Schisshyttan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Schisshyttans vandringsled)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Schisshyttans herrgård 2014.

Schisshyttan (även Skisshyttan) är en liten ort vid södra slutet av sjön Skissen, cirka nio kilometer nordväst om Smedjebacken i Smedjebackens kommun, södra Dalarna. Schisshyttan är känd sedan 1500-talet. Idag domineras platsen av Schisshyttans herrgård från 1799 (numera konferenshotell). Här går även Schisshyttans vandringsled, en fyra kilometer lång skyltad kulturhistorisk promenadstig som är en del av Ekomuseum Bergslagen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sjön Skissen, vy mot norr.

Schisshyttan är känt sedan 1500-talet och hörde ihop med Väster Silvberg som ligger söder om Schisshyttan. Området ägdes av Gustav Vasa och hans söner. Under andra hälften av 1700-talet fanns vid Schisshyttan ett vetenskapligt centrum. Här anlade bergsvetenskapsmannen Sven Rinman ett laboratorium och en provmasugn där han forskade och utvecklade metallurgin och tekniken kring järnframställning. Ståltillverkningen vid Schisshyttan började 1762 och pågick fram till 1874. Stålet från Schisshyttan räknades till det bästa i Sverige. Hyttverksamheten upphörde år 1922. Av den tidigare industriella verksamheten finns numera bara ruiner kvar samt lämningar efter smedjor, mindre stålverk, arbetarbostäder, dammar och masugnar.

Schisshyttans vandringsled[redigera | redigera wikitext]

Schisshyttans vandringsled, 2014.

Den fyra kilometer långa leden följer Schisshyttebäckens lopp och är anordnad som en rundgång. Leden passerar även Schisshyttans herrgård som ligger vid södra slutet av sjön Skissen (Schissen). Gården är en väl bibehållen herrgårdsbyggnad uppförd i slaggsten och med anor från 1700-talet. Byggherre var brukspatron Adolf Adolfsson Christernin som under 1700-talet ägde Väster Silvberg (senare kallad Stollbergs gruva), där en schakt är uppkallat efter honom. Sitt nuvarande utseende fick gården år 1799 när dåvarande ägare Johan Henrik Wegelin lät bygga på en våning. Längs leden visas lämningar från traktens järnhantering från mitten av 1600-talet och fram till år 1922. Lustigkullagruvan är en sulfidmalmsgruva längs vandringsleden.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Översikt Dalarna - Lustigkulla”. bergsbruk.se. http://www.bergsbruk.se/Dalarna/dalarnaoversikt/dalarna_overs_lustigk.htm. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]