Sant'Andrea de Azanesi
| Sant'Andrea de Azanesi | |
| Kyrka | |
 Sant'Andrea de Azanesi (här benämnd S. Andreae de Azanesi) på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via di Monserrato |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1573 |
Sant'Andrea de Azanesi var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige aposteln Andreas. Kyrkan var belägen vid Via di Monserrato i Rione Regola.
Tillnamnet ”Azanesi” antas vara en etymologisk förvrängning av ”Nazareno”; detta förklaras av att aposteln Andreas var den förste att följa Nasarén, det vill säga Jesus Kristus.[1]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkans första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla promulgerad av påve Urban III år 1186; kyrkan har i denna bulla benämningen S. Andrea a Domo Iohannis Ancillae Dei och räknas upp bland filialerna till San Lorenzo in Damaso. Benämningen i bullan tyder på att kyrkan var belägen bredvid ett kloster för nunnor vilka tillhörde orden Ancelle del Signore, det vill säga ”Herrens tjänarinnor”.[1]
Kyrkan Sant'Andrea de Azanesi revs år 1573 vid uppförandet av Ospedale degli Aragonesi bredvid kyrkan Santa Maria in Monserrato. Ett freskfragment från kyrkan bevaras i Collegio Spagnolo vid Via Giulia.
Mellan 1909 och 1912 företogs vid Via della Barchetta en tillbyggnad av kyrkan Santa Maria in Monserrato, varvid de kvarvarande resterna av Sant'Andrea de Azanesi samt återstoden av kyrkan San Nicola a Corte Savella demolerades.[2]
Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Andree Iohannis Ancille Dei[3] |
| Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Andreas de Livazesi[4] |
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Andree de Açanesi[5] |
| Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Andree de Azanasti[6] |
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 195.
- ^ Racheli 2000, s. 318.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#275. Läst 10 februari 2020.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#131. Läst 10 februari 2020.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#333. Läst 10 februari 2020.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#9. Läst 10 februari 2020.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 418. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1238. OCLC 2997278
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 178–179. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 195. ISBN 88-7621-069-5
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 38–39. ISBN 978-1-291-37077-5
- Pupillo, Marco (Marzo 1998). ”Santa Maria di Monserrato” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (12): sid. 48–54. ISSN 1126-6546.
- Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. ISBN 88-317-7334-8
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 32. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sant'Andrea de Azanesi.
