Sexsamarit

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sexsamarit

En sexsamarit[1] är en person som hjälper funktionshindrade till sexuell tillfredsställelse via sexvård. Detta görs eftersom sexuella relationer och intimitet ökar personers psykiska välbefinnande och kan ta bort skammen att känna sexuell lust.[2]

Verksamheten uppbär offentligt stöd och är sanktionerad i Nederländerna, och diskussioner om något liknande har förts i andra europeiska länder. Vissa prostituerade eller eskorttjänster förmedlar tjänster direkt anpassade för funktionshindrade.

Olika länder[redigera | redigera wikitext]

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

I Nederländerna (där tjänsten heter sexzorg,[3] motsvarande engelskans sex care[4]) betalar vissa kommuner ut bidrag så handikappade kan betala en stiftelse för förmedling av sexuella tjänster.[5] Bidragen är inte öronmärkta just för att inhandla sexuella tjänster, men systemet tillåter inköp av dylika upp till en nivå som nämnts vara månatligen förekommande.[6] Verksamheten i Nederländerna beskrevs 2018 hos ha gett positiva effekter i form av mindre frustration och aggression hos brukarna, liksom en större känsla av lycka och välbefinnande.[7]

I Nederländerna förmedlar flera organisationer sexuella tjänster just mot funktionsnedsatta.

Minst tre nederländska stiftelser arbetar med denna typ av tjänster: Stichting Sexualiteit en Handicap De Schildpad (SHDS, Handikapp- och sexualitetsstiftelsen), Stichting Alternatie Relatiebemiddeling (SAR, Stiftelsen för Alternativ Relationsförmedling) och Flekszorg (ungefär 'Flex-vård'). SHDS grundades 1997 och arbetar tillsammans med läkare, sexologer, sjukhus och sociala institutioner för att förmedla sexuella tjänster till funktionshindrade. SAR bildades redan 1982, i Arnhem, av boende i staden med funktionshinder. Stiftelsen fungerar som en förmedlare av tjänster och kopplar samman kunder med tjänsteförmedlare i hela Nederländerna, samt i delar av Tyskland och Belgien. De hjälpsökande kan vara äldre, hetero-, homosexuella eller transpersoner med någon form av funktionshinder. Flekszorg uppbär, till skillnad från de två andra stiftelserna, inte statsstöd för sin verksamhet, och därför är deras tjänster lite dyrare. Där kan kunderna få betala upp till 248 euro för 90 minuters sexvård. Tjänsterna utförs av frilansande sexvårdsarbetare,[7] som på nederländska omnämns som seksverzorgende ('sexvårdare').[8]

Ersättningen för sexvården kan vara olika i olika delar av Nederländerna, och det är inte alla kommuner eller provinser som har praxis att ge sådan ersättning. I Amsterdam har det dock varit standard, även om det finns uppgifter från 2022 om en möjlig ändrad policy.[3] I Nederländerna finns förslag på att införa tvingande licenser och 21-årsgränser för prostituerade och bordellinnehavare,[9] och i staden Amsterdam pågår även försök att omlokalisera prostitutionsstråket De Wallen från centrum till en mindre central plats i Amsterdam.[10]

De som arbetar som sexsamariter räknas i Nederländerna inte som prostituerade alternativt som en särskild typ av sexarbetare, och man ser dem som kvalificerade yrkesmänniskor inom hälsovården för funktionshindrade. Detta är i linje med WHO:s program om att alla människor har rätt till sexuell och reproduktiv hälsovård.[2]

Andra länder[redigera | redigera wikitext]

För närvarande (2022) finns inte statligt stöd för någon liknande verksamhet utanför Nederländerna. I Irland är det närmaste man kommer eskorttjänsten Escort Irelands kategorisering av "handikappvänliga" sexarbetare och en liknande tjänst i Storbritannien via TLC Trust. Problemet i de här båda länderna är en motvilja från myndigheterna att underlätta tjänster som kan associeras med prostitution eller underlättande av prostitution. En skotsk sexarbetare som nischat sig mot att arbeta med funktionshindrade menar att det även bland prostituerade finns många som inte vill ha funktionshindrade som kunder, ibland av rädsla över hur de ska hantera situationen. Olika exempel finns på hur sexarbetare ibland kan fungera som psykologiskt stödjande socialarbetare, vid sidan av de rent sexuella tjänsterna de utför.[11]

Kampanjer har även bedrivits för att införa något liknande Nederländernas offentliga stödprogram i Storbritannien (där en sådan verksamhet kan beskrivas som sex care[7] – 'sexvård').[12] Diskussioner om behovet om något liknande har även nämnts i Sverige[13] (där sexköp är olagligt) och Spanien (där sexköp är lagligt).[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindström, Emma; Liljeberg, Silvia (2006). Vad har hänt sedan sexköpslagen trädde i kraft?. Lunds universitet. sid. 6. https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1326812&fileOId=1326813. Läst 25 mars 2022 
  2. ^ [a b] ”Sex care in the Netherlands: helping the disabled find intimacy” (på brittisk engelska). DutchReview. 22 oktober 2018. https://dutchreview.com/culture/relationships/sex-care-in-the-netherlands-helping-the-disabled-find-intimacy/. Läst 24 mars 2022. 
  3. ^ [a b] Boztas, Senay (21 januari 2022). ”Questions over state-funded sex care for people with a disability in Amsterdam” (på brittisk engelska). DutchNews.nl. https://www.dutchnews.nl/news/2022/01/questions-over-state-funded-sex-care-for-people-with-a-disability-in-amsterdam/. Läst 25 mars 2022. 
  4. ^ Fosch-Villaronga, Eduard; Poulsen, Adam (2011) (på engelska). Sex robots in Care. HRI ’21 Companion. sid. 3. https://dl.acm.org/doi/pdf/10.1145/3434074.3446907. Läst 25 mars 2022 
  5. ^ Maarten Venderbosch (2 november 2007). ”’Ik wil voluit léven als ieder ander’”. Algemeen Dagblad. Arkiverad från originalet den 11 mars 2008. https://www.webcitation.org/5WEilv8gj?url=http://www.ad.nl/utrecht/article1794903.ece.  ()
  6. ^ Ward, Marguerite (13 mars 2014). ”The Surprising Way the Netherlands Is Helping Its Disabled Have Sex” (på engelska). Mic. https://www.mic.com/articles/85201/the-surprising-way-the-netherlands-is-helping-its-disabled-have-sex. Läst 24 mars 2022. 
  7. ^ [a b c] Nwanazia, Chuka (22 oktober 2018). ”Sex care in the Netherlands: helping the disabled find intimacy” (på brittisk engelska). DutchReview. https://dutchreview.com/culture/relationships/sex-care-in-the-netherlands-helping-the-disabled-find-intimacy/. Läst 24 mars 2022. 
  8. ^ ”Werken via Flekszorg” (på nederländska). www.flekszorg.nl. https://www.flekszorg.nl/werken-via. Läst 25 mars 2022. 
  9. ^ Ministerie van Algemene Zaken (12 oktober 2015). ”Health and safety in the sex industry - Prostitution - Government.nl” (på brittisk engelska). www.government.nl. https://www.government.nl/topics/prostitution/health-and-safety-in-the-sex-industry. Läst 25 mars 2022. 
  10. ^ Boffey, Daniel (1 februari 2021). ”Amsterdam to move sex workers out of city centre in tourism ‘reset’” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/world/2021/feb/01/amsterdam-to-move-sex-workers-out-of-city-centre-in-tourism-reset. Läst 25 mars 2022. 
  11. ^ McGrath, Meadhbh (12 september 2016). ”'We bring happiness into their lives' - Meet the sex workers providing services for clients with disabilities” (på engelska). independent. https://www.independent.ie/life/health-wellbeing/health-features/we-bring-happiness-into-their-lives-meet-the-sex-workers-providing-services-for-clients-with-disabilities-34984671.html. Läst 25 mars 2022. 
  12. ^ Davies, Sarah (2 januari 2013). ”Give disabled people cash for call girls” (på engelska). Worcester News. https://www.worcesternews.co.uk/news/10134381.grant-scheme-should-pay-for-prostitute-visits/. Läst 24 mars 2022. 
  13. ^ Olsson, Annelie (2006). “Att leva som andra” – om normalisering och den personliga assistentens roll i den funktionshindrades sexliv. Lunds universitet. sid. 46. http://enhemlighet.se/wp-content/uploads/2012/09/Annelie_Olsson_cuppsats.pdf. Läst 25 mars 2022 
  14. ^ Gutiérrez-Bermejo, Belén; Jenaro, Cristina (2022-02-04). ”Sexual Assistance for People with Intellectual Disabilities: Proposal for a Service Delivery Model” (på engelska). Sexuality and Disability. doi:10.1007/s11195-022-09729-z. ISSN 1573-6717. https://doi.org/10.1007/s11195-022-09729-z. Läst 25 mars 2022.