Savannökenlöpare

Från Wikipedia
Savannökenlöpare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljVadarsvalor
Glareolidae
SläkteCursorius
ArtSavannökenlöpare
C. temminckii
Vetenskapligt namn
§ Cursorius temminckii
AuktorSwainson, 1822

Savannökenlöpare[2] (Cursorius temminckii) är en afrikansk fågel i familjen vadarsvalor inom ordningen vadarfåglar.[3]

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Savannökenlöparen skiljer sig från alla andra släktingar utom kapökenlöparen genom sin mindre storlek (19-21 cm) och mer enfärgade ovansida. Jämfört med kapökenläparen är den mer rostfärgad på bröstet, är kastanjefärgad istället för grått på bakre delen av hjässan samt har en svart fläck på buken som kontrasterar mot vita flanker. I fjäderdräkten liknar den mer arten indisk ökenlöpare, men denna är mycket större och har längre och vitare ögonbrynsstreck, svart tygel samt i flykten vit bakkant på armpennorna och vitt ovan stjärten. Näbben är mörk och rätt lång, de vitaktiga benen så långa att fötterna sticker ut bakom stjärten i flykten.[4]

Hane i Masai Mara, Kenya.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är mestadels tystlåten, men avger ett vasst och kvittrande flyktläte: "perr-perr".[4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Savannökenlöparen återfinns i kortvuxna gräsmarker, ofta i brända områden, mer sällan i mer buskrika miljöer. Fågeln häckar året om, i Zambia dock endast under torrperioden. Den lägger två ägg direkt på marken.[4]

Fågeln ses ofta stå mycket upprätt eller likt övriga ökenlöpare springa snabbt och nicka huvudet när den upprörs.[4] Den lever av insekter som termitarten Hodotermes mossambicus samt mollusker och tillfälligtvis frön.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer på savann i Afrika söder om Sahara till norra Sydafrika.[3] Vanligen urskiljs tre underarter, med följande utbredning:[6]

Utanför häckningstid rör den sig norrut, bland annat till norra Mauretanien och på så vis in i palearktiska regionen.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den holländske ornitologen Coenraad Jacob Temminck (1778-1858).[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Cursorius temminckii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b c d] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8 
  5. ^ Maclean, G.L., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2018). Temminck’s Courser (Cursorius temminckii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53778 5 november 2018).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]