Sant'Agata dei Goti
| Sant'Agata dei Goti | |
| Kyrka | |
.jpg) Fasaden vid Via Mazzarino.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | Santa Maria ai Monti |
| Plats | Via Mazzarino |
| Invigd | 593 |
_-_Interior.jpg) Interiören.
| |
| Webbplats: Sant'Agata dei Goti | |
Sant'Agata dei Goti, emellanåt benämnd Sant'Agata alla Suburra, Sant'Agata de Capite Suburrae[1] och Sant'Agata de Caballo,[2] är en kyrkobyggnad och titeldiakonia i Rom, helgad åt den heliga jungfrumartyren Agata. Kyrkan är belägen vid Via Mazzarino i Rione Monti och tillhör församlingen Santa Maria ai Monti.[3]
Kyrkan innehas av Congregazione delle Sacre Stimmate di Nostro Signore Gesù Cristo, kallade Stimmatini, på svenska Stigmatiner.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan uppfördes på 400-talet som gudstjänstlokal för arianer. När arianismen i grunden hade besegrats, konsekrerades kyrkan år 593 av påve Gregorius I (590–604). Fasaden, ritad av Francesco Ferrari, har en medaljong med en lågrelief föreställande den heliga Agata.
Interiören är treskeppig med kolonner med joniska kapitäl. Baldakinen över högaltaret uppvisar cosmatarbeten. I absidens halvkupol har Paolo Gismondi utfört fresken Den heliga Agatas förhärligande.
I kyrkan vilar bland andra humanisten Andreas Johannes Laskaris[4] och kardinalen Enrico Dante.
Titeldiakonia[redigera | redigera wikitext]
Titeldiakonian Sant'Agata dei Goti, initialt benämnd Sant'Agatha in Diaconia, stiftades av påve Leo III (795–816).[5]
- Kardinaldiakoner under 1900- och 2000-talet
- Andreas Steinhuber: 1894–1907
- Gaetano Bisleti: 1911–1928, titulus pro hac vice: 1928–1937
- Vakant: 1937–1946
- Konrad von Preysing, titulus pro hac vice: 1946–1950
- John Francis D'Alton, titulus pro hac vice: 1953–1963
- Enrico Dante, titulus pro hac vice: 1965–1967
- Vakant: 1967–1969
- Silvio Oddi: 1969–1979, titulus pro hac vice: 1979–2001
- Tomáš Špidlík: 2003–2010
- Raymond Leo Burke: 2010–
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
.JPG)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Armellini 1891, s. 201.
- ^ Hülsen 1927, s. 166.
- ^ ”Parrocchia Santa Maria in San Vito” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 1 maj 2018. https://web.archive.org/web/20111103071015/http://www.vicariatusurbis.org/Ente.asp?ID=906. Läst 1 maj 2018.
- ^ Rendina 2000, s. 14.
- ^ ”S. Agata de' Goti” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 1 maj 2018. https://archive.today/20180501100239/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/deaconries-1.htm%23Agata#Agata. Läst 1 maj 2018.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Antetomaso, Ebe (Aprile 2005). ”Sant'Agata dei Goti” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (30): sid. 10–16. ISSN 1126-6546.
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 201–202. OCLC 9269651
- Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 304. ISBN 88-365-2541-5
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 166. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 53. OCLC 30727273
- Martinelli, Fioravante (1638) (på latin). Diaconia S. Agathae in Subura. Roma: Tipografia Lodovico Grignani. OCLC 956151392. https://archive.org/details/bub_gb_BLmq1YbCsKkC
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 13–14. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sant'Agata dei Goti.
