Sardinsk sångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sardinsk sångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Marmora's Warbler - Sardinia - Italy S4E1036.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Sylvider
Sylviidae
Släkte Sylvia
Art Sardinsk sångare
S. sarda
Vetenskapligt namn
§ Sylvia sarda
Auktor Temminck, 1820
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sardinsk sångare[2] (Sylvia sarda) är en fågel i familjen sylvider inom ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar och förekommer året runt på öarna Korsika, Sardinien, Montecristo, Pantelleria, Giannutri och Zembra i Medelhavet,[3] men vintertid förekommer den även i nordöstra Afrika och sällsynt i södra Italien.[4] Tillfälligtvis har sardinsk sångare observerats så långt norrut som England och vid två tillfällen i Danmark.

Länge behandlades balearisk sångare (Sylvia balearica) som underart till sardinsk sångare, och vissa auktoriteter gör så fortfarande.[4] Sardinska sångarens närmaste släktingar är i övrigt atlassångare och provencesångare.[5][6]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[7] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs sardinsk sångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[8]

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sardinska sångare är små, långstjärtade och storhövdade fåglar, i allmänhet väldigt lika sina närmaste släktingar. Den är grå både ovan och under, och saknar därmed provencesångarens tegelröda undersida. Adulta hanar har mörkare fläckar på panna och mellan öga och näbb. Ben och ögoniris är röda. Ungfåglar kan förväxlas med unga provencesångare, men sardinska sångare har blekare strupe.

Sardinska sångare återfinns i öppet landskap med törnbuskar och ljung. Den lägger tre till fem ägg i sitt bo som placerats i en buske. Liksom de flesta sångare livnär sig den på insekter.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett begränsat utbredningsområde och därför en relativt liten världspopulation på endast 15.000-50.000 par. Utvecklingen är dock stabil och den anses inte hotad.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sylvia sarda Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 312-313. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Helbig, A. J. (2001): Phylogeny and biogeography of the genus Sylvia. In: Shirihai, Hadoram: Sylvia warblers: 24-29. Princeton University Press, Princeton, N.J. ISBN 0-691-08833-0
  6. ^ Jønsson, Knud A. and Fjeldså, Jon (2006): A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri). Zool. Scripta 35(2): 149–186. doi:10.1111/j.1463-6409.2006.00221.x
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]