Gulsiska

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Serinus flaviventris)
Gulsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtGulsiska
C. flaviventris
Vetenskapligt namn
§ Crithagra flaviventris
Auktor(Swainson, 1828)
Synonymer
  • Gulpannad sista
  • Serinus flaviventris

Gulsiska[2] (Crithagra flaviventris) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer naturligt i södra Afrika. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Gulsiskan är en medelstor till stor (13–14 cm) fink med konformad näbb. Fjäderdräkten hos hanen varierar från nästan enhetligt gul i nordväst till streckad och med olivgrön rygg i sydost. Undersidan, övergumpen och stjärtsidorna är alla gula. Honan är gråbrun ovan, svart på vingen med gula vingpennor, ljust ögonbrynsstreck och vit, brunstreckad undersida. Arten skiljs lätt från savannsiskan genom avsaknad av svarta teckningar i ansiktet och dess näbb är mindre kraftig än andra liknande afrikanska siskor. Sången återges i engelsk litteratur som ett "zee-zeree-chereeo" och lätet "chissick" eller "cheree”.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulsiskan förekommer naturligt i södra Afrika. Arten delas in i fyra underarter med följande utbredning:[4]

Nominatformen är även införd till öarna Sankta Helena och Ascension där den etablerat frilevande populationer.[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gulsiskan är en vanlig fågel i karroo och buskmarker nära kusten eller i dalar i bergstrakter. Den bygger ett kompakt skålformat bo som placeras i en buske.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ian Sinclair, Phil Hockey and Warwick Tarboton, SASOL Birds of Southern Africa (Struik 2002) ISBN 1-86872-721-1
  • Clement, Harris and Davis, Finches and Sparrows by ISBN 0-7136-8017-2

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Crithagra flaviventris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.4). doi : 10.14344/IOC.ML.5.4.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Clement, P. (2020). Yellow Canary (Crithagra flaviventris), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.yelcan1.01
  6. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]