Scharlakansminivett

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Scharlakansminivett
Scarlet minivet (2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGråfåglar
Campephagidae
SläkteMinivetter
Pericrocotus
ArtScharlakansminivett
P. speciosus
Vetenskapligt namn
§ Pericrocotus speciosus
AuktorLatham, 1790
Hitta fler artiklar om fåglar med

Scharlakansminivett[1] (Pericrocotus speciosus) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[2] Den är nära släkt med eldminivetten (P. flammeus) och de behandlas ofta som en och samma art.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Scharlakansminivetten är en stor minivett med en kroppslängd på 22-23 cm. Likt många andra minivetter är hanen svart med rödaktig undersida och inslag i vingen. Hos honan är det svarta ersatt av grågrönt och det röda av gult. Unikt för arten (och nära släktingen eldminivetten) är en isolerad röd (hanen) eller gul (honan) fläck på tertialerna. Jämfört med eldminivetten är den något större och mer långstjärtad, med scharlakansröd undersida hos hanen, ej orangeröd, och hos honan varmare gråbrun ovansida med större inslag av gult i pannan och ljusare grå örontäckare. Lätet är en genomträngande och högljudd visslande serie som i engelsk litteratur återges "twee-twee-tweetywee-tweetyweetywee".[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Scharlakansminivett delas upp i 19 underarter i fyra grupper med följande utbredning:[2]

  • speciosus-gruppen
    • Pericrocotus speciosus speciosusHimalaya (Kashmir till östra Assam), övervintrar till norra Indien
    • Pericrocotus speciosus fohkiensis – sydöstra Kina (Hunan, Fujian, Guangdong och Guangxi)
    • Pericrocotus speciosus fraterculusHainan (södra Kina)
    • Pericrocotus speciosus elegans – sydvästra Kina (nordvästra Yunnan) till nordöstra Indien, norra Myanmar och norra Indokina
    • Pericrocotus speciosus semiruber – sydöstra Indien (östra Ghats) till södra Myanmar, Thailand och norra Indokina
    • Pericrocotus speciosus flammifer – södra Myanmar till sydvästra Thailand och norra Malackahalvön
    • Pericrocotus speciosus xanthogaster – södra Malackahalvön, Sumatra samt öarna Bangka och Belitung
    • Pericrocotus speciosus andamanensisAndamanöarna
    • Pericrocotus speciosus minythomelas – ön Simeulue utanför Sumatra
    • Pericrocotus speciosus modiglianii – ön Enggano utanför Sumatra
    • Pericrocotus speciosus insulanusBorneo
  • leytensis-gruppen
  • marchesae-gruppen
    • Pericrocotus speciosus gonzalesi – norra och östra Mindanao (södra Filippinerna)
    • Pericrocotus speciosus nigroluteus – södra Mindanao
    • Pericrocotus speciosus johnstoniae – berget Apo på Mindanao
    • Pericrocotus speciosus marchesae – Joloöarna (Suluarkipelagen)
  • exul-gruppen

Underarten elegans inkluderas ofta i fraterculus.[4]

Artstatus[redigera | redigera wikitext]

Tidigare behandlades scharlakansminivetten (P. speciosus) som en del av eldminivetten (P. flammeus) och vissa gör det fortfarande.

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN behandlar den som en del av eldminivett (P. flammeus), varför den inte placeras i någon hotkategori.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  3. ^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]