Self-efficacy

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Self-efficacy är ett begrepp utvecklat av Albert Bandura som syftar till individens tilltro till att själv klara av en handling i en särskild situation. Det handlar inte om tilltro till sin egen förmåga i allmänhet, utan om tilltro till en specifik handling. Graden av self-efficacy kan vara avgörande för om individen tar initiativ till en handling, ansträngningsnivån, och hur bra individen klarar av att fortsätta försöka klara av handlingen om individen stöter på motstånd. Faktorer som kan påverka individens tilltro till sin egen förmåga är bland annat tidigare erfarenheter av misslyckanden och framgångar, observationer av andra människors misslyckanden och framgångar, övertalning, och fysiologisk spänning. Övertalning kan handla om att exempelvis vårdpersonal övertalar en patient till att patienten faktiskt har förmågan att sluta med ett hälsofarligt beteende. Fysiologisk spänning innebär att exempelvis hjärtklappning eller liknande i en viss situation kan sänka individens tilltro till sin egen förmåga. Enligt Bjöörn Fossum ökar egna erfarenheter endast tilltron till individens egna förmåga om individen ser framgången som ett resultat på sina egna ansträngningar.[1]

Vid tillämpning av self-efficacy i hälso- och sjukvårdens praktiska arbete lyfter Fossum fram att vårdgivare kan försöka stärka patientens tilltro till mindre förändringar. Exempelvis kanske en person med starkt sötsug kanske inte tror sig kunna sluta helt, men vårdgivaren kan eventuellt stärka patientens tilltro till att dra ner på intaget av sötsaker istället för att sluta helt. Eller så kan vårdgivaren se om patienten har tilltro till att genomföra andra handlingar som kan leda till samma önskvärda resultat,[2] såsom att motionera mer om målsättningen är att gå ner i vikt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fossum (2015) s. 203-204
  2. ^ Fossum (2015) s. 204

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fossum, Bjöörn (2015) Framgångsrika kommunikationsmodeller. I Fossum, Bjöörn (red.) Kommunikation: Samtal och bemötande i vården (s. 199-221). Studentlitteratur: Lund. ISBN 978-91-44-07007-0