystemet) med Belarus, Luxemburg, och Moldavien. Trots ett enklare motstånd jämfört med traditionella VM- och EM-kval slutade San Marino sist i gruppen utan några gjorda mål och noll poäng.

Innan nästa tillfälle av Nations League, 2020, gjordes systemet om, och D-divisionen blev nu mer gles. Under 2020 säsongen av Nations League hamnade San Marino i en grupp med Liechtenstein och Gibraltar. Ännu en gång blev det inga mål framåt, men San Marino lyckades ta två poäng efter två 0–0-matcher mot vardera lag i gruppen. Noterbart är att matcherna spelades efter varandra, vilket innebar att för första gången någonsin gick San Marino två raka tävlingsmatcher utan förlust och utan insläppta mål.

I 2022 års upplaga hamnade man i samma grupp som Estland och Malta. Laget förlorade här alla fyra matcher utan att göra något mål.

Förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Laget[redigera | redigera wikitext]

Att San Marino förlorar de flesta matcher gör att de har en låg popularitet i fotbollsvärlden. Laget har aldrig vunnit en kvalmatch, enda vinsten någonsin kom 2004 i en match hemma mot Liechtenstein, matchen slutade 1-0. Att befolkningen är liten (30 000 invånare) påverkar också laget, då de flesta bara jobbar deltid med fotboll. Hittills är det bara Andy Selva och Aldo Simoncini som inte har fotbollen som deltidsjobb. San Marinos största förlust kom 2006 mot Tyskland hemma, då laget förlorade 13-0, men laget har även förlorat tvåsiffrigt i fyra andra situationer (0-10 mot Norge 1992, 1-10 mot Belgien 2001, 0-10 mot Polen 2009 samt 0-11 mot Holland 2011). San Marino ligger oftast sist av de europeiska landslagen i FIFA-rankingen, och sedan FIFA-rankingen introducerades 1992 har San Marinos medelranking varit 171:a plats.

Motståndare vinner ofta enkelt mot San Marino. År 2001 fick Lettlands tränare Gary Johnson sparken efter att ha spelat 1-1 mot San Marino, och Irlands 2-1-vinst mot San Marino gav också kritik till landslaget, då det vinnande målet gjorts på övertid.

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

San Marino spelar sina matcher på Stadio Olimpico i Serravalle, och den arenan rymmer 7.000 åskådare. Det är sällan fullt, och ofta har bortalaget mer åskådare än San Marino. Exempelvis var 2 500 av 3 294 åskådare irländare år 2007 när San Marino spelade mot Irland.

San Marino har spelat två "hemmamatcher" utomlands, det var 1993 mot Holland och England i kvalet till VM i USA 1994, då användes Stadio Renato Dall'Ara i Bologna, Italien.

FIFA ranking[redigera | redigera wikitext]

  • Rankning juni 2022: 211:e plats.
  • Bästa rank: 118:e plats (september 1993).
  • Sämsta rank: 211:e plats (juni 2022 - )

U21-Landslag[redigera | redigera wikitext]

San Marino har även ett U21-landslag, vilka har tagit tre tävlingssegrar. Två av matcherna, mot Sverige och Armenien, vann man på walkover (där Sverigematchen vanns efter att Sverige spelat med avstängde Stefan Ishizaki). Den 6 september 2013 tog San Marinos U21-landslag sin första seger som ej kom på walkover efter 1–0 hemma mot Wales. Segermålet gjorde Juri Biordi.

Segrar och oavgjorda[redigera | redigera wikitext]

Matcher förlorade med ett mål[redigera | redigera wikitext]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Flest landskamper och mål[redigera | redigera wikitext]

Topp tio spelare med flest landskamper[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil spelar fortfarande i landslaget. Källa: [4]

Senast uppdaterad 20 november 2023.

Nr Namn Landslagskarriär Landskamper
1 Matteo Vitaioli 2007– 91
2 Mirko Palazzi 2005– 74
3 Andy Selva 1998–2016 73
4 Davide Simoncini 2006–2021 69
Damiano Vannucci 1996–2012
6 Alessandro Della Valle 2002–2017 65
Aldo Simoncini 2006–
8 Simone Bacciocchi 1998–2013 60
Adolfo Hirsch 2011–
10 Fabio Vitaioli 2007–2019 55


Spelare med mer än ett gjort landslagsmål[redigera | redigera wikitext]

Listan omfattar spelare med fler än ett landslagsmål (sjutton spelare har gjort ett mål). Spelare i fet stil spelar fortfarande i landslaget. Källa: [5]

Senast uppdaterad 20 november 2023.

Nr Namn Landslagskarriär Mål
1 Andy Selva 1998–2016 8
2 Filippo Berardi 2016– 2
Manuel Marani 2003–2012

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Men's Ranking”. Fifa. https://www.fifa.com/fifa-world-ranking/men?dateId=id14142. Läst 1 oktober 2023. 
  2. ^ ”Kvalgrupperna till VM 2018 - SvenskaFans - Övrigt | SvenskaFans.com”. www.svenskafans.com. http://www.svenskafans.com/europa/kvalgrupperna-till-vm-2018-535250.aspx. Läst 8 september 2016. 
  3. ^ ”UEFA officially launches its Golden Jubilee Year” (på engelska). https://www.uefa.com/newsfiles/130279.pdf. Läst 1 januari 2023. 
  4. ^ https://eu-football.info/_players.php?id=173&data=9
  5. ^ https://eu-football.info/_players.php?id=173&data=6

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Uefas herrlandslag (Europa)
F.d. medlemmar
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Marinos_herrlandslag_i_fotboll&oldid=54182248”