Selleriväxter

	Selleriväxter
	Strätta (Angelica sylvestris)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Araliaordningen; Apiales
Familj	Selleriväxter; Apiaceae
Vetenskapligt namn
	§ Apiaceae
Auktor	Lindl.
Släkten i urval
	ajowaner (Trachyspermum); alpkörvlar (Molopospermum); björnrötter (Meum); blomsterkörvlar (Orlaya); blåsiljor (Trinia); bockrötter (Pimpinella); borstspenörter (Silphiodaucus); bäckmärken (Berula); centellor (Centella); dillsläktet (Anethum); drusor (Bowlesia); dubbelkoriandrar (Bifora); filigranskörvlar (Krubera); flodsiljor (Cenolophium); fänkålsläktet (Foeniculum); gulldynesläktet (Azorella); gullflockor (Hacquetia); harörter (Bupleurum); höstpersiljor (Sison); jordkastanjer (Bunium); kirskålssläktet (Aegopodium); klotkumminsläktet (Lagoecia); koriandrar (Coriandrum); krusfrön (Selinum); krypflokor (Helosciadium); kryptotenior (Cryptotaenia); kryptungesläktet (Lilaeopsis); kumminsläktet (Carum); kvannar (Angelica); kvarnsellerier (Cyclospermum); libbstickor (Levisticum); lokor (Heracleum); martornar (Eryngium); morötter (Daucus); nålkörvlar (Scandix); nötkörvlar (Conopodium); odörter (Conium); palsternackor (Pastinaca); persiljor (Petroselinum); piggkörvlar (Caucalis); piplokor (Pleurospermum); ridolfior (Ridolfia); rotkörvlar (Chaerophyllum); ryssiljor (Conioselinum); rödkörvlar (Torilis); sellerier (Apium); siljor (Peucedanum); skärbladssläktet (Falcaria); slöjsiljor (Ammi); småkörvlar (Anthriscus); spanskkörvlar (Myrrhis); spenörter (Laserpitium); spiskumminsläktet (Cuminum); sprängörter (Cicuta); stickkörvlar (Turgenia); stjärnflockor (Astrantia); strandlokor (Ligusticum); strandsiljor (Crithmum); strävsiljor (Tordylium); stäkror (Oenanthe); sårläkor (Sanicula); säfferötter (Seseli); vattenmärken (Sium); vildpersiljor (Aethusa); vinglokor (Smyrnium); ängssiljor (Silaum);
Synonymer
	Umbelliferae

Selleriväxter, även flockblommiga växter (Apiaceae)^[1], är en växtfamilj som kännetecknas av att arternas blommor är små och växer i flock. Selleriväxter omfattar omkring 300 släkten med sammanlagt ungefär 3 000 arter.^[2]

Bland selleriväxterna återfinns många vanliga kryddväxter och grönsaker såsom anis, dill, koriander, kummin, morot, palsternacka och persilja, men även flera mycket giftiga arter, såsom sprängört och odört.^[2]

Utseende

Selleriväxter är vanligen ettåriga örter, men även två- och fleråriga arter förekommer, liksom några träd och buskar. Stjälkarna är ihåliga. Blommorna har fem kronblad, fem foderblad och fem ståndare. Blomställningen är ofta en dubbel flock, men vissa har enkel flock eller enstaka blommor. Små högblad under en flock kallas svepe, är flocken dubbel (flock i flock) skiljer man på allmänt svepe och enskilt svepe. I mitten av flocken är de aktinomorfa och i kanten av varje flock förekommer det ibland istället större, zygomorfa blommor. Det är vanligt med fårade stjälkar och tydliga bladslidor, liksom med sammansatta blad.

Utbredning

Selleriväxter finns representerade i alla bebodda världsdelar, men framför allt i tempererade områden.^[2] De är vanligast i Europa, Afrika och Asien.

Användning

Selleriväxter innehåller många hartser, eteriska oljor och alkaloider i de flesta växtdelar,^[2] i synnerhet i frukter och rötter, och används därför i stor skala som kryddor och läkemedel. I matlagning används exempelvis fröna av anis, fänkål, kummin, spiskummin och persilja, bladen av dill, persilja och selleri och rötterna av morot, palsternacka och selleri.^[3]

Många rötter och gummihartser ur rötter eller stammar har använts i medicinen. Exempel på arter som använts i detta syfte är kvanne, libbsticka, dyvelsträck och ammoniakgummi.^[3] Arter ur släktet används även till parfym.^[2]

Som prydnadsväxter odlas bland annat arter av släktena Eryngium (martornar), Astrantia (stjärnflockor) och Heracleum (lokor).^[3]

Giftighet

Familjen innehåller några mycket giftiga arter, exempelvis vildpersilja,^[3] sprängört^[4] och odört.^[5] Det var odört som användes för att avrätta Sokrates.^[6] Andra arter innehåller östrogenliknande ämnen och har använts som preventivmedel inom folkmedicinen.^{[källa behövs]} Åter andra har fototoxiska egenskaper, däribland flera arter i lokasläktet (Heracleum).^[7]

Namn

Namnet Apiaceae kommer av släktesnamnet Apium, sellerisläktet. Det äldre namnet Umbelliferae kommer av umbrella, vilket är samma ord som umbra, 'skugga', och det franska ombrelle, 'parasoll', varför de ibland har kallats "parasollväxter".^[8]

Referenser

Noter

^ [a b] SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: selleriväxter (Apiaceae), läst 2025-12-07
^ [a b c d e] ”flockblommiga växter”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flockblommiga-v%C3%A4xter. Läst 3 mars 2019.
^ [a b c d] Umbelliferæ i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)
^ Nylén, s. 354.
^ Nylén, s. 348.
^ System. ”Giftiga växter”. www.nrm.se. Arkiverad från originalet den 4 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200204095642/https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/frovaxterfanerogamer/giftigavaxter.5756.html. Läst 4 februari 2020.
^ ”Björnloka”. Giftinformationscentralen. https://giftinformation.se/vaxtregister/bjornloka/. Läst 12 april 2025.
^ Umbelliferæ i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

Tryckta källor

Nylén, Bo (2000). Nordens flora (2. uppl.). Stockholm: Prisma. Libris 7408826. ISBN 9151838214

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Selleriväxter.
Bilder & media

[artfakta-1] [a b] SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: selleriväxter (Apiaceae), läst 2025-12-07

[ne-2] [a b c d e] ”flockblommiga växter”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flockblommiga-v%C3%A4xter. Läst 3 mars 2019.

[nf-3] [a b c d] Umbelliferæ i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)

[4] Nylén, s. 354.

[5] Nylén, s. 348.

[6] System. ”Giftiga växter”. www.nrm.se. Arkiverad från originalet den 4 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200204095642/https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/frovaxterfanerogamer/giftigavaxter.5756.html. Läst 4 februari 2020.

[giftin-7] ”Björnloka”. Giftinformationscentralen. https://giftinformation.se/vaxtregister/bjornloka/. Läst 12 april 2025.

[nordflor-8] Umbelliferæ i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]