Santi Pietro e Paolo in Via Sacra
| Santi Pietro e Paolo in Via Sacra | |
| Kyrka | |
 Santi Pietro e Paolo in Via Sacra (här benämnd AECLESIA SCI PETRI) på Rodolfo Lancianis karta över det antika och moderna Rom från år 1893–1901.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via Sacra |
| Invigd | 700-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 700-talet/800-talet |
.jpg) Målning av Benozzo Gozzoli. Simon Magus fall.
Målning av Benozzo Gozzoli. | |
Santi Pietro e Paolo in Via Sacra, även benämnd Santi Apostoli Pietro e Paolo,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de heliga apostlarna Petrus och Paulus. Kyrkan var belägen vid Via Sacra på Forum Romanum.
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan uppfördes omkring år 760, under påve Paulus I:s pontifikat (757–767),[2] i västra delen av Venus och Romas tempel. Enligt legenden i Petrusakternas trettioandra kapitel skall detta ha vara på den plats där trollkarlen Simon Magus skulle ha försökt att levitera och flyga i närvaro av Petrus.[3] Petrus gick ner på knä och bad till Gud att Simon inte skulle kunna flyga. Petrus knän skall enligt traditionen ha gjort avtryck i två kiselstenar, vilka bevarades som reliker i kyrkan. Simon Magus föll ner på marken och bröt sina ben på tre ställen.[4] Enligt Petrus- och Paulusakterna skall både Petrus och Paulus ha varit närvarande vid denna händelse.
Kyrkan omnämns i en förteckning från påve Hadrianus I:s pontifikat (772–795); den omnämns emellertid inte i förteckningen från år 806 under hans efterträdare, Leo III (795–816). Detta föranleder Ferruccio Lombardi, att dra slutsatsen att kyrkan revs i slutet av 700-talet eller i början av 800-talet. Resterna av kyrkan inlemmades senare i kyrkan Santa Maria Nova, vilken ersatte Santa Maria Antiqua, som hade förstörts i samband med en jordbävning år 847. Under 1600-talet gavs Santa Maria Nova en barockdräkt och fick namnet Santa Francesca Romana. De bägge kiselstenarna med avtrycken av Petrus knän förvaras numera i högkoret i denna kyrka.[1]
Enligt uppgift skall de sista resterna av den medeltida kyrkan Santi Pietro e Paolo in Via Sacra ha rivits under påve Paulus III (1534–1549).[5]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 253.
- ^ Armellini 1891, s. 148.
- ^ Pietrangeli 1976, s. 46.
- ^ ”The Acts of Peter” (på engelska). Early Christian Writings. Arkiverad från originalet den 8 januari 2020. https://archive.today/20200108220758/http://www.earlychristianwritings.com/text/actspeter.html. Läst 8 januari 2020.
- ^ Armellini 1891, s. 149.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. sid. 148–149. OCLC 73221620
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1417. OCLC 2997278
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 422. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 253. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pietrangeli, Carlo (1976) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "3". Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 46. OCLC 796186783
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Santi Pietro e Paolo in Via Sacra.
