Sant'Anna dei Falegnami

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sant'Anna dei Funari)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sant'Anna dei Falegnami
Kyrka
Sant'Anna dei Falegnami. Akvarell av Achille Pinelli 1834.
Sant'Anna dei Falegnami.
Akvarell av Achille Pinelli 1834.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Via Arenula
Invigd 800-talet
Sant'Anna dei Falegnami (nummer 763 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Övriga kyrkor: 757) Santa Maria in Publicolis, 764) Sant'Elena dei Credenzieri och 1009) San Sebastiano dei Mercanti.
Sant'Anna dei Falegnami (nummer 763 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Övriga kyrkor: 757) Santa Maria in Publicolis, 764) Sant'Elena dei Credenzieri och 1009) San Sebastiano dei Mercanti.

Sant'Anna dei Falegnami, även benämnd Sant'Anna dei Funari,[1][2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Anna. Kyrkan var belägen i rione Sant'Eustachio, vid dagens Via Arenula. ”Falegnami” avser de snickare som utövade sitt hantverk i grannskapet, medan ”funari” åsyftar de repslagare som hade sina bodar i området.

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Denna kyrka var ursprungligen helgad åt Jungfru Maria och benämndes S. Mariae in Iulia och dess kloster monasterium S. Mariae quae appellatur Iuliae. Enligt den tyske arkeologen Christian Hülsen åsyftar tillnamnet ”Iulia” den kvinna som grundade det intilliggande nunneklostret.[2] Av två dokument från 1046 respektive 1185 framgår det att kyrkan en tid även var helgad åt den helige martyren Anastasius. Kyrkan nämns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso. I början av 1500-talet bytte kyrkan namn från Santa Maria till Sant'Anna.[2][3]

I mitten av 1100-talet hade nunnorna flyttat från kyrkan, som nu innehades av sekularpräster. År 1293 förlänade tempelherren Jacopo delle Molare kyrkan åt Santuccia Terrebotti från Gubbio, som i anslutning till denna grundade ett kloster för benediktinernunnor. Nunnorna kom att kallas ”Santucce”. Hon grundade ytterligare två nunnekloster, innan hon dog 1305: San Giovanni Calibita och Santa Maria Liberatrice al Foro Romano.[1][3]

Mellan 1654 och 1675 företogs en genomgripande ombyggnad av klostret och kyrkan under ledning av arkitekten Carlo Rainaldi. År 1793 flyttade dock benediktinernunnorna ut och klostret övertogs av visitandinnor, vilka hade kommit från Santa Maria della Visitazione e San Francesco di Sales. Fransmännens ockupation av Rom ledde till att klostret stängdes 1809 och visitandinnorna flyttade till Santa Maria dell'Umiltà. När den påvliga regeringen återupprättades 1815 övertogs klosterbyggnaden av Giovanni Borgi (kallad Tata Giovanni),[4] som grundade ett härbärge för föräldralösa barn, vilket hyste 120 pojkar.[3]

Kyrkans exteriör[redigera | redigera wikitext]

Klosterbyggnaden hade en stor klostergård med fontän. Kyrkans fasad hade två våningar. Den nedre hade fyra doriska pilastrar på höga socklar. Ingångsporten kröntes av en arkivolt med en fresk föreställande Jungfru Maria och Jesusbarnet med den heliga Anna (se även Anna själv tredje). Två rundbågade nischer flankerade ett rektangulärt fönster. Den övre våningen hade fyra kompositapilastrar, som bar upp ett triangulärt pediment. Dess tympanon hade en relief av en örn.[5]

Kyrkans interiör[redigera | redigera wikitext]

En av kyrkans reliker var den heliga Annas trolovningsring.[6] Kyrkans högaltare var ritat av Carlo Rainaldi och högaltarmålningen föreställande Jungfru Maria var ett verk av Girolamo Troppa.[7] De fyra änglar som bar upp denna målning var skulpterade av Pietro Paolo Naldini och Lorenzo Ottoni.[8] Det högra sidoaltarets målning utfördes av Emilio Savonanzi, en elev till Guido Reni, och föreställde De heliga Josef och Benedictus med änglar, medan det vänstra sidoaltaret hade Bartolomeo Cavarozzis Jungfru Maria och Jesusbarnet med den heliga Anna. Kyrkans takmålning var ett verk av Giuseppe Passeri.[8] Enligt en källa begravdes Vittoria Colonna i kyrkan.[4][9]

Rivning[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan Sant'Anna dei Falegnami demolerades 1888 vid anläggandet av Via Arenula, som löper från Largo di Torra Argentina till Lungotevere vid Tibern.[10] Den italienske historikern och arkeologen Mariano Armellini beklagar rivningen av denna kyrka:

Detta kristna monument, som hyste många minnen och mycken historia, har förstörts under hackans hugg, vilken från 1870 till idag arbetar för högtryck mot Roms kyrkor.[11]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Armellini 1891, s. 448.
  2. ^ [a b c] Hülsen 1927, s. 340.
  3. ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 219.
  4. ^ [a b] Rendina 2000, s. 34.
  5. ^ Lombardi 1998, s. 219–220.
  6. ^ Venuti 1767, s. 219.
  7. ^ Nibby 1838, s. 99.
  8. ^ [a b] Melchiorri 1840, s. 422.
  9. ^ Armellini 1891, s. 450.
  10. ^ Lombardi 1998, s. 220.
  11. ^ Armellini 1891, s. 451. ”Questo monumento cristiano, cui si collegavano tante memorie e tante storie, è disparso sotto i colpi d' un piccone, che dal 1870 ad oggi febbrilmente lavora massime contro le chiese di Roma.”

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Melchiorri, Giuseppe (1840) (på italienska). Guida metodica di Roma e suoi contorni. Roma: Tipografia Puccinelli. OCLC 602658635 
  • Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 
  • Venuti, Ridolfino (1767) (på italienska). Accurata, e succinta descrizione topografica e istorica di Roma moderna. Roma: Carlo Barbiellini al Corso. OCLC 8825495