Sankt Erik (1559)

Från Wikipedia
Sankt Erik
Allmänt
Typklass/KonstruktionÖrlogsskepp
Historik
ByggnadsvarvBjörkenäs skeppsgård, Kalmar
Sjösatt1559
ÖdeUpphuggen 1585
Tekniska data
Deplacement1100
BesättningÅr 1566-67: 364 sjömän och 256 knektar. År 1576: 220 sjömän, 55 bösseskyttar och 180 knektar.
BestyckningÅr 1566: 65 kopparkanoner och 25 järnkanoner = summa 90 kanoner. År 1567: 76 kopparkanoner och 28 järnkanoner = summa 104 kanoner

Sankt Erik var ett av svenska flottans örlogsskepp och bestyckat med 90 kanoner. Hon var amiral Klas Horns amiralsskepp och deltog som sådant i samtliga sjöslag under sjötågen 1565 och 1566[1].

Fartyget färdigställdes 1559 och fick delta i Erik XIV:s friarexpedition, då han dock utan framgång lät ett ombud segla till England, för att å hans räkning fria till "jungfrudrottningen" Elisabeth. I övrigt var Sankt Erik ett välbyggt och framgångsrikt skepp tills hon slutade sina dagar 1585. Då blev hon upphuggen och resterna sänktes i Kalmars hamn.[2]

Erik XIV, kopparstick, sannolikt graverat av Frans Huys cirka 1560.

Beträffande namnet så blev skeppet inte uppkallat efter Erik XIV, utan efter Erik den helige, ett medeltida helgon som blev Sveriges kung redan på 1100-talet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Bäckström, P O. Svenska flottans historia 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Unger, Gunnar (1923). Illustrerad svensk sjökrigshistoria, omfattande tiden 1680–1814. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 286 
  2. ^ Västerviks historia, förhistoria och arkeologi II, red. Olof Nimhed och Veronica Palm, Västerviks museum 2015, ISBN 978-91-979639-6-1

Se även[redigera | redigera wikitext]