Sardinmysteriet
| Sardinmysteriet (Love Happy) | |
 | |
| Genre | Komedi, romantik, musikal |
|---|---|
| Regissör | David Miller |
| Producent | Mary Pickford David Miller |
| Manusförfattare | Frank Tashlin Mac Benoff |
| Skådespelare | Harpo Marx Chico Marx Groucho Marx Ilona Massey Vera-Ellen Marion Hutton Marilyn Monroe |
| Kompositör | Ann Ronell |
| Fotograf | William C. Mellor William Mellor |
| Klippare | Albrecht Joseph |
| Scenograf | Gabriel Scognamillo |
| Teknisk information | |
| Distribution | United Artists |
| Premiär | 1950 |
| Speltid | 85 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| Mer information | |
| IMDb SFDb Elonet Redigera Wikidata | |
Sardinmysteriet (engelska: Love Happy) är en amerikansk komedifilm inspelad 1949[1] med Bröderna Marx,[2] regisserad av David Miller. Det är Bröderna Marx[3] trettonde film.
Handling
[redigera | redigera wikitext]Filmen handlar om en teatergrupp ledd av Mike Johnson (Paul Valentine) som försöker sätta upp en musikal på Broadway men saknar ekonomiska resurser. Harpo, som spelar sig själv, jobbar på teatern och hjälper gruppen bland annat med att skaffa dem mat. Maten snattar han på varuhuset "Herbert & Herbert" medan han hjälper kunder att packa deras matvaror. Varuhuset sysslar dock även med diamantsmuggling och när den eleganta madame Egelichi (Ilona Massey) anländer berättar föreståndaren Lefty Throckmorton (Melville Cooper) för henne att "sardinerna" har inkommit. Harpo smyger då efter Lefty till källaren och ser när denne tar en särskild sardinburk märkt med ett Malteserkors. Harpo byter ut burken mot en omärkt utan vetskap om att den innehåller den av Egelichi länge eftersökte Romanov-diamantcolliern. Även privatdetektiven Sam Grunion (Groucho) letar sedan länge efter diamanterna. Harpo tar sig tillbaka till teatern och skänker sardinburken till dansösen Maggie Phillips (Vera-Ellen) som han är hemligt kär i. Samtidigt får musikern Faustino the Great (Chico) tillfälligt jobb i gruppen lagom till förvecklingarna börjar. I slutet på filmen utspelas den stora uppgörelsen innan det lyckliga slutet.
Om filmen
[redigera | redigera wikitext]Filmen är den trettonde långfilmen med Bröderna Marx. Denna film är också den sista där bröderna uppträder tillsammans. Samtliga medverkade 1957 i filmen The Story of Mankind men var för sig och aldrig samtidigt i en och samma scen, Story of Mankind fick aldrig biopremiär i Sverige.
Sardinmysteriet hade amerikansk premiär lokalt i San Francisco den 12 oktober[2] 1949 och över hela USA den 3 mars 1950. Filmen fick svensk premiär den 4 december[1] 1950 på biografen Rigoletto i Stockholm. 1958 fick filmen svensk nypremiär den 22 april på biografen Anglo i Stockholm med Bröderna Marx rensar stan som ny titel.
Filmen kretsar huvudsakligen kring Harpo[3] som även skrev manuset, Chico tolkar mest Harpos gester och Groucho är mest berättarröst med enstaka framträdanden. I en scen med Groucho (med en äkta mustasch istället för sin traditionella påmålade) uppträder den då ännu helt okände Marilyn Monroe[1] i en av sina första filmframträdanden i en biroll som Grouchos klient. Detta utnyttjades i lanseringen när filmen fick nypremiär åtta år senare. I flera scener uppträder den då ännu relativt okände Raymond Burr i en biroll som skurk.
Under inspelningarna sinade[2] pengarna och producenterna sökte investerare genom att erbjuda[3] produktplacering vilket var mycket ovanlig på den tiden. Ett flertal firmamärken syns i slutet på filmen under den stora uppgörelsen.
Rollista i urval
[redigera | redigera wikitext]- Groucho Marx - detektiven Sam Grunion
- Harpo Marx - Harpo
- Chico Marx - musikern Faustino the Great
- Melville Cooper - Lefty Throckmorton
- Ilona Massey - madame Egelichi
- Raymond Burr - Alphonse Zoto
- Bruce Gordon - Hannibal Zoto
- Vera-Ellen - Maggie Phillips
- Paul Valentine - Mike Johnson
- Marion Hutton - Bunny Dolan
- Marilyn Monroe - Grunions klient
- Edward Gargan - poliskonstapeln
- Otto Waldis - lönnmördaren
- House Peters Jr. - dansör
- Leon Belasco - Mr Lyons
- Eric Blore - Mackinaw
Utvalda filmscener
[redigera | redigera wikitext]- I filmens inledning presenterar Groucho sig själv: "Jag är samme Sam Grunion som löste fallet med den internationella svindeln med urangruvan. Scotland Yard kom ingenstans, FBI kom ingenstans. De engagerade mig och fallet löstes direkt. Jag erkände."
- Faustino frågar Mr Lyons: "Hur länge har du studerat musik?" Lyons svarar: "Femton år." Varpå Faustino replikerar: "Femton. Du vet, ytterligare 2 år och du kunde blivit rörmokare."
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Love Happy, IMDB /imdb.com (läst 6 oktober 2025)
- ^ [a b c] Love Happy (1950), AFI /catalog.afi (läst 6 oktober 2025)
- ^ [a b c] Love Happy (1949), The Marx Brothers /marx-brothers.org (läst 6 oktober 2025)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Bröderna Marx-filmer.- Sardinmysteriet på Internet Movie Database (engelska)
- Sardinmysteriet på Marx-Brothers.org
- Filmaffisch
| |||||||||||||||||||||||||||||||
