Schweizisk franc

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schweizisk franc
Tyska: Franken
Franska: Franc
Italienska: Franco
Rätoromanska: Franc

SchweizerfrancsedlarCHF coins.jpg
Schweiziska mynt och sedlar
Land Schweiz Schweiz
Liechtenstein Liechtenstein
Italien Campione d'Italia
Införd 1850
Delas i 100 rappen (ty.), centimes (fr.), centesimi (it.), raps (rät.)
ISO 4217-kod CHF
Förkortning SFr

Schweizisk franc eller schweizerfranc (förkortas SFr, tyska Schweizer Franken, franska Franc suisse, italienska Franco svizzero, rätoromanska Franc svizzer) är den valuta som används i Schweiz och Liechtenstein samt i Campione d’Italia, en italiensk enklav i Schweiz. Valutakod är CHF.

1 franc = 100 rappen (ty.), centimes (fr.), centesimi (it.), raps (rät.).

Valutan infördes 1850 och ersatte en rad lokala valutor, ofta kallade "franc" sedan 1700-talet. Den är nu den enda valutan i Europa som kallas franc, medan många utomeuropeiska länder använder namnet.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Valutan ges ut av Schweiziska nationalbanken (Schweizerische Nationalbank/Banque Nationale Suisse/Banca Nazionale Svizzera/Banca Naziunala Svizra, SNB) som grundades 1907 och har huvudkontor i Bern och Zürich.

Valörer[redigera | redigera wikitext]

  • mynt: ½, 1, 2 och 5 franc
    • underenhet: 5, 10 och 20 rappen
  • sedlar: 10, 20, 50, 100, 200 och 1000 franc

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under åren 1648 till 1815 var Frankrike Schweiz mäktigaste grannland och en viktig partner som tidvis blandade sig i schweizisk inrikespolitik.[1] Myntpräglingen var länge en kantonal uppgift. Från 1757 präglade Bern mynt om 1/4 Daler eller 10 Batzen som kom att kallas Schweizer Franken eller Livre Suisse. Senare följde Basel, Solothurn och Luzern efter.

Under den helvetiska republiken räknade man 1 Schweizerfranc (Schweizerfranken) = 10 Batzen = 100 Centimes (Rappen). Detta system behölls i många kantoner under första hälften av 1800-talet.

  • Den nybildade schweiziska förbundsrepubliken införde 1850 den gemensamma valutan Franc (Franken), delad i 100 Rappen.[2]
  • År 1907 började schweiziska nationalbanken ge ut sedlar[3]
  • År 1924 blev schweiziska Franc betalningsmedel även i Liechtenstein.
  • 1968 slutade man använda silver i mynten - bortsett 5-Francs myntet 1969.

För mynten 5 Rp, 10 Rp, 20 Rp, 1/2 Fr, 1 Fr och 2 Fr är valörsidornas utformning i stort oförändrad sedan 1850, bildsidornas sedan 1881. Sedlarnas utformning har däremot genom tiderna växlat starkt.[2][3]

Schweizerfrancens stabilitet har bidragit till att attrahera utländska investerare av olika typ att placera tillgångar i schweiziska banker, vilket gett landet en särställning i bankvärlden (se även en:Banking in Switzerland). Samtidigt har den starka valutan tidvis varit en nackdel för inhemska producenter.

Latinska Myntunionen[redigera | redigera wikitext]

Latinska myntunionen (LMU) var ett försök att under mitten av 1800-talet införa en europeisk enhetsvaluta. Schweiz var ett av grundarländerna i LMU, som startade 1865. Som myntfot använde den guldfranc, franc germinal, skapad i Frankrike 1803, och definierades till 0,290322581 g rent guld. Även länder utanför unionen präglade sådana mynt, exempelvis 20 franc i Österrike-Ungern. Fram till och med första världskrigets utbrott kostade en schweizerfranc exakt 72 svenska ören (metallmyntfot), liksom den italienska liran, den franska francen samt den belgiska francen. Under slutet av 1800-talet anslöt sig bland annat Finland med sin mark. År 1914 sprack samarbetet men Schweiz fortsatte att hålla en stabil penningpolitik. Under andra världskriget sjönk den franska, finska och italienska valutan mycket snabbt. Senare fick Frankrike (1959) och Finland (1963) stryka två nollor från sina sedlar, det vill säga i praktiken byta valuta. Året innan övergången till EMU i januari 2002 var liran värd ungefär 1/2 öre, den belgiska francen cirka 23 öre medan schweizerfrancen kostade 6,12 svenska kronor.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Andrey, George (2009). Schweizer Geschichte für Dummies. Wiley VCH. ISBN 978-3-527-70440-8 
  2. ^ [a b] Meier, Albert (1987). HMZ Katalog. HMZ-Verlag 
  3. ^ [a b] ”All SNB banknote series”. Schweiziska Nationalbanken. http://www.snb.ch/en/iabout/cash/history/id/cash_history_overview. Läst 5 maj 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]